Mot landet

Jag vet inte om det här är ett lyxproblem eller vad man ska kalla det, men jag försöker desperat hitta på något att göra framför datorn för att inte gå och lägga mig för tidigt. Och jag som har ägnat hela mitt liv åt att slita mig från datorn.

Det börjar kännas som att jag måste fylla den här sommaren med saker om jag inte ska bli galen av rastlöshet. Men imorgon ska jag i alla fall åka någonstans, det känns som en bra sak att göra. Till stugan dessutom, där man bara kan ägna sig åt total semester och typ läsa i timmar utan att känna att man borde göra något mer produktivt. I det här huset tror hela jag att jag borde fixa nånting, men det verkar faktiskt vara slut på saker att fixa. Så nu säger jag godnatt och hej stugan.

Shoe Mania

Vad det tar emot att sätta sig vid datorn mitt på dan när det är soligt ute. Men jag lovar, jag gick ut och kände och det var fortfarande svinkallt, så det är ingen idé att låtsas att det är skönt, något vi har en tendens att göra i det här landet.

Hur som helst så sitter jag här i ett lyckorus efter att ha köpt mitt livs högsta skor! Det vankas nämligen bröllop snart, och jag bestämde mig för att för en gång skull inte vara så himla feg utan satsa lite mer helhjärtat. Och det känns bra! Det är kanske så här det är att vara Carrie. Fast jag gissar att hon inte är en tönt som får ont i fötterna efter två minuters promenad i huset. Fram med skavsårstejp, woho.

Roar mig

Okej, dag ett på ett långt sommarlov med många långa, lediga dagar då alla andra jobbar förutom jag. Rent spontant tycker jag att det låter helt fantastiskt, men jag börjar redan inse att det kan hända att det blir långtråkigt. Än så länge går det bra i alla fall, jag klev upp kvart i sju (jättekonstigt), sen har jag fixat med mina datorer (ja, jag sitter med två datorer på skrivbordet och känner mig som världens hacker), kollat på Cabaret och varit ute och sprungit. Så nu är jag fullkomligt slut och sitter och drar ut på att äta lunch. Det kanske inte bara jag som har det problemet att när man vankar runt hemma så äter man konstant... Det problemet har i alla fall jag.

Sen planerar jag att måla naglarna. Lång dag.

Hemma är bra det

Efter ett dygn med en viss mängd svett och tårar så är jag nu äntligen återkommen till moderlandet och sitter här i den svala, ljusa Norrlandsnatten (ganska skön omväxling från dom 35 kvalmiga plusgraderna i Québec) och firar midsommar för mig själv med en knäckemacka. Det luktar skolavslutning ute och jag har tagit in syrener. Imorgon ska jag ägna mig åt min favoritsyssla, nämligen att ordna saker, och inom kort ska jag nog ägna mig åt att gå och lägga mig. Det får bli allt för idag!

Tillbaka i det förlovade landet

Är inte detta väldigt underligt? Nu sitter jag och bloggar fran samma ställe där jag använde min första blogg, pa mitt utbytesar i Québec. Nu sitter jag här i min värdmammas frisörsalong och bloggar igen, fyra ar senare. Med magen full av fondue och huvudet fullt av jetlag och gammal fransk slang som sakta men säkert kommer tillbaka. Jag har träffat gamla vänner, och som vanligt när man nu har blivit "sa här gammal", sa känns det som att det vore igar. Förutom att mina värdsyskon har avlat fram tre barn till och att nagra har bytt frisyr sa är det mesta sig ganska likt. Jag var tillbaka pa min gamla skola och till och med eleverna där var sig lika, det var inte samma som sist, men dom klädde sig lika illa och betedde sig lika mycket som vilddjur pa Animal Planet. Dalig som jag är pa Carpe Diem-grejen sa längtar jag redan till den dag da jag kanske kan komma tillbaka hit och plugga. Men nu ska jag knyta mig, i samma gamla källare som jag har sovit i sa manga nätter förut. Bonne nuit.