Små reflektioner

Smyg-ecosiar lite på Moskva. Nyser, dricker Oboy. Det känns helt okej, bara jag inte hade varit så himla rädd för döden. Jag tror jämt att jag ska råka ut för nånting, eller att det är helt ovärt att göra nånting bara för att allt ska följa med mig i graven sen. Det känns inte som att det ska vara så. Jag tror verkligen att jag har läst för mycket filosofi på senaste tiden, man blir knäpp av det faktiskt. Jag tror att Moskva behöver mig. Fast jag har redan hunnit föreställa mig väldigt många sätt som planet kommer kunna störta på, det är ju lite synd. Jag tror jag får vattna blommorna igen och stänga av Spotify så att jag inte slår sönder nånting nästa gång det kommer reklam. Det är sällan radioreklam inte låter krystad.