"Death, therefore, the most awful of evils, is nothing to us, seeing that when we are, death is not come, and when death is come, we are not."
"But in the world, at one time people shun death as the greatest of all evils, and at another time choose it as a respite from the evils in life."
tisdag 30 augusti 2011
Klezmer Music - A marriage of heaven and earth
Igår var jag på biblioteket och lånade en obskyr liten skiva, som är hur bra som helst! Jag vill slå ett slag för klezmer, det är så himla najs! Och varför är jag inte tillräckligt upplyst för att ha förstått lite tidigare hur värt det är med bibliotek? Helt gratis musik, och en hel folkmusiksektion med massa udda små saker som man aldrig skulle hitta på mainstream-Spotify (typ Sabbath Hela Veckan). Wonderful!
Jag har för övrigt suttit vid datorn i princip hela dan. Nu skulle jag kunna tycka att det inte är okej, men som tur är har jag börjat läsa världens bästa kurs nuförtiden. Jag har precis lyssnat klart på en föreläsning om lycka, evolutionen och meningen med livet, och mot slutet pratade föreläsaren om att nånting som ger tillfredsställelse också borde ge mening till livet även fast det verkar helt meningslöst i sig. Om jag har gått omkring och varit nöjd hela dagen så är det väl det som spelar roll, och inte det faktum att jag inte har uträttat nåt särskilt viktigt, inte för resten av världen i alla fall. En man vid namn Richard Taylor skrev en artikel där han pratade om myten om Sisyfos, som fick som straff av gudarna att rulla en sten upp för ett berg, för att sedan låta den rulla ner, och sen rulla upp den igen, i all evighet. Låter ju rätt värdelöst, och rent spontant kanske man tänker att det borde vara ett synnerligen meningslöst liv. Men tänk om Sisyfos ÄLSKADE att rulla sten? Då kanske det inte skulle vara så värdelöst.
För övrigt så är det här med Menigen Med Livet (stoora ord) så sjukt intressant. Är det lycka som är meningen med livet? Får den kosta vad som helst? Typ Hitler, var hans liv meningsfullt bara han var lycklig när han begick folkmord? Eller är det att utveckla färdigheter, vara intelligent och framgångsrik? Är det kanske så att det är den bästa formen av lycka, framför kortvariga"luster"? VEM VET. Men tydligen så är det så att vi människor ofta har en tendens att vara mer negativa än positiva, vilket kanske gör det hela lite svårare. Det är lättare hänt att man får ångest än att man hamnar i ett vansinnigt lyckorus som man bara inte kan ta sig ur. (Tