Glasögonorm

"When we perceive the end in the beginning, we move faster than time."

Det har hänt nånting helt sjukt. För några dagar sen fick jag galet ont i huvudet, och det satt i dygnet runt. Ingenting gjorde det bättre, bara att sova. Och sova kan man ju liksom inte göra jämt. Jag orkade inte plugga, inte sitta vid datorn, inte läsa, ingenting. Det enda jag lyckades med på dagarna var att kolla igenom extramaterialet i våra Sagan Om Ringenboxar och dricka supermycket vatten för att försöka bota det. Men idag var jag hos optikern och JAG SKA SKAFFA GLASÖGON. På fredag kommer dom! Vilket känns helt sjukt.

Jag har levt i en värld där jag har varit ett sånt lyckligt barn för att jag alltid har klarat mig hur bra som helst på alla synundersökningar och kunnat läsa det allra minsta på reklamskyltar när ingen annan har kunnat det, och sånt där. Och nu sitter jag här och är översynt och har spänningshuvudvärk. Jag är dock, trots att det här betyder att min kropp fungerar lite sämre än vanligt, lite lite glad. Det här betyder ju nämligen att jag får ha på mig skitsnygga glasögon! För det är ju så himla snyggt ibland, men jag är inte typen som skulle gå in på HM och köpa låtsasglas bara för att se kultursmart ut. Nejnejnej. Nu kan jag däremot se kultursmart ut, på riktigt. Eller hur blir det? Man kanske måste bli dramalärare eller konstkritiker först för att bli det på riktigt.

Hur som helst så sitter jag nu med mycket mer plugg än vad som var beräknat. Tiden går tydligen även fast man kollar på extramaterial till Sagan Om Ringen. Skiiit.

OCH som ett litet tillägg: jag har köpt en chokladkalender och är sååå glad!

Är det städlyckan?

Jag har kommit på en sak! Från och med nu ska jag göra det jag känner för. Jag har aldrig haft så här mycket tid i hela mitt liv, och ändå känner jag mig stressad. Och det är bara för att jag aldrig kan sluta tänka på vad jag borde göra i stället. När jag pluggar borde jag spela cello, när jag städar borde jag plugga, och så där håller det på och hur effektiv jag än är så tror jag inte på det själv. Och så åldras man typ i förtid och ser härjad ut, eller vad det nu är dom säger i The Holiday. Så nu ska jag rensa garderoben. Det blir nice.

En sak som jag har gjort utan att berömma mig själv särskilt mycket är att läsa ut Myten Om Sisyfos. Det var svårt, jag kände mig nöjd varje gång jag kunde läsa en mening utan att traska tillbaka och fundera på vad den betydde. En mening som jag i princip hoppade bock över och som dessutom var ganska roande var följande:

"Nästan alla tror att de kan täkna, och i viss utsträckning tänker de också, med eller utan framgång."

Tänk på det. Det är så kul att en så pass seriös människa säger så.

Ge mig mer jul

Häromdan hörde jag för första gången i år julmusik på Åhléns. Det kändes helt fantastiskt, nästan så att jag blev förvånad över mig själv. Det är som att nåt litet juldjur väcks till liv och börjar dansa hambo i hela ens mage varje gång man hör den där envisa bjällerklockan igen. Och sen såg jag The Holiday och idag ska jag sätta upp julgardiner. Jag fattar knappt själv att det är lika exalterande varje år, men woho!

Återigen, vad gör jag här när jag har böcker att läsa? Och varför satte jag mig precis och kollade på Sagan Om Konungens Återkomst? Utöver all jul, ge mig lite DISCIPLIN. Och tända ljus.

Ojdå, tiden försvann.

