Lista 2

Uh. Idag går saker oerhört långsamt. Jag har inte riktigt tid med att allt ska gå så långsamt. Men förutom det och att jag har ont i magen är det många saker som är bra, så jag skriver en lista:

• Jag ska på nån slags Allhelgonafest med klädkod, så jag MÅSTE köpa en cocktail-klänning. 
• Vi har snart spelning.
• Jag ska på cellolektion i hufvudstaden och har en riktig läxa att öva på. Det var alldeles för längesen!
• Jag har en liten hög med saker på skrivbordet som jag tycker är så fin, allt matchar.
• Underst i den högen finns en burk, som jag aldrig ska göra mig av med. För så fin är den. 
• Jag har lärt mig att leva i stök utan att tappa fokus. 
• Det var fint väder idag, halleluja. Efter dagar av inkapsling i ett grått ingenting.
• Det börjar bli mörkt. Det skulle kunna vara deprimerande, men det är även mysigt. 
• Jag har varit ute och sprungit idag. Woho.  
• Jag är klar för tidigt med en uppgift. 
• Vilket leder till att jag helhjärtat kan ägna mig åt äldre bronsåldern. Från och med NU!
  

(Men det där med cocktail-klänningen är ändå bäst...) 

Dire Straits

Åh härliga tider, inget mer plugg idag! Jag har läst så intensivt dom senaste timmarna att jag knappt vet vad jag ska tänka på... Hur som helst ska vi istället på restaurang och äta plankor av olika slag och sen lyssna på ett tributband till Dire Straits. På affischen har dom citerat självaste Jojje Wadenius, som tydligen tyckte att dom höll måttet. Hoppas bara att folk vet men Jojje Wadenius är, annars blir det lite konstig reklam. Det känns hur som helst bra. Särskilt eftersom att vi vaknade till världens dassigaste, mjölkigaste väder idag. Så här ser vädret ut när ett gäng ungdomar åker till någons stuga i skogen i skräckfilmer. Olycksbådande. Så här ser vädret ut i The Ring, filmen som har gett mig värst men i hela mitt liv. Vilken tur att livet i övrigt är ganska trevligt just nu.

Igår var det chokladbollar och film, åh vad bra. Jag blev dock lite rädd för döden när jag såg den, men det fixade vi genom att läsa lite statistik på vilka som lever längst. Jag borde leva tills jag är typ hundra, så det är ju lugnt.

Mörka dagar

Mörkare dagar och inga tider att passa är en dålig kombination. Särskilt om man vill kliva upp på morgonen. Jag kommer faktiskt inte upp nuförtiden, jag har nog aldrig i hela mitt liv varit så här morgontrött. Men vad ska inspirationen komma ifrån när man vaknar, är så där mosigt trött och behaglig, ser att det är mörkt och dimmigt ute, känner att det är kallt och otrevligt utanför täcket och dessutom inte har någon brådska alls egentligen? Då går man ju inte upp. När det väl blir ljust sen så blir det knappt ljust heller, bara toapappersfärgat. Idag gjorde jag ett tappert försök men jag somnade om när jag började plugga. (Läsa arkeologi är kanske inte världens bästa sätt att vakna till på, men ändå.)

Så nu har jag varit på långpromenad, gått lite vilse och trängt mig fram i blöt snårskog. Det var nog bra, men det har fortfarande knappt blivit ljust på hela dan. Vilken tur att man har en anledning att känna sig lite trött och bedrövlig. Det är ju faktiskt en sak som är väldigt skönt med hösten.

Plugga och dyka och genus

Men vad är detta, klockan är halv nio bara och jag är klar med dagens mål! Egentligen måste inte jag fortsätta plugga nu. Bara den tanken är ju trevlig. Men jag kommer nog fortsätta, det känns mycket roligare när man vet att man inte måste.

Och idag fick jag min premie från ELLE; alltid lika kul att få post, särskilt när det är små paket! Som en mycket, mycket liten julafton, rätt ifrån lådan. Jag övervägar att skaffa alla julklappar och framtida prylar och kläder via postorder bara så att jag kan få små paket i postlådan.

OCH, att vi var och simmade. Jag kan tydligen dyka, vilket jag verkligen inte trodde om mig själv. Vad galet det kan bli när man bara aldrig vågar. Dock så var det en liten kille där, typ sju bast, som hela tiden överträffade mig och dök från högre hjöder än vad jag vågade. Och när hans pappa sa att han borde lära sig dyka, så sa killen: JAG KAN REDAN DYKA! och mitt självförtroende sjönk i botten. Jag kan knappt dyka och jag är 20 år. Fast tydligen kan jag ju dyka nu då, men bara från absoluta lägsta kanten som går, så att tårna doppar i vattnet, och med lite, lite fjärilar i magen alldeles innan. Den där lill-killen verkade inte ha fjärilar i magen alls. Och på tal om lill-killar: när jag var på toan i omklädningsrummet hörde jag två ganska små tjejer (små som i tioårsåldern) prata om killar. Den ena tjejen sa: Det måste faktiskt inte vara så att dom vågar mer bara för att dom är killar... (You go girl!) Och då säger den andra (med en något överlägsen ton): Men joo, alltså vissa killar vågar faktiskt mer än tjejer!

Jahapp, och så var det med det. Vissa killar vågar faktiskt mer än tjejer. Ska vi ha det så?

Omotivation och badhustankar

Så måste det få vara ibland. Och idag är det tydligen så. Skrev en sida om nyttan i att ställa frågan om vad som är meningen med livet, det är allt. Nu ska jag tydligen behöva läsa lite mer arkeologi, men det känns nästan mysigt och lite lättsamt nu för att jag slipper grunna på frågor som döden, livet efter detta och universums skapelse. Så det får det bli nu. Nu har det dessutom kommit in lite musik i mitt liv i form av en caféspelning nästa vecka, så det är ju bra.

Och imorrn ska jag simma igen. Jag vet inte riktigt vad jag utsätter mig för eftersom att jag i princip däckade, på riktigt, sist. Men det känns så festligt med badhus, tar tillbaka barndomsminnen och allt möjligt, så jag känner mig mot alla odds sugen på att gå dit igen. Det luktar så gott. Det luktar kort skoldag som man får spendera i bastu, det luktar prestationsångest vid trampolinen. Det luktar lördag vintern -96 på Alnöbadet, lianen och klätterväggen och alla skrikande barn. Ah, extra tidig uppstigning och simning med en massa tanter, det är vad det luktar. Det luktar redan utanför huset och det luktar så mycket höst, för vem går dit på sommaren? Då ska man nämligen bada i hav, även fast det är för kallt. Nu ska man bada i bassäng, tät på hudflagor och svett som man lyckligtvis inte tror är där.

Hejdå.

Konsert Otrolig Bottenlöst hål

Arkeologi har aldrig varit så tråkigt. Jag läser sida efter sida om olika typer av kärl och yxor under vissa perioder, bondesamfundens utbredning samt regression i Sydsverige, almskogens fall och jag går seriöst UNDER av tråk. Jag borde inte sitta här nu, jag borde stänga av datorn och trycka in kunskap i huvudet med våld, men det är ju så tråkigt..! Och det är dimmigt. 

Jag har för övrigt sett 2 Fast 2 Furious. Det var ju en upplevelse. Eller nåt i den stilen. Det var mest bara att sitta och titta och supa in alla glansiga bilar och snygga tjejer och lyssna på alla motorer. Helt okej kul, om man inte bryr sig så mycket. Nu måste jag dock kolla upp hur snabbt 100 miles per hour är översatt till km, för det zoomade dom hela tiden in på när det var viktigt att förstå att det gick riktigt, riktigt snabbt. FÖR snabbt. 

Och igår blev en kladdig tågskiss äntligen verklighet. 

Knark Blåsig Bondgård

Igår satt vi hela kvällen och ritade och lyssnade på musik. Verkligen jättelänge satt vi, det blev lite varmt och så men det gjorde liksom ingenting för det var bara kreativitet som svettades ut. Det började med att jag fick knark, blåsig och bondgård från inspirationshjulet. Och idag är jag så inspirerad att jag är sugen på att göra det igen. Och jag har promenerat jättelångt, och satt alla låtar på iPoden på shuffle. Det är intressant, man kastas mellan olika modes och hinner liksom tänka på väldigt mycket. Nu måste jag nog tänka på min inlämningsuppgift dock, det känns lite drygt. 

Jag tror att frågan om Meningen Med Livet börjar klarna för mig (fast det har inget att göra med knark).