Klar!

Jag jobbade alltså min sista dag igår. Jag förväntade mig lite ballonger, trumpeter, tårta, jubel och kanske lite applåder när jag klev ut genom dörren för sista gången, men det var faktiskt en alldeles särdeles vanlig dag, vilket nästan var det konstigaste av allt. Jag jobbade på som vanligt, fick ett klagomål från en kund, blev arg av en arg lapp, gick och ältade något, längtade till lunchen, andades med munnen i uppgången som alltid luktar kräks och gjorde så även igår, la mitt sista brev, åkte tillbaka och buntade ihop returer och gick hem. Det kändes märkligt att gå därifrån, och inte behöva gå tillbaka. Jag köpte en glass för att fira. Och idag är det sjuttonde maj, vilket ju också är värt att fira.

Ljusshow!

Finclemens på Finfestivalen, slängpolska till sjuktakerna. 

Det lider mot sitt slut

Idag när jag kom hem från en blöt och kall arbetsdag i totalt hällregn så var jag på så oförskämt bra humör. Jag kunde inte begripa vad det berodde på, det var ju mycket som var fel. Men sen kom jag på det: jag hade ju ätit choklad! Det måste ha varit det. Jag började till och med förbereda tvätten, som ska tvättas på söndag. Om två dar alltså. Onödigt men jag var så himla inspirerad.

Nu har det som vanligt gått ett tag sen jag skrev sist och då brukar jag inte kunna samla tankarna om jag inte skriver i listform, så det gör jag nu:

• Jag lämnar Oslo om en vecka. Vet inte vad jag ska säga om detta förutom att det är en epok i mitt liv som tar slut och att det både känns så sorgligt att jag vill gå av på mitten och oerhört skönt för att det har varit lyckat men absolut tillräckligt med fyra månader. Jag är inte skapt för att jobba med nånting djupt ostimulerande i flera månader bara för att kunna leva ut under två veckor på nån charterort i Grekland. Nej nej. 
• Jag är nöjd för att jag under min ofattbart långa karriär på posten faktiskt har blivit bra på nånting. Nu är det äntligen jag som sliter mitt hår på måndagarna för att lördagsvikarierna har varit där och rört till allting, dom som inte har någon koll. Dessutom har jag haft upplärning med min efterföljare, och känt mig rutinerad. Så har jag nog aldrig känt förut. Jag kanske inte är bra på nånting oerhört prestigefullt men jag har stenkoll på mitt postnummer damn it! 
• Häromdagen kollade jag faktiskt in hur vår brandsläckare fungerar, bara för att vara beredd, och kände att jag kammade in några vuxenpoäng. 
• Och förra veckan kände jag mig som en sjukt van storstadsbo när jag helt rutinerat stannade mitt i en korsning för att släppa förbi en polismotorcyklist som kom farande med tjutande sirener. För några månader sen hade jag nog kört på som en surtant och tänkt att alla minsann måste följa trafikreglerna.
• Jag gillar att ha mitt namn på en postlåda. 
• Jag gillar choklad. 
• Jag längtar efter att inreda mitt framtida studentrum.
• Imorgon har vi vår första spelning i Oslo, med Grottan Street Band. Alltså bandet som är format av oss som bor här, och som har rep- och taggkväll snart. Så himla taggad! 
• Jag gillar att ha väldigt lite kläder till mitt förfogande. Det känns befriande. När jag kommer hem ska jag rensa, min absoluta favoritsyssla. 
• Jag ska dessutom flyga till Tyskland, helt själv. Hoppas innerligt att planet inte störtar och att jag får besöka Paris igen, drömmarnas stad. 
• Jag längtar efter att slippa härjade händer och papercuts. 
• GROTTAN HAR BLIVIT MED HAMSTER. 
• Och jag har äntligen köpt min Kånken! Jag föll också dit tydligen, och valde den populäraste färgen dessutom. Jag är såå originell, som gillar friluftsgrejer och är lite bohemisk. Typiskt att det är så inne att vara alternativ.  

Musik och sol

På första maj spelade vi på stan igen och jag fick mitt livs första cellobränna i sommarvärmen. Den var inte supersmickrande. Förutom diverse galna instrumentbrännor fick vi pengar, tre jordgubbar och sex munkar som gage, vilket man ju får vara väldigt nöjd över!

Och på tal om musik så spelade Clemens på Finfestivalen i Norrköping. Det var fantastiskt, vi spelade på den största scenen (av två, men det kändes stort ändå), och vi fick till och med en egen liten ljusshow! Ljuskillen hängde med i vissa markeringar och drog ner till suggestivt blått när musiken var lågmäld och så där, man kände sig nästan som en riktig artist. Det var mycket, mycket svett som rann, och efteråt fick man äta oändligt med kakor i logen och bo på hotell. Bra vecka.

Äntligen på resväg

Nu, äntligen, har det hänt! Jag har lyckats tagga igång på den här improviserade lilla Europaresan jag ska göra, alldeles allena. Utan ressällskap kommer det inte lika mycket inspiration, men ikväll lyckades jag snurra igång den med att googla på Kånken. Det var tydligen allt som behövdes. Nu skriver jag packlista och drömmer om ensamma, filosofiska vandringar i de Österrikiska alperna. Om tre veckor är det no more posten! Så underbart! Det innebär i och för sig no more Grottan också, vilket börjar kännas oerhört sorgligt. Särskilt efter den här helgen, med musik och fest och filmmaraton och chips och mys. Och massa bra människor.

Back in Norway

Nuförtiden ägnar jag mig tydligen åt att glömma min blogg, och jobba på. Kul kul. Det här var mest för att visa att jag fortfarande finns i världen, men just nu är jag ganska tom på inspiration egentligen. Jag har suttit vid 9gag ganska så länge nu, då blir man lite hjärndöd, på ett roligt sätt. Men jag har klippt lugg i alla fall, och köpt en flygbiljett. Båda var typ lika spännande. Godnatt!

Caravan Palace

Upplever svår sökångest och lyssnar som en besatt på Disko Partizani. Man kanske skulle ta sig ut idag.