Här går jag runt i min lilla bubbla, iförd pyjamasbyxor och tofflor mitt på dan. Jag är ful i håret, gör inget annat än att läsa, slurpar te och kan inte sluta tänka på att ta lite fika. Det kanske låter som en sån där skön dag då man är lite sjuk och får gnola på hemma, men så är tyvärr inte fallet. Det är bara så att jag till slut har fått ta den rediga smällen av att ta lite ledigt i en vecka och lattja i Stockholm och tänka på annat, när jag fortfarande visste någonstans att jag faktiskt går i skolan, på heltid. Det är bara det att man till slut tappar all form av rutin och disciplin när man har sovmorgon hela veckan och en oändlig ledighet framför sig, hela tiden. Så nu har jag plötsligt gruvligt mycket att göra, och lite ont i huvudet på det, och det är så himla sunkigt väder, och redan mörkt. Jag måste stänga av kontakten med omvärlden nu tror jag, och helhjärtat ägna mig åt existensialistiska frågor och en massa annat obegripligt. Alltså inte sitta här, vilket jag tydligen gör. Jag ska bara bjuda på ett kraftfullt citat (som innehåller ordet hjärta, vilket jag alltid tycker låter så fint) från vår vän Albert Camus:

"Kampen för att uppnå topparna räcker ensam till för att fylla ett människohjärta."

Dålig inspiration

Idag sov jag till två, bra jobbat. Jag tycker alltid att det känns lite konstigt, att gå upp när solen går ner. Och när man precis har gjort sig anständig och dagen ska börja så ska man äta middag, och efter middagen är ju dagen typ slut. Jag kanske ska rensa nånstans, typ i garderoben. Och rita klart mina träd.

Skogspromenad

Häromdan var jag på en så deprimerande promenad. Jag vet inte varför, men den kändes så olycksbådande. Det började med att jag tog en liten skogsstig som jag inte har gått på sen jag var liten, och tänkte glad i hågen att det skulle bli så mysigt. Men plötsligt så öppnade sig den så himla mysiga skogen i kalhygge i det oändliga. Det såg så himla dött och förfärligt ut och solen hade gått ner bakom skogen så det var bara grått och sjukt kallt. Och istället för att lyssna till den skogiga tystnaden så fick jag lyssna på bom, krasch och motorer från ett grustag som visst låg precis där. Och så hörde jag något som lät som ett skrik. Men det kanske bara var en väldigt liten hund nånstans. Hur som helst så var det jobbigt, som att gå in i Isengard efter att Saruman har bestämt sig för att hugga ner alla träd och släppa in massa orcher som bygger svärd och odlar uruk-hais, när man trodde att det fortfarande skulle vara lika fint.

Jag gillar inte alltid det människan gör med naturen faktiskt, även fast det resulterar i bilar med AC och scampi. Särskilt inte när man inte ens kan ta en himla promenad i skogen.

Home Sweet Home

Hemma igen, i mitt fullproppade lilla rum och doften av nån slags exotisk fruktblandning från mitt gamla Ikealjus. Bachs cellosviter, mysbelysning och böcker på hög överallt. Jag har trasslat upp massa garn, organiserat om mitt badrumsförråd och testat en parfym som jag mådde lite illa av. Nu är det bara att invänta julpysslet! Och göra mig lite mos.

Jag håller på att läsa en bok som heter I tacksamhetens tecken. Jag ska inte säga för mycket om den än, men en sak lät så himla bra och det var så här:

"Stackars oss vilsna homo sapiens som är så ofattbart mycket rikare än de allra flesta här på jorden, men som mitt i vårt välstånd lider brist på det som vi inte kan köpa: själsfrid."

Word. Idag känner jag dock att jag har ganska mycket själsfrid.

Snipp snapp slut

Det första som hände i Stockholm var att jag fick ett gratis tunnelbanekort av nån backpacker på tågstationen. Tack snälla backpacker! Sedan följde några dagar med mycket musik, gnek från cellon som hängde och guppade på ryggen och fnitter med gamla kära och det var minst sagt uppfriskande. Och, en gång när jag gick in på tunnelbanan var det en kille som sa till sin vän att han kände en som var klarittist. Jag tror inte det finns något som heter så, däremot känner jag en som är klarinettist. Hon spelar klarinett.

Och idag tog jag en promenad och sa hejdå till änderna (som flockades runt mig, dom var helt galna!) och jag har ätit amerikansk buffé.

För någon timme sen tänkte jag att jag skulle skriva så himla långt idag men jag är så trött och på väg typ att jag inte kan tänka. Så nu ska jag sova, och imorgon blir det roadtrip med blandskiva och macka.

Hejdå huset

Drar ut på dagen

Ska nu sova till ljudet ett droppande element och längta lite till alla kommande äventyr och samtidigt vilja att tiden skulle kunna stanna lite ibland. När saker aldrig kommer bli på samma sätt igen är det lätt att få lite panik, även fast man själv vill ha en förändring. Men nu blir det Norah Jones på minimivolym och godnatt. Välkommen tisdag och Stockholm!

Information

• Byxan kom till mansdräkten först när män började rida i krig under bronsåldern. 
• Den dåliga jämställdheten kom till världen när man började kriga.
• Kriget kom till världen när man började odla istället för att vara nomader i skogen och äta rådjur och inte ha något territorium att kriga om. 
• Odla gjorde man för att det blev dåligt väder, så det var i och för sig ingens fel.  
• På stenåldern gjorde man hål i folks skallar för att lätta på huvudvärk! Uh. 
• Livet kom till för sjutton sekunder sedan om jorden har funnits i 24 timmar. 
• Har ni tänkt på "Baltisk issjö"? Låter det inte lite deppigt? 

Hejdå fina höst och välkommen dassiga förvintertid. 

Helgslut och lite slut

Mina glansiga nylonstrumpbyxor för hundra kronor gick sönder första gången jag drog på mig dom. Det var sista gången! Hundra kronor för att se lite trashig ut när det inte alls var meningen, klart ovärt. Nu är det söndag kväll och inte särskilt mycket action (förutom alla excentriska licks från Ole Børud), efter en helg med massa "den lilla svarta", gevär, medaljer, renässansmålningar och sen mat och bubbelpool i Klockrike sommarland. Ah. Och snart blir det Stockholm igen för en hög dos musikalisk inspiration, och sen flyttar jag hem till Norrlandstrakterna och bygger pepparkakshus och lyssnar på Jul i Betlehem med Carola, hundra gånger om minst. Nånstans där emellan ska jag läsa om bronssköldar och meningen med livet.

Slott och grejer

Igår spenderade vi kvällen med att tillverka masker till den tydligen superadliga festen vi ska på och om en timme är det avfärd mot storstaden! Tjingaling.

Turkost

I morse såg jag en sån lustig tjej på stan. Hon var typ tolv år, helt klädd i knallturkos från topp till tå och hoppsade fram längs gatan och studsade med en studsboll. När den flög iväg och träffade mig på fötterna så fnittrade hon lite lätt galet och sprang för att hämta den, sen fortsatte hon att hoppsa och studsa, och fnittra. I allt det turkosa. Det var väldigt lustigt, särskilt eftersom att hon inte direkt passade ihop med vädret.

Efter den otroliga upplevelsen köpte jag en klänning, mmh. Jag upplever dock mer köpglädje när det jag har skaffat inte var lite för dyrt. Jag köpte även rätt ovärda nylonstrumpbyxor, på värsta seriösa affären, när jag hade kunnat skaffa dom på ICA. Men nu är det så här, och imorgon blir det tillställning i jättefin klänning och seriösa nylonisar. Och om några timmar blir det spelning!

Music

Åh, nu har vi spelat och spelat  och spelat och haft genrep i vardagsrummet och imorgon gäller det på Café Kingsgården. Mm. Kaffe, bullar och musik. Nu ska jag återgå till mina träd. Gonatt!

Nakenfis och snickarglädje

Åh hjälp, jag svettas av all kreativitet och allt oplugg! Jag har ritat en skog och övat på en helt vansinnig låt som jag fick i celloläxa i flera timmar, och jag bara glömmer och glömmer att jag borde sätta mig med arkeologin. Men det är så fantastiskt med flow. Dessutom har jag nog inget val, om jag inte vill se ut som ett fån på lektionen.

Och idag var jag på Erikshjälpen för att leta efter en klänning. Det var galet mycket folk, det var som en scen som hade kunnat vara med i nåt Suneavsnitt. Typ julbordet, fast i en second hand-butik som bara har öppet två gånger i veckan. Jag tror att hela stan var där, och alla var blodtörstiga. Jag hittade ingen klänning, men alldeles för mycket annat! Jag borde förbjudas att gå in på såna där affärer, allt är så billigt och originellt. Väsksektionen var helt galen idag, bland annat såg jag en sån där gammal barnresväska med Björne på och en ryggsäck med broderier. Pain! Det är ju julklappstider, då kan man inte hålla på och hitta saker åt sig själv. Och alla kanske inte vill ha en Björneväska i julklapp och se ut som en femåring på stan. Vad jag till slut köpte var ett litet fodral från Indiska, ett sånt där som man köper en stor med massa små inuti. Yey, jag blir alldeles till mig när jag håller i den, den är ju lila och guldig hallå!

Så det var dagens köpglädje. Och just det, tråd. Så nu kan jag ju laga saker, vilket jag fick för mig när jag stod där i affären att jag gör väldigt ofta.

Och nu håller jag på att läsa Världens Dåligaste Språk av Fredrik Lindström. Den borde alla läsa, det är allt jag har att säga. Jag kom på att mina favoritord är nakenfis och snickarglädje.

Paris BBF och krig

Åh, man somnar aldrig så gott som när man har fått en massa saker gjorda! Och med det vill jag ha sagt att jag har fått massa saker gjorda. Massa kryssade lådor, det måste vara det bästa jag vet. Och jag måste bara berätta om en till TV-upplevelse, innan jag sätter mig med mina krusiduller till träd tills jag däckar. Det verkar kanske som att jag upplever väldigt mycket när jag tittar på TV, men det är för att det händer så sällan att jag liksom blir förvånad över vad det går för konstigt. Lite som en tant.

Hur som helst så heter det Paris BBF, och det är lite som Top Model förutom att det är Paris Hilton som ska kora sin "best british friend". URSÄKTA? Det var kanske den sämsta idé jag nånsin har hört. Det går ut på att massa britter fjäskar för henne och att hon beter sig som en bitch. (Verkar det som, jag orkade inte kolla så länge.) Inför utslagningen, då en person skulle åka ut, gick snacket typ: "Alltså jag vet att alla här är bra människor, men jag vet inte vem som kan bli hennes bästa vän..." Sen satt dom där på rad, och Paris hade en superlång entré då hon svassade fram i röd kortkort, och det var glitter överallt, och musik som talade om att nu kommer typ den Vita Drottningen som alla hatälskar (men framför allt älskar *hosthatar*). Det tyckte jag var ett galet koncept. Så istället såg jag lite av en dokumentär om första världskriget. Den handlade om krypskyttar som fröjdade sig mellan anfallen, hoppade bock och spelade piano och grejer. Det såg väldigt festligt ut. Och det handlade om hur dom knappt ens ville anfalla varandra, för den oskrivna regeln var "skjuter ni på oss skjuter vi på er". Så dom anföll för det mesta inte, utan fröjdade sig och åt mat tillsammans. Och då tänkte jag: varför gör vi inte så på en gång? Om du attackerar Polen attackerar dom dig. Eller USA eller några, dom gillar väl att attackera. Så enkelt är det ju. Blä, sluta kriga.

Teen Moms

Jag har kollat på Teen Moms och känt mig glad för att jag varken är mamma, oerhört bortskämd eller tillsammans med en knarkare. Gör det mig till en bra eller dålig människa? Nu ska jag gå och ta mig an min celloläxa (yeah, läxa!) innan jag blir för självgod. Och innan jag börjar leta upp fler avsnitt på youtube.