Posten, blommor och doftljus

Alltså, drömmen om Oslo. Nu är jag äntligen här och känner att jag har hamnat så himla rätt. Det kände jag framför allt när vi hade söndagsstorstädning igår och det spelades högljudd balkan som dunkade mellan väggarna. Dessutom ser det ut som att jag blir brevbärare så jag behöver förhoppningsvis inte söka ett jobb till, vilket jag inte kunde vara mer tacksam över. Gå och sälja sig själv i random affärer på stan med ett fladdrigt CV och ett lika fladdrigt självförtroende är inte det bästa jag vet direkt. Men här blev det bara en sån runda, på klädkedjor där hälften av alla kassörskor var svenskar dessutom. (Man måste nästan komma hit för att se med sina egna ögon hur sjukt många svenskar det är här!) Jobbet börjar inte förrän på onsdag så nu har jag två dagar utan jobb och utan plugg faktiskt, vilket känns både tomt och bra. Å ena sidan var det faktiskt kul att få läsa sofistikerad filosofi på tåget och typ se ut som att jag gjorde det på eget bevåg och var oerhört kultiverad, men nu behöver jag inte gräva ner mig i mitt allra innersta varje dag för att hitta källan till meningen med mitt liv. Det blir lite tungt i längden, och det är ganska lätt att tappa livslusten. Men om ni vill veta vad meningen med mitt liv är så finns faktiskt svaret på det i min sista essä, som jag svettandes knåpade ihop det sista på igår kväll, en halvtimme innan deadline. Det kändes sjuk stort att lämna in något med titeln "Meningen med livet". Som om jag hade alla svar.

Men nu är det tid för frulle, och kanske lite akvarell. Jag förväntar mig nämligen att jag ska förverkliga mig själv dessa två dagar och göra allt som man ofta har visioner om att göra men sällan gör. KLEM!