Åh, trött. Jag tror jag hade glömt hur det kändes att vara riktigt, riktigt trött. Nu är jag så trött. Och jag borde läsa, men jag är rädd att jag bara somnar då. Vad pinsamt det känns, som att jag inte kan tygla mig. Så nu är det Ane Brun och tjocksockar och ikväll vankas det tydligen krabbuliner! Wonderful.
Igår gjorde jag ett smyckesträd av en gren i en vas. Det var min bästa idé sen konfirmationen! Kostade ca 0 kronor att tillverka. För att kompensera för min lilla aktion mot konsumtionen så såg jag på Sex And The City The Movie på natten och dreglade på alla skor och underbara klänningar som säkert kostar en miljon var och blev så galet sugen på att vara lite fashion! Jag vill också köpa saker som är alldeles för dyra och som är gjorda i fina material som får en att se oerhört fit ut! Av någon anledning älskar jag plötsligt sånt som är glittrigt och rosa och högklackat och sjukt feminint! Men häromdan så skrev jag en lista på saker som jag inte får köpa just nu, så det går tyvärr inte, kläder är nämligen med på den listan. (Och allt som finns i listform är ju LAG!) Och jag kanske mer hör hemma på Erikshjälpen när jag tänker efter. Dessutom har jag ju nyss läst allt om hur flyktigt det är med materiell lycka, vilket faktiskt är mer än sant. Idag t ex. var världens finaste skrivbok på rea, och jag led oerhörda kval i några minuter, men nu mår jag bra igen. Utan bok.
söndag 18 september 2011
lördag 17 september 2011
The Sims Social
Jag måste erkänna något som är lite, lite pinsamt. Mitt liv förändrades när jag hittade The Sims Social på facebook. Jag har lagt ner lite för mycket tid på det den senaste veckan. Och igår barkade det när jag och en viss vän hade Sims-lan på mitt rum. Det var komplett med dämpad belysning, diverse energirika produkter från Citygross, två bleka ansikten som lyses upp av datorskärmarna, vildsinta utrop till långt in på småtimmarna... Jag har aldrig lanat, men det kändes rätt och det var NICE. Och idag är jag lite chipsbakis.
Idag ger jag Blindside en chans. Jag är mycket tveksam. Något som jag dock har upptäckt är världens bästa metod mot fett hår om man försöker vänja sig av vid att tvätta det för ofta! Det stora svaret är: mazenamjöl. Jag fick ett litet anonymt tips och det funkar hur bra som helst, det kändes typ som ett skämt. Inga dyra torrschampon, bara mat! Det syns ingenting, inget strip. Halleluja! Och idag ska jag kolla på skor, kan det bli bättre?
Hett tips: ECOSIA.
Idag ger jag Blindside en chans. Jag är mycket tveksam. Något som jag dock har upptäckt är världens bästa metod mot fett hår om man försöker vänja sig av vid att tvätta det för ofta! Det stora svaret är: mazenamjöl. Jag fick ett litet anonymt tips och det funkar hur bra som helst, det kändes typ som ett skämt. Inga dyra torrschampon, bara mat! Det syns ingenting, inget strip. Halleluja! Och idag ska jag kolla på skor, kan det bli bättre?
Hett tips: ECOSIA.
torsdag 8 september 2011
tisdag 6 september 2011
Höst
Idag fick jag svar från främlingen jag skickade brev till, det var helt fantastiskt! Jag har bestämt mig för att börja skicka lite mer brev. Jag tror att det kan bli värt det. Det är ju så ruskigt kul om inte annat att få ett brev! Ett riktigt, handskrivet brev som inte har med pengar eller något annat vuxet att göra. Typ beslut, och sånt.
Idag var vi ute och gick i blåsten. Och jag kom fram till att jag gillar blåst, nästan ännu mer än regn. (Men igår var vi ute och gick i regnet, när det var mörkt, och det var himla najs.) Särskilt höstblåst, för är det något jag gillar så är det hösten. Av alla årstider har den nog högst mysfaktor. På vintern har man ju hunnit bli less på mörkret, då är det inte lika tilltalande längre, men nu! Nu kan man kolla på film utan dåligt samvete och dricka te för att man faktiskt behöver värma sig. Och promera i blåst, och cykla så att man blir kall om knogarna, och ha på sig alla fina halsdukar som man inte kan ha annars. Varje gång hösten kommer är jag glad att jag bor Sverige. Nu kanske man skulle ta och hoppa lite studsmatta i blåsten, eller skicka några brev.
Igår läste jag om vad som händer med människor när man kapar hjärnbalken. Det är helt sjuukt.
Idag var vi ute och gick i blåsten. Och jag kom fram till att jag gillar blåst, nästan ännu mer än regn. (Men igår var vi ute och gick i regnet, när det var mörkt, och det var himla najs.) Särskilt höstblåst, för är det något jag gillar så är det hösten. Av alla årstider har den nog högst mysfaktor. På vintern har man ju hunnit bli less på mörkret, då är det inte lika tilltalande längre, men nu! Nu kan man kolla på film utan dåligt samvete och dricka te för att man faktiskt behöver värma sig. Och promera i blåst, och cykla så att man blir kall om knogarna, och ha på sig alla fina halsdukar som man inte kan ha annars. Varje gång hösten kommer är jag glad att jag bor Sverige. Nu kanske man skulle ta och hoppa lite studsmatta i blåsten, eller skicka några brev.
Igår läste jag om vad som händer med människor när man kapar hjärnbalken. Det är helt sjuukt.
fredag 2 september 2011
Peace of mind
Planer för dagen:
Ta bort nagellack.
...
Nä inte riktigt sant. Jag hade tänkt gå ut och springa, ve och fasa! Jag kan nämligen inte hoppa mer studsmatta för att jag är en tant och får ont i ryggen av det. Det kanske är dags att börja lägga upp någon slags träning? Allting känns väldigt sporadiskt nu. Eller ja, ingentinget känns väldigt sporadiskt snarare.
Igår hände något galet. Jag satt och läste ett brev av Seneca, en gubbe som tyckte att livet går ut på att finna total frid i sinnet, att bli av med alla sina begär och rädslor och att hitta all lycka inom sig själv. Hans skrev typ "when once we have driven away all that excites or affrights us, there ensues unbroken tranquillity and enduring freedom." Och när jag läser som bäst så ser jag att Pink Floyd uppdaterar på facebook med en liten textrad som lyder: "Is your conscince at rest if once put to the test?" Jag vet inte vad dom menar det men det kändes mäktigt av någon anledning. Nu skulle jag kunna säga "allt hänger ihop!" med stora ögon. Det låter förresten ganska skönt, det där han säger, om att ha ro i själen och allt. Han tycker även att massan bara är ett stort pack som inte vet vad som är bäst för dom, därför ska man gå sin egen väg och inte bry som om vad som går hem hos andra. Ju fler beundrare man har desto fler fiender har man, tycker han (om jag kan lita på mina kunskaper i engelska, som är skriven för en miljon år sen). Det låter kanske lite cyniskt, men tänk om man kunde sluta leva utefter vad som verkar "lyckat" utifrån? Börja meditera eller nåt. Skaffa lite peace of mind. Dricka grönt te. Eller vad man nu gör.
På tal om livet: Hur kan ett stort ingenting vara en enda röra? När man inte har något att hänga upp livet på känns allt kaotiskt, i alla fall i min värld. Jag har inte så mycket att hålla reda på, men ändå har jag ingen koll. What? Lite frid, tack.
Ta bort nagellack.
...
Nä inte riktigt sant. Jag hade tänkt gå ut och springa, ve och fasa! Jag kan nämligen inte hoppa mer studsmatta för att jag är en tant och får ont i ryggen av det. Det kanske är dags att börja lägga upp någon slags träning? Allting känns väldigt sporadiskt nu. Eller ja, ingentinget känns väldigt sporadiskt snarare.
Igår hände något galet. Jag satt och läste ett brev av Seneca, en gubbe som tyckte att livet går ut på att finna total frid i sinnet, att bli av med alla sina begär och rädslor och att hitta all lycka inom sig själv. Hans skrev typ "when once we have driven away all that excites or affrights us, there ensues unbroken tranquillity and enduring freedom." Och när jag läser som bäst så ser jag att Pink Floyd uppdaterar på facebook med en liten textrad som lyder: "Is your conscince at rest if once put to the test?" Jag vet inte vad dom menar det men det kändes mäktigt av någon anledning. Nu skulle jag kunna säga "allt hänger ihop!" med stora ögon. Det låter förresten ganska skönt, det där han säger, om att ha ro i själen och allt. Han tycker även att massan bara är ett stort pack som inte vet vad som är bäst för dom, därför ska man gå sin egen väg och inte bry som om vad som går hem hos andra. Ju fler beundrare man har desto fler fiender har man, tycker han (om jag kan lita på mina kunskaper i engelska, som är skriven för en miljon år sen). Det låter kanske lite cyniskt, men tänk om man kunde sluta leva utefter vad som verkar "lyckat" utifrån? Börja meditera eller nåt. Skaffa lite peace of mind. Dricka grönt te. Eller vad man nu gör.
På tal om livet: Hur kan ett stort ingenting vara en enda röra? När man inte har något att hänga upp livet på känns allt kaotiskt, i alla fall i min värld. Jag har inte så mycket att hålla reda på, men ändå har jag ingen koll. What? Lite frid, tack.
torsdag 1 september 2011
No title
"Av alla medel som visdom anskaffar för att garantera lycka hela livet igenom, är den klart viktigaste vänskap."
Cowboys and Aliens
Jag har sett Cowboys and Aliens på bio. Det trodde jag inte om mig själv! Jag störde mig lite på att tjejen hade en perfekt kajallinje runt hela ögat under filmen, och på att "hjälten" var typ en skitstövel och bröt fingrar och slog ut tänder på helt oskyldiga små människor, men det är ju alltid så barnsligt kul med bio. Popcorn, förväntningar och en jättejättestor skärm. Det var förresten najs att tjejen för en gångs skull fick säga till killen att "jag sa ju att du inte skulle...". Det ligger ju i tiden så att säga.
Jag har dessutom lärt mig att sätta mig i farten på en studsmatta. Det trodde jag inte heller om mig själv. Och då regnade det, och det var bäst! Jag säger ju att det är bra med regn. Det känns att man har varit ute. Det känns lite som när man var liten och fick tycka lite, lite synd om sig själv när man kom in, så att man blev bjuden på varm choklad. Det blev jag inte nu i och för sig, jag fick helt själv gå upp på rummet och byta om, men det var mysigt i vilket fall som helst.
Och nu ska jag skicka ett personligt brev till en totalfrämling. Vad spännande det känns.
"Om vi aldrig ansattes av oro för hur fenomenen i himlen eller atmosfären angick oss, eller av fruktan för döden eller av osäkerheten rörande gränserna för våra smärtor och begär, då skulle vi inte ha någon anledning att studera naturen och dess fenomen."
Jag har dessutom lärt mig att sätta mig i farten på en studsmatta. Det trodde jag inte heller om mig själv. Och då regnade det, och det var bäst! Jag säger ju att det är bra med regn. Det känns att man har varit ute. Det känns lite som när man var liten och fick tycka lite, lite synd om sig själv när man kom in, så att man blev bjuden på varm choklad. Det blev jag inte nu i och för sig, jag fick helt själv gå upp på rummet och byta om, men det var mysigt i vilket fall som helst.
Och nu ska jag skicka ett personligt brev till en totalfrämling. Vad spännande det känns.
"Om vi aldrig ansattes av oro för hur fenomenen i himlen eller atmosfären angick oss, eller av fruktan för döden eller av osäkerheten rörande gränserna för våra smärtor och begär, då skulle vi inte ha någon anledning att studera naturen och dess fenomen."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)