Uppstått har Jesus

Jag misslyckades med att köpa godis, dom stängde rakt framför ögonen på mig, och vi åkte ju inte förbi Kubal. Annars gick det bra, nu sitter jag hemma med min deklaration och min almanacka och skriver viktiga mail och känner mig allmänt fixig, och oerhört trött. Ser fram emot påskbrunch med sill. Godnatt.

On the road again

Har kommit över lite internet i Hallsberg! Tack och lov för det, SJ lyckades ju fixa till det så att jag får vänta här i två och en halv timme. Men man får väl tacka dom för att dom vill undvika att man missar nånting. Tack SJ. Jag bockar långsamt av min mentala att-göra-lista för den här galna resan (sa jag att jag kommer fram halv åtta imorgon..?), och den ser väl ut så här ungefär:

• Bara sitta och titta och suga i sig ledigheten och den sneda solen
• Fika
• Lyssna på sommar i P1
• Fika
• Sitta och lyssna på tystnaden i hörlurarna 
• Somna
• Vakna
• Fika
• Se på film
• Sitta spänd och vänta på att dom ska ropa ut: "Om cirka fem minuter anländer vi till Hallsberg"
• Sitta i Hallsberg
• Betrakta listan över avgående tåg och se mitt tåg nånstans väldigt långt ner
• Köpa svenskt godis
• Lyssna på Bon Iver
• Chilla i Stockholm
• Uppleva mitt livs första natt i en liggvagn
• Kliva av i form av en zombie i Ånge
• Bli nervös vid synen av Kubal 
• Komma hem och kramas

Så, nu är jag ungefär på Sitta i Hallsberg. Det är ganska kul. Särskilt för att jag kan dunka upp min nya, fräscha dator och se lite hi tech ut.

À la folie... pas du tout

Nu har jag precis gjort tågfika, en väldigt, väldigt trevlig sak att göra, och laddat ner en till film inför den 15 timmar långa resan hem. Jag ser nästan fram emot den, eller inte nästan, jag gör det jättemycket, jag har tänkt på den i flera veckor. (Vem försöker jag lura?) Åka tåg kan vara så himla skönt ibland nämligen. Man sitter liksom i limbo mellan två världar och förväntas inte göra någon nytta förutom att roa sig själv med diverse filmer och musik och böcker. Dessutom är man i och med att man reser berättigad till oerhörda mängder godis och fika, något som jag gillar väldigt mycket, och jag ska ligga och skumpa i en liggvagn för första gången i mitt liv, spännande! Sen när jag väl kommer fram blir det till påskfirande med den kära gamla familjen vilket inte är helt fy och skam. Skönt att komma hem och läka knogarna och köpa lösviktsgodis för svenska priser. Mm, längtar tills imorgon. Ska springa hela dagen på jobbet för att hinna med tåget, och tänka på hemma.

Holocene

Youtube:ar Bon Iver och myser i själen åt mina nya, vita, skinande hörlurar som jag köpte idag. Dom var dyra också, men fulla med bas. Lätt värt det.

För övrigt så åt jag boller till lunch, dvs. en slags vetebullar med chokladbitar i, något av en norsk specialitet. Rebelliskt va? Eller kanske bara konstigt och omoget. Det är i alla fall tydligen så jag beter mig när jag blir helt ensam och kan göra exakt som jag vill.

Psykologen firar

Mm, nu har jag tagit helg. Kanske världens bästa känsla, varje gång. Idag har jag dessutom varit djärv och tackat nej till jobb imorgon, vilket gör att det hela känns ännu lyxigare. (Djärv var kanske att ta i, i och för sig, han sa att jag bara skulle vara som en reserv och att jag inte behövde tacka ja. Så jag tackade nej.)

Jag planerar att göra följande:

• Måla naglarna 
• Skriva viktiga listor
• Börja packa det som ska hem till Sverige till påsk
• Börja ladda inför att åka hem till Sverige till påsk! 
• Äta lasagne 
• Och choklad, vilket jag gör i skrivande stund för att fira att allt är så bra
• Spela musik
• Gå på ett museum, vilket som helst

Och för övrigt så har jag läst ut En Dag. Den boken förändrade kanske mitt liv. Allt annat som jag någonsin skulle kunna läsa kommer aldrig att mäta sig med den. Jag är dessutom så himla originell, för så tycker ju bara resten av Sverige också. Men det är faktiskt helt sant. Jag har bland annat plötsligt fyllts av en oerhörd lust att någon gång i mitt liv skriva en bok, dra upp mina gamla författardrömmar från högstadiet typ. Jag minns en gång när jag gick i sjuan och berättade för en tjej i nian att jag skulle bli författare. Då sa hon nåt i stil med: Åhh, det ville jag också när jag var yngre! Och då tänkte jag trotsigt att jag ska i alla fall bli det på riktigt, jag ska inte bli en sån där lam vuxen som ger upp sina drömmar. (För niorna var ju vuxna.) Men nu har den kanske kommit tillbaka den där drömmen, och jag har börjat tänka att jag kanske ska skriva något insiktsfullt och träffande runt ämnet psykologi, eftersom att jag ju planerar att bli psykolog. Sådär, jag måste bara skriva det högt (?) för att våga söka och göra det till verklighet. Sökångesten kryper sig sakta men säkert på nämligen. Men jag ska ju faktiskt bli psykolog, så det är väl inga problem.
Sådär, nu ska det nog gå bra.

Glasögonen

Jag glömde visst att nämna glasögonen, vars glas rispades. En rispa i glas läker inte ihop på samma sätt som den gör på en kropp, och när jag insåg den fruktansvärda orättvisan i detta grät jag som ett tjurigt barn. Mina fina, fina glasögon, varför skulle du ta dom, dumma, dumma grus?

Gruskaos

Jasså, är man officiellt sämst kanske? Jag trodde inte att 20-åringar ramlade och slog sig och fick skrubbsår, jag tänkte att det hörde till barndomens vilda år. Men här går jag, eller lunkar snarare, fram på jobbet, fixar med post, styr stegen från bagaget mot framdörren och halkar helt random i gruset och dunkar i huvudet i asfalten. Omtumlad sitter jag där och spottar grus och blöder om händerna och tror att jag är död, i någon minut eller två, mitt på någons innergård i strålande sol. Och här sitter jag nu efter en ledig eftermiddag (och ett samtal till chefen med min allra ynkligaste skrubbsårsröst) med en svällande bula i pannan och sandiga sår i händerna. Vad hände? Jag känner mig förvirrad.

Men på ett sätt var det ju ganska trevligt att slå sig, jag fick läsa bok och tröstäta choklad i flera timmar. Det kallar jag en dag. Och här bjuder jag på en liten bild på min lön från vårt framgångsrika spelande på stan i helgen - 260 spänn var för två timmars glatt jam var faktiskt långt mer än jag hade anat. Välkommet!