Mörkare dagar och inga tider att passa är en dålig kombination. Särskilt om man vill kliva upp på morgonen. Jag kommer faktiskt inte upp nuförtiden, jag har nog aldrig i hela mitt liv varit så här morgontrött. Men vad ska inspirationen komma ifrån när man vaknar, är så där mosigt trött och behaglig, ser att det är mörkt och dimmigt ute, känner att det är kallt och otrevligt utanför täcket och dessutom inte har någon brådska alls egentligen? Då går man ju inte upp. När det väl blir ljust sen så blir det knappt ljust heller, bara toapappersfärgat. Idag gjorde jag ett tappert försök men jag somnade om när jag började plugga. (Läsa arkeologi är kanske inte världens bästa sätt att vakna till på, men ändå.)
Så nu har jag varit på långpromenad, gått lite vilse och trängt mig fram i blöt snårskog. Det var nog bra, men det har fortfarande knappt blivit ljust på hela dan. Vilken tur att man har en anledning att känna sig lite trött och bedrövlig. Det är ju faktiskt en sak som är väldigt skönt med hösten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar