Lista 2

Uh. Idag går saker oerhört långsamt. Jag har inte riktigt tid med att allt ska gå så långsamt. Men förutom det och att jag har ont i magen är det många saker som är bra, så jag skriver en lista:

• Jag ska på nån slags Allhelgonafest med klädkod, så jag MÅSTE köpa en cocktail-klänning. 
• Vi har snart spelning.
• Jag ska på cellolektion i hufvudstaden och har en riktig läxa att öva på. Det var alldeles för längesen!
• Jag har en liten hög med saker på skrivbordet som jag tycker är så fin, allt matchar.
• Underst i den högen finns en burk, som jag aldrig ska göra mig av med. För så fin är den. 
• Jag har lärt mig att leva i stök utan att tappa fokus. 
• Det var fint väder idag, halleluja. Efter dagar av inkapsling i ett grått ingenting.
• Det börjar bli mörkt. Det skulle kunna vara deprimerande, men det är även mysigt. 
• Jag har varit ute och sprungit idag. Woho.  
• Jag är klar för tidigt med en uppgift. 
• Vilket leder till att jag helhjärtat kan ägna mig åt äldre bronsåldern. Från och med NU!
  

(Men det där med cocktail-klänningen är ändå bäst...) 

Dire Straits

Åh härliga tider, inget mer plugg idag! Jag har läst så intensivt dom senaste timmarna att jag knappt vet vad jag ska tänka på... Hur som helst ska vi istället på restaurang och äta plankor av olika slag och sen lyssna på ett tributband till Dire Straits. På affischen har dom citerat självaste Jojje Wadenius, som tydligen tyckte att dom höll måttet. Hoppas bara att folk vet men Jojje Wadenius är, annars blir det lite konstig reklam. Det känns hur som helst bra. Särskilt eftersom att vi vaknade till världens dassigaste, mjölkigaste väder idag. Så här ser vädret ut när ett gäng ungdomar åker till någons stuga i skogen i skräckfilmer. Olycksbådande. Så här ser vädret ut i The Ring, filmen som har gett mig värst men i hela mitt liv. Vilken tur att livet i övrigt är ganska trevligt just nu.

Igår var det chokladbollar och film, åh vad bra. Jag blev dock lite rädd för döden när jag såg den, men det fixade vi genom att läsa lite statistik på vilka som lever längst. Jag borde leva tills jag är typ hundra, så det är ju lugnt.

Mörka dagar

Mörkare dagar och inga tider att passa är en dålig kombination. Särskilt om man vill kliva upp på morgonen. Jag kommer faktiskt inte upp nuförtiden, jag har nog aldrig i hela mitt liv varit så här morgontrött. Men vad ska inspirationen komma ifrån när man vaknar, är så där mosigt trött och behaglig, ser att det är mörkt och dimmigt ute, känner att det är kallt och otrevligt utanför täcket och dessutom inte har någon brådska alls egentligen? Då går man ju inte upp. När det väl blir ljust sen så blir det knappt ljust heller, bara toapappersfärgat. Idag gjorde jag ett tappert försök men jag somnade om när jag började plugga. (Läsa arkeologi är kanske inte världens bästa sätt att vakna till på, men ändå.)

Så nu har jag varit på långpromenad, gått lite vilse och trängt mig fram i blöt snårskog. Det var nog bra, men det har fortfarande knappt blivit ljust på hela dan. Vilken tur att man har en anledning att känna sig lite trött och bedrövlig. Det är ju faktiskt en sak som är väldigt skönt med hösten.

Plugga och dyka och genus

Men vad är detta, klockan är halv nio bara och jag är klar med dagens mål! Egentligen måste inte jag fortsätta plugga nu. Bara den tanken är ju trevlig. Men jag kommer nog fortsätta, det känns mycket roligare när man vet att man inte måste.

Och idag fick jag min premie från ELLE; alltid lika kul att få post, särskilt när det är små paket! Som en mycket, mycket liten julafton, rätt ifrån lådan. Jag övervägar att skaffa alla julklappar och framtida prylar och kläder via postorder bara så att jag kan få små paket i postlådan.

OCH, att vi var och simmade. Jag kan tydligen dyka, vilket jag verkligen inte trodde om mig själv. Vad galet det kan bli när man bara aldrig vågar. Dock så var det en liten kille där, typ sju bast, som hela tiden överträffade mig och dök från högre hjöder än vad jag vågade. Och när hans pappa sa att han borde lära sig dyka, så sa killen: JAG KAN REDAN DYKA! och mitt självförtroende sjönk i botten. Jag kan knappt dyka och jag är 20 år. Fast tydligen kan jag ju dyka nu då, men bara från absoluta lägsta kanten som går, så att tårna doppar i vattnet, och med lite, lite fjärilar i magen alldeles innan. Den där lill-killen verkade inte ha fjärilar i magen alls. Och på tal om lill-killar: när jag var på toan i omklädningsrummet hörde jag två ganska små tjejer (små som i tioårsåldern) prata om killar. Den ena tjejen sa: Det måste faktiskt inte vara så att dom vågar mer bara för att dom är killar... (You go girl!) Och då säger den andra (med en något överlägsen ton): Men joo, alltså vissa killar vågar faktiskt mer än tjejer!

Jahapp, och så var det med det. Vissa killar vågar faktiskt mer än tjejer. Ska vi ha det så?

Omotivation och badhustankar

Så måste det få vara ibland. Och idag är det tydligen så. Skrev en sida om nyttan i att ställa frågan om vad som är meningen med livet, det är allt. Nu ska jag tydligen behöva läsa lite mer arkeologi, men det känns nästan mysigt och lite lättsamt nu för att jag slipper grunna på frågor som döden, livet efter detta och universums skapelse. Så det får det bli nu. Nu har det dessutom kommit in lite musik i mitt liv i form av en caféspelning nästa vecka, så det är ju bra.

Och imorrn ska jag simma igen. Jag vet inte riktigt vad jag utsätter mig för eftersom att jag i princip däckade, på riktigt, sist. Men det känns så festligt med badhus, tar tillbaka barndomsminnen och allt möjligt, så jag känner mig mot alla odds sugen på att gå dit igen. Det luktar så gott. Det luktar kort skoldag som man får spendera i bastu, det luktar prestationsångest vid trampolinen. Det luktar lördag vintern -96 på Alnöbadet, lianen och klätterväggen och alla skrikande barn. Ah, extra tidig uppstigning och simning med en massa tanter, det är vad det luktar. Det luktar redan utanför huset och det luktar så mycket höst, för vem går dit på sommaren? Då ska man nämligen bada i hav, även fast det är för kallt. Nu ska man bada i bassäng, tät på hudflagor och svett som man lyckligtvis inte tror är där.

Hejdå.

Konsert Otrolig Bottenlöst hål

Arkeologi har aldrig varit så tråkigt. Jag läser sida efter sida om olika typer av kärl och yxor under vissa perioder, bondesamfundens utbredning samt regression i Sydsverige, almskogens fall och jag går seriöst UNDER av tråk. Jag borde inte sitta här nu, jag borde stänga av datorn och trycka in kunskap i huvudet med våld, men det är ju så tråkigt..! Och det är dimmigt. 

Jag har för övrigt sett 2 Fast 2 Furious. Det var ju en upplevelse. Eller nåt i den stilen. Det var mest bara att sitta och titta och supa in alla glansiga bilar och snygga tjejer och lyssna på alla motorer. Helt okej kul, om man inte bryr sig så mycket. Nu måste jag dock kolla upp hur snabbt 100 miles per hour är översatt till km, för det zoomade dom hela tiden in på när det var viktigt att förstå att det gick riktigt, riktigt snabbt. FÖR snabbt. 

Och igår blev en kladdig tågskiss äntligen verklighet. 

Knark Blåsig Bondgård

Igår satt vi hela kvällen och ritade och lyssnade på musik. Verkligen jättelänge satt vi, det blev lite varmt och så men det gjorde liksom ingenting för det var bara kreativitet som svettades ut. Det började med att jag fick knark, blåsig och bondgård från inspirationshjulet. Och idag är jag så inspirerad att jag är sugen på att göra det igen. Och jag har promenerat jättelångt, och satt alla låtar på iPoden på shuffle. Det är intressant, man kastas mellan olika modes och hinner liksom tänka på väldigt mycket. Nu måste jag nog tänka på min inlämningsuppgift dock, det känns lite drygt. 

Jag tror att frågan om Meningen Med Livet börjar klarna för mig (fast det har inget att göra med knark).

Barn

Idag har jag lekt med massa små leksaker och hållit i en varm liten bebis. Det är så härligt för själen. Jag saknar fantasin man hade när man var barn.

Drömmar från svunna tider

Jag tror jag saknade i sömnen i natt. Jag drömde om gamla vänner och speciella stunder som liksom passerade samtidigt som man visste att man skulle komma ihåg det och sakna det. Det var så väldigt känslosamt alltihop. Och jag vaknade med en låt i huvudet, någon slags tonårsmelankoli-låt. Nu ska jag äta, innan jag sugs in i det svarta hålet som är min mage, och sen gå i frosten. Det finns en viss solighet på morgonen, som inte finns någon annan gång, så det får man ta vara på.

Godnatt

Åh, inatt sover jag alldeles ensammen. Såna gånger, när man inte kan lägga fötterna på ett annat par varma fötter, kan det bli så kallt att man måste ha på sig strumpor. Och så kan det blir så tyst att man måste lyssna på musik tills man somnar, och så tomt att man måste sova med Soft toys Mellanhästen Kluck.

Andspecial

Jag kan inte låta bli, men änderna måste få en egen sida. För dom är så fantastiska. Idag när jag kom dit och stannade upp lite så vände sig alla om som på given signal och började vanka mot mig. Jag vet inte om dom ville skydda sitt fina, fina revir eller tigga brödsmulor, men hur som helst kände jag mig jättelustig. Sen var det ett par som vaggade längs med strandpromenaden och i mitt huvud så var det något slags skådespel som spelades upp framför mig. Han ser efter henne, bestämmer sig för att närma sig, hon försvinner därifrån. Dom märker mig och smyger iväg under ett staket, och fnissar tillsammans.

          

Bildspecial

Idag kommer en liten bildspecial, helt enkelt för att det var så rysligt vackert i morse när jag klev utanför dörren. Tänk om man kunde kliva ut i sånt här varje morgon när man skulle till biblioteket.

         

            

            

 

Ensam vaken

Och lyssnar på en föreläsning om det absurda i mörkret. Imorgon ska jag gömma mig på biblioteket.

En promenad kan förändra allt

Nu är det slut på tankar om döden. Den här dan tog jag en promenad, och följande hände:

• Jag såg en trebent hund, som sprang och var lycklig. 
• Jag såg en kråk- och andfest. Det var verkligen jättemånga kråkor och änder, och en fralla.
• Jag gick fram och tillbaka på samma väg för att få passera den höstruskiga sjön igen.
• När jag passerade kyrkan och klockorna slog tolv så slog de i samma tonart som låten jag lyssnade på.
• Jag lyssnade på Jazzen med Nina Ramsby och Martin Hederos och det visade sig att det passade perfekt till en höstruskig sjö och trötta, blöta höstlöv. 
• Jag klättrade i nån slags modern klätterställning helt själv. Det kändes så rebelliskt. 
• Jag mötte två kvinnor med barnvagnar och då kom jag att tänka på att jag drömde att jag hade fått barn inatt. Det var lite jobbigt, jag kände på mig att det hade förstört mitt liv. Och bebisen var liten som en tumme typ. Och jag visste inte vad han hette. 
• Jag läste på en skylt på ett hus, som en liten turist. 
• Jag kände någon slags känsla av seger. 
• Jag stod ute på en brygga mitt i sjön och njöt av att det var så rått och grått.
  

Och nu är jag inomhus och tycker att det är riktigt mysigt att plugga, och jag har läst en fantastisk Manga (mitt livs första Manga!) som handlar om olika människor som dricker kaffe och samtidigt druckit en fantastiskt kaffedrink som jag gjorde åt mig själv. Och jag har läst i ELLE, för ja, min första ELLE har kommit och jag är så lycklig. Dessutom har aftonen ackompanjerats av diverse bas- och mandolinchops. Nu är det ganska tyst dock. Jag kanske ska läsa lite om stenåldern. 

Jag tycker verkligen om att se vilda djur, totalt sorglösa och harmoniska. Änder som vaggar omkring, eller simmar i sakta mak, pickar i sig nånting eller ligger och myser med sig själva. Jag tror inte att dom tänker så mycket på döden, eller ens morgondagen. Tänk om vi kunde nöja oss med att bara vagga omkring, eller simma eller picka. 

Små reflektioner

Smyg-ecosiar lite på Moskva. Nyser, dricker Oboy. Det känns helt okej, bara jag inte hade varit så himla rädd för döden. Jag tror jämt att jag ska råka ut för nånting, eller att det är helt ovärt att göra nånting bara för att allt ska följa med mig i graven sen. Det känns inte som att det ska vara så. Jag tror verkligen att jag har läst för mycket filosofi på senaste tiden, man blir knäpp av det faktiskt. Jag tror att Moskva behöver mig. Fast jag har redan hunnit föreställa mig väldigt många sätt som planet kommer kunna störta på, det är ju lite synd. Jag tror jag får vattna blommorna igen och stänga av Spotify så att jag inte slår sönder nånting nästa gång det kommer reklam. Det är sällan radioreklam inte låter krystad.

Kom igen

Jag kollar på bloggar och uppdaterar startsidan på facebook, tvångsmässigt, jag har gjort det alldeles för många gånger. Tänk att det skulle vara så svårt att börja med saker idag. Typ borsta tänderna.

Det kan vara för att det är så sjukt anonymt väder ute. När jag var liten skrev jag en saga om ett land där vädret försvann när det blev nollgradigt, och då fick man absolut inte gå ut för då försvann man själv.

Och sen dess har jag funderat på hur det skulle vara utan väder. Idag tänker jag att det kanske skulle vara typ så här, intetsägande och energilöst. Det regnar inte ens, ingen energi i omlopp nånstans.

Jag kanske slår på lite Balkan Brass Band, det kan ju alltid liva upp. Och vattna blommor, det kan också liva upp faktiskt. Kan man inte liva upp sig själv kan man i alla fall alltid liva upp blommor.

Mitt i naturen

Ah, idag har jag varit ute i skog och mark! Jag har gått genom trollskogar och plockat fram mina gamla scout-skills och huggit med yxa. Det är så välgörande för själen det där, nästan så att man känner att man är en människa som kommer direkt från naturen, egentligen. Inte från stål och betong och iPads. Och segways.

Men, för ett tag sen lagade jag mat, jättelänge, i typ tre timmar faktiskt. Och vad lagade vi? Jo, en variant på nånting som tydligen har vunnit pris för världens bästa chili, och det gick ut på att man kokade kött i en liter öl i två timmar, och sen hällde man i typ tre kilo chili, jalapenos och piri-piri. Jag behöver kanske inte nämna att det var fruktansvärt starkt. Den kvällen glömmer jag aldrig.

Läskeblask är party

Tänk vad festligt det kan kännas med läsk! Jag har druckit massa Cocacola, och det kändes så festligt, som när man var barn. Jag dricker nästan aldrig det längre, men det kanske är lika bra med tanke på allt jag nyss läste om stenåldersmänniskan.

Och nu sitter vi här och lyssnar på orgelmusik, en lördagkväll. Det känns också härligt på nåt sätt, och orgel är så fantastiskt underskattat. Livet blir väldigt dramatiskt med orgel, särskilt när det går i moll.

Någon slags utmärkelse

Jag fattar inte riktigt vad det här är, bara att det är nåt slags award och att jag plötsligt fick det från Poppelin som ett oerhört trevligt litet brev på posten. Men jag ska svara på frågor, så det gör jag nu.

1. Varför började du blogga?
Första gången jag bloggade var när jag var i Québec som utbytesstudent, och då blev jag helt berusad av hur många läsare jag hade att jag nog aldrig kunde glömma det sen. Och för några månader satt jag och skrev dagbok och var så nöjd över mina ord att jag ville att nån skulle se det. Det är kanske fånigt att säga att man är nöjd över sina ord, men precis så var det.

2. Vilka bloggar följer du?
Bara friends n family, som man ju säger. Ett tag läste jag en blogg om en bitter tjej som festade i typ Australien.

3. Vilken favoritfärg har du?
Jag säger lite som Poppelin, att nu när jag är äldre och något mer sofistikerad (eller nyanserad) så kan jag inte längre stolt trumpeta "GRÖNT"! För det var verkligen min grej. Men nu (när jag har läst på en chic hemsida om smink att jag är en typisk höst som därför passar bäst i höstfärger och smink som är lila eller grönt) så gillar jag plötsligt höstfärger. Men faktum är att jag gillar att överraska mig själv ibland och köpa nåt som är rosa, bara för att jag känner mig lite som en ny människa varje gång det händer.

4. Vilken favoritfilm har du?
Den film som jag har sett flest gånger i hela mitt liv (utan att tycka om den mindre nån gång) är Napoleon Dynamite. Den är så himla, himla konstig. Och bra. Man får lust att rita och äta nachos, och man känner ingen prestationsångest. Annars så är Svart Katt Vit Katt, Amélie de Montmartre, Bon Cop Bad Cop och SAGAN OM RINGEN YEAH, också ruggigt bra. En gång när jag var i Québec och hade hemlängtan, så längtade jag efter att se Sagan om de Två Tornen, i vår lilla gillestuga, på vår lilla TV. Då har man sett den där lite för många gånger. Jag tänkte särskilt på scenen när Aragorn, Legolas och Gimli tror att hobbitarna är döda och Aragorn sparkar iväg ett urukhai-huvud och skriker skithögt för att han faktiskt bryter tån, på riktigt.

5. Vilket land drömmer du om att besöka?
Det land som jag mest verkligen drömmer om att besöka är Indien. För det har jag drömt om så himla länge men jag ser inte framför mig när och hur. Nåt som ligger lite närmre är Ryssland, det känns både möjligt och exotiskt. Om jag skulle bildgoogla (eller bildecosia!) på Ryssland vet jag knappt vad jag skulle få fram förutom Stalin och vintrig misär. Men en höstig weekend i Moskva? Lätt.

Jag fattar inte riktigt den här grejen, men nu vips skickar jag vidare det här: Ge mig lite frisk luft tack.

Hälsans Arkeologi

Igår var jag i storstan Örebro och kollade på Sex and the City-avsnitt en hel kväll och åt massa godis, helt underbart! Men nu sitter jag här, med en massa godis, och har precis läst om Hälsans Arkeologi. (Arkeologi i Norden volym 1 har blivit lite som en extra kroppsdel...) Det är ganska deprimerande att läsa om hälsans arkeologi. Det står t ex. att hjärt- och kärlsjukdomar, högt blodtryck, diabetes, magsår, stroke och tydligen vissa former av cancer inte hade funnits om vi bara hade hållit oss till att jaga hjortar och plocka nötter. Nu äter vi typ fem gånger så mycket salt per dag som våra kroppar egentligen klarar av och det gör oss tydligen bensköra, och allt sädesmål vi trycker i oss, med början för 10 000 år sedan, skjutsar ut alldeles för mycket mineraler ur kroppen så att vi inte kan tillgodogöra oss det. Dessutom innehåller tamboskap typ 30 procent fett, jämfört med vilt som innehåller fyra procent, och odlade växter har ett mycket sämre näringsvärde än vilda. Dom som har studerat traditionella nutida samhällen (alltså typ stenålderskulturer), t ex. ett gäng i Papa Nya Guinea, har upptäckt att dom nästan helt saknar hjärt- och kärlsjukdomar och aldrig blir överviktiga. Dom kan dessutom bli riktiga gamlingar, bara dom klarar sig från infektioner (vilket inte är lika lätt när man fortfarande hackar verktyg av flintasten).

Men jag blir galen av att veta sånt här! Det är inte så jättemycket att göra, om man inte vill satsa sjukt mycket förstås, men jag tål inte att tänka på allt salt i min kropp som inte ska vara där. Och äter jag mindre salt för det? Nej, absolut nej. Chips överallt, örtsalt på allt. Feta kossor och innehållsfattigt, massodlat skräp.

Imorgon kommer jag säkert inte tänka på det här längre så jag kan ju passa på att vara upprörd nu. Och titta på chipsen som står där borta.

Men det är så fin höst nuförtiden! Igår tog jag en promenad längs med ån, efter att ha ringt alla jobbiga samtal, och det var låg höstsol och gula löv och en superstilla sjö, och det låg massa fina änder överallt och chillade bara något steg ifrån gångvägen. Jag kände mig som någon slags Snövit I Höstlandskap. För det var verkligen sjukt mycket änder. Och höstsol på änderna.

Framtidsvisioner

Ohh, jag har ringt viktiga samtal..! Och jag har pratat med norrmän! Det var inte så katastrofalt som jag hade väntat mig. Jag kan ju säga att jag är ganska lättad, är det nåt jag är bra på så är det att blåsa upp hela grejen med att ringa (särskilt om man ska lyssna på ett annat språk, herregud). Jag måste börja med att ringa på en gång lite mer.

Nu ska jag gå och posta ett brev för att fira min triumf, för nu är det ju faktiskt ganska spikat att jag flyttar till Norge efter jul. Crazy! Jag ska bo i en jättestor stad i ett jättemysigt musikkollektiv och slita på nåt jobb nånstans, med norrmän. Kempegrejt, eller vad dom nu säger.
Och sen ska jag åka till storstan och fira min triumf ännu mer, förhoppningsvis.

Mästerskapen i uppskjutning

Mitt liv består av att plöja arkeologi och inte ringa viktiga samtal.
Imorgon ska jag ringa alla samtal, det har jag bestämt nu. Det finns ingen återvändo när det finns bevisat i skrift. Imorgon it is. Då är det dessutom fredag så då kan jag helt enkelt inte skjuta upp det mer.

Idag ska jag dessutom skicka brev och göra massa roliga saker, då hinner man inte hålla på med sånt där.

Dagdrömmer

Hahaa, jag har överlistat systemet och skickat mejl..! Nu kan jag fortsätta som vanligt. 

Alltså, jag lyssnar på en skiva med Nina Ramsby som är helt galen.
Visste ni att jag hyser en stor passion för Belleville? Man kan faktiskt leka i alla åldrar, det har jag nämligen gjort hela sommaren. 

Jobbiga samtal

Men, vad är det för fel på mig? Jag längtar förbi alla äventyr till plugget och stabiliteten på högskolan, hur mycket som helst! Jag vill kanske bli psykolog. Jag vill bo i en lägenhet och veta att jag ska bo där i typ fem år och ha mitt plugg och ett liv som jag inte ska slitas ifrån. Jag vill köpa friskis-kort och spela i en orkester! Gah. Det låter nästan som att jag längtar tillbaka till gymnasiet. Men jag har upptäckt att jag har svårt för all osäkerhet, inte p.g.a. osäkerheten i sig men p.g.a. allt jag måste ta tag i jämt för att det ska bli nånting med mitt liv. Jag kan inte bara hänga på, då blir det inga pengar eller utlandsresor. Man kunde tyckt att jag skulle ta vara på det här och vara nöjd, men det går tydligen aldrig att vara det. Eller jo ibland, när man inte tänker på allt man behöver ta tag i. Typ alla jobbiga samtal man måste ringa, till Norge. Hur ska jag kunna prata med en norrman över telefon? Tala om det för mig.

Nu ska jag läsa om meningen med livet igen, bla bla. Och glömma att jag måste ringa till himla Norge.

Arkeologi i Norden is life

Idag har jag lärt mig om slutna och hopade fynd samt etnoarkeologi. Jag har dessutom förstått att alla arkeologer föraktar alla historiker och gör allt för att försöka framställa arkeologin i god dager. Lyssna bara på det här:

"De allra äldsta skriftliga källorna till människans historia är 5 000 år gamla. Men de redskap, konstverk och anläggningar, som är arkeologiens källor, spänner över två miljoner år, och följaktligen har arkeologien fått 99 procent av den skapande och redskapsanvändande människans tid på sin lott, medan historievetenskapen inskränker sig till knappt 1 procent."

Löjliga historiker. Vi läser om mycket äldre, coolare saker. Vi läser om tunnbladiga flintyxor, och sånt.
Idag är det oerhört fint väder. Allt fint väder är extra fint på hösten på nåt vis. Nu måste jag dock återgå till min feta volym om världens bästa tvärvetenskap, som faktiskt går tillbaka två miljoner år i den mänskliga historien!

Universum

Jag håller på att läsa om universum. Universum och filosofi är en galen kombination för den tvingar en att tänka på såna där saker som man typ kan må dåligt av att tänka på för att det är alldeles för stort och svårt att hantera. Man pratar inte om stjärnor och planeter eller om hur långt det är mellan den och den galaxen, utan om hur det kan komma sig att något har funnits i all evighet, eller hur det kan komma sig att något plötsligt skapas från ingenting. Har ni tänkt på det här?

"That creation out of nothing is not a clarification of notion becomes obvious when we learn that 'in the philosophical case' it does not imply creation at a particular time. The universe could be regarded as a creation out of nothing even if it had no beginning."

Jag tycker det är helt vansinnigt att tänka på. Hur sjukt är det inte att det faktiskt måste vara på det ena eller andra sättet? Antingen har universum funnits i all evighet, vilket jag absolut inte kan föreställa mig. Det går kanske att föreställa sig att något håller på i en evighet, att det aldrig tar slut, men man tycker liksom att något som håller på i en evighet åtminstone måste ha haft en början. Eller så skapades universum vid nåt tillfälle, men det går knappt att kalla det för ett tillfälle för om det inte fanns nånting så fanns ju inte ens tiden. Tänk er då tiden började gå. Vad hände egentligen?

Tillbaka till verkligheten

Hur är det tänkt att man ska kunna sätta sig ner och läsa filosofi efter två festivalnätter och när allt är så här oerhört kallt och grått? Och det dessutom är söndag? Min hjärna registrerar inte ord i det här tillståndet.

Men vilken oerhörd lycka det var att spela! Den här euforin kommer jag att kunna leva på ett tag nu. Det jag kommer ihåg är en massa svett, en galen publik, känslan av lättnad varje gång en låt bara satt som en smäck, kramp i händerna och hur mycket spelglädje som helst. Och sen var ju resten av festivalen bara en fröjd! När vi hade spelat och jag gick och lyssnade på Nordic var allt så himla bra att jag slutade tänka på meningen med livet.

Höstfredag

Idag är det riktig, riktig höst. När jag satt och åt frukost ven det på riktigt i knutarna, och regn och gula löv flög spikrakt åt höger. Och jag kan inte låta bli att tycka om det så himla mycket, jag satt bara och mös. Smatter smatter. Det ska jag fira med att packa cellon och sovsäcken och åka till Linköping och spela så mycket som jag bara kan. I finskjortan.

Och nu var det meningen att jag skulle sätta mig och träna, och det får man kanske lite mindre inspiration till en sån här dag. Jag har dock märkt att om man kollar på How I Met Yout Mother samtidigt blir det väldigt mycket lättare.

Röriga tider

Plötsligt har det hänt väldigt mycket på kort tid. Jag har åkt till Stockholm utan någon plan, sett en utställning om grekiska gudar, hängt, spelat musik, ätit linsgryta tre gånger, jag har fått en ny cellomick, jag har lånat Arkeologi i Norden (tungt på alla sätt men positivt också), försökt läsa Arkeologi i Norden (också tungt), pysslat, packat, testat cellomick och jublat inombords och utombords och nu verkar det som att jag är redo att åka PÅ FESTIVAL! Det är glada dagar när dom innehåller musik. Så det var det om det, man blir så trött ibland att man bara kan gå och lägga sig.