Det blev visst lite sent

Två saker har hänt. Det första var att jag fick för mig att jag har järnbrist för att jag inte kan läsa en bok i mer än tio minuter utan att somna. Verkligen somna, det är kritiskt. Så jag gick och handlade alla mörkgröna grönsaker och baljväxter jag kunde hitta, och allt som skulle kunna tänkas innehålla C-vitamin. Jag undrar om kassörskan såg mönstret.

Dessutom har jag blivit beroende av Game of Thrones.

Kämpar på

Wow, har kört fast. Verkligen på riktigt den här gången. Var bara tvungen att säga det.

Hemtenta is nice

Nu är det dags att blogga igen. Tiden är inne så att säga.

Den här veckan är det hemtenta. Man lever ett konstigt liv när det är hemtenta. Man kliver upp, slår på datorn och fläker upp alla böcker, skriver lite lösa anteckningar för att känna att man gör något produktivt, man äter frukost i tre svep och smular ner tangentbordet, resten av dagen äter man mackor och godis, instängd på sitt rum med stängda persienner, brist på frisk luft och kontakt med människor. Nästa dag, tar en sväng till biblioteket för att hämta böcker och blir lite rädd av alla människor. Går in på facebook, läser all TENTAHETS på klassens facebook-sida och skyndar sig som attan att logga ut, något som kanske aldrig har hänt tidigare. Sen går man och lägger sig och är konstigt dåsig och tänker bara på referenser. Referenser, referenser. Och experiment! Jag vill inte veta hur många gånger jag har skrivit det ordet hittills, så många i alla fall att jag inte vill lägga ner med tid på att skriva det ordet här. Det är dessutom skitjobbigt att skriva på ett tangentbord, det ligger så avigt till.

Men av någon anledning gillar jag den här tillvaron. Ensamvargen i mig är lite nöjd. Dessutom är det första gången sen jag började här som jag i alla fall typ vet vad jag ska göra. För att uppdatera er lite sen sist så är det ju så att vi jobbar efter PBL (jag älskar den meningen, den låter så himla seriös) vilket betyder att vi får söka väldigt mycket information själv, vart vi vill typ. Till och med på tentan fick vi välja en frågeställning helt själv, från ingenting. Galet eller vad? Eller är det bara så högskolan är? Gud vad jag saknar att bli tvingad att plöja en bok, få lite sidanvisningar. Men nu är det slut på det, dags att bli en yrkeskvinna som klarar sig själv. Well well, det är väl bra.

Nollningen: episk och jobbig, så kan man säga. Det var kul men dessutom lite skönt när det var över. Nu ska jag fortsätta stirra mig blind på experiment, socialpsykologi och etiskt försvarbar forskning.