Klar!

Jag jobbade alltså min sista dag igår. Jag förväntade mig lite ballonger, trumpeter, tårta, jubel och kanske lite applåder när jag klev ut genom dörren för sista gången, men det var faktiskt en alldeles särdeles vanlig dag, vilket nästan var det konstigaste av allt. Jag jobbade på som vanligt, fick ett klagomål från en kund, blev arg av en arg lapp, gick och ältade något, längtade till lunchen, andades med munnen i uppgången som alltid luktar kräks och gjorde så även igår, la mitt sista brev, åkte tillbaka och buntade ihop returer och gick hem. Det kändes märkligt att gå därifrån, och inte behöva gå tillbaka. Jag köpte en glass för att fira. Och idag är det sjuttonde maj, vilket ju också är värt att fira.