Men, vad är det för fel på mig? Jag längtar förbi alla äventyr till plugget och stabiliteten på högskolan, hur mycket som helst! Jag vill kanske bli psykolog. Jag vill bo i en lägenhet och veta att jag ska bo där i typ fem år och ha mitt plugg och ett liv som jag inte ska slitas ifrån. Jag vill köpa friskis-kort och spela i en orkester! Gah. Det låter nästan som att jag längtar tillbaka till gymnasiet. Men jag har upptäckt att jag har svårt för all osäkerhet, inte p.g.a. osäkerheten i sig men p.g.a. allt jag måste ta tag i jämt för att det ska bli nånting med mitt liv. Jag kan inte bara hänga på, då blir det inga pengar eller utlandsresor. Man kunde tyckt att jag skulle ta vara på det här och vara nöjd, men det går tydligen aldrig att vara det. Eller jo ibland, när man inte tänker på allt man behöver ta tag i. Typ alla jobbiga samtal man måste ringa, till Norge. Hur ska jag kunna prata med en norrman över telefon? Tala om det för mig.
Nu ska jag läsa om meningen med livet igen, bla bla. Och glömma att jag måste ringa till himla Norge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar