Glasögonorm

"When we perceive the end in the beginning, we move faster than time."

Det har hänt nånting helt sjukt. För några dagar sen fick jag galet ont i huvudet, och det satt i dygnet runt. Ingenting gjorde det bättre, bara att sova. Och sova kan man ju liksom inte göra jämt. Jag orkade inte plugga, inte sitta vid datorn, inte läsa, ingenting. Det enda jag lyckades med på dagarna var att kolla igenom extramaterialet i våra Sagan Om Ringenboxar och dricka supermycket vatten för att försöka bota det. Men idag var jag hos optikern och JAG SKA SKAFFA GLASÖGON. På fredag kommer dom! Vilket känns helt sjukt.

Jag har levt i en värld där jag har varit ett sånt lyckligt barn för att jag alltid har klarat mig hur bra som helst på alla synundersökningar och kunnat läsa det allra minsta på reklamskyltar när ingen annan har kunnat det, och sånt där. Och nu sitter jag här och är översynt och har spänningshuvudvärk. Jag är dock, trots att det här betyder att min kropp fungerar lite sämre än vanligt, lite lite glad. Det här betyder ju nämligen att jag får ha på mig skitsnygga glasögon! För det är ju så himla snyggt ibland, men jag är inte typen som skulle gå in på HM och köpa låtsasglas bara för att se kultursmart ut. Nejnejnej. Nu kan jag däremot se kultursmart ut, på riktigt. Eller hur blir det? Man kanske måste bli dramalärare eller konstkritiker först för att bli det på riktigt.

Hur som helst så sitter jag nu med mycket mer plugg än vad som var beräknat. Tiden går tydligen även fast man kollar på extramaterial till Sagan Om Ringen. Skiiit.

OCH som ett litet tillägg: jag har köpt en chokladkalender och är sååå glad!

Är det städlyckan?

Jag har kommit på en sak! Från och med nu ska jag göra det jag känner för. Jag har aldrig haft så här mycket tid i hela mitt liv, och ändå känner jag mig stressad. Och det är bara för att jag aldrig kan sluta tänka på vad jag borde göra i stället. När jag pluggar borde jag spela cello, när jag städar borde jag plugga, och så där håller det på och hur effektiv jag än är så tror jag inte på det själv. Och så åldras man typ i förtid och ser härjad ut, eller vad det nu är dom säger i The Holiday. Så nu ska jag rensa garderoben. Det blir nice.

En sak som jag har gjort utan att berömma mig själv särskilt mycket är att läsa ut Myten Om Sisyfos. Det var svårt, jag kände mig nöjd varje gång jag kunde läsa en mening utan att traska tillbaka och fundera på vad den betydde. En mening som jag i princip hoppade bock över och som dessutom var ganska roande var följande:

"Nästan alla tror att de kan täkna, och i viss utsträckning tänker de också, med eller utan framgång."

Tänk på det. Det är så kul att en så pass seriös människa säger så.

Ge mig mer jul

Häromdan hörde jag för första gången i år julmusik på Åhléns. Det kändes helt fantastiskt, nästan så att jag blev förvånad över mig själv. Det är som att nåt litet juldjur väcks till liv och börjar dansa hambo i hela ens mage varje gång man hör den där envisa bjällerklockan igen. Och sen såg jag The Holiday och idag ska jag sätta upp julgardiner. Jag fattar knappt själv att det är lika exalterande varje år, men woho!

Återigen, vad gör jag här när jag har böcker att läsa? Och varför satte jag mig precis och kollade på Sagan Om Konungens Återkomst? Utöver all jul, ge mig lite DISCIPLIN. Och tända ljus.

Ojdå, tiden försvann.

Här går jag runt i min lilla bubbla, iförd pyjamasbyxor och tofflor mitt på dan. Jag är ful i håret, gör inget annat än att läsa, slurpar te och kan inte sluta tänka på att ta lite fika. Det kanske låter som en sån där skön dag då man är lite sjuk och får gnola på hemma, men så är tyvärr inte fallet. Det är bara så att jag till slut har fått ta den rediga smällen av att ta lite ledigt i en vecka och lattja i Stockholm och tänka på annat, när jag fortfarande visste någonstans att jag faktiskt går i skolan, på heltid. Det är bara det att man till slut tappar all form av rutin och disciplin när man har sovmorgon hela veckan och en oändlig ledighet framför sig, hela tiden. Så nu har jag plötsligt gruvligt mycket att göra, och lite ont i huvudet på det, och det är så himla sunkigt väder, och redan mörkt. Jag måste stänga av kontakten med omvärlden nu tror jag, och helhjärtat ägna mig åt existensialistiska frågor och en massa annat obegripligt. Alltså inte sitta här, vilket jag tydligen gör. Jag ska bara bjuda på ett kraftfullt citat (som innehåller ordet hjärta, vilket jag alltid tycker låter så fint) från vår vän Albert Camus:

"Kampen för att uppnå topparna räcker ensam till för att fylla ett människohjärta."

Dålig inspiration

Idag sov jag till två, bra jobbat. Jag tycker alltid att det känns lite konstigt, att gå upp när solen går ner. Och när man precis har gjort sig anständig och dagen ska börja så ska man äta middag, och efter middagen är ju dagen typ slut. Jag kanske ska rensa nånstans, typ i garderoben. Och rita klart mina träd.

Skogspromenad

Häromdan var jag på en så deprimerande promenad. Jag vet inte varför, men den kändes så olycksbådande. Det började med att jag tog en liten skogsstig som jag inte har gått på sen jag var liten, och tänkte glad i hågen att det skulle bli så mysigt. Men plötsligt så öppnade sig den så himla mysiga skogen i kalhygge i det oändliga. Det såg så himla dött och förfärligt ut och solen hade gått ner bakom skogen så det var bara grått och sjukt kallt. Och istället för att lyssna till den skogiga tystnaden så fick jag lyssna på bom, krasch och motorer från ett grustag som visst låg precis där. Och så hörde jag något som lät som ett skrik. Men det kanske bara var en väldigt liten hund nånstans. Hur som helst så var det jobbigt, som att gå in i Isengard efter att Saruman har bestämt sig för att hugga ner alla träd och släppa in massa orcher som bygger svärd och odlar uruk-hais, när man trodde att det fortfarande skulle vara lika fint.

Jag gillar inte alltid det människan gör med naturen faktiskt, även fast det resulterar i bilar med AC och scampi. Särskilt inte när man inte ens kan ta en himla promenad i skogen.

Home Sweet Home

Hemma igen, i mitt fullproppade lilla rum och doften av nån slags exotisk fruktblandning från mitt gamla Ikealjus. Bachs cellosviter, mysbelysning och böcker på hög överallt. Jag har trasslat upp massa garn, organiserat om mitt badrumsförråd och testat en parfym som jag mådde lite illa av. Nu är det bara att invänta julpysslet! Och göra mig lite mos.

Jag håller på att läsa en bok som heter I tacksamhetens tecken. Jag ska inte säga för mycket om den än, men en sak lät så himla bra och det var så här:

"Stackars oss vilsna homo sapiens som är så ofattbart mycket rikare än de allra flesta här på jorden, men som mitt i vårt välstånd lider brist på det som vi inte kan köpa: själsfrid."

Word. Idag känner jag dock att jag har ganska mycket själsfrid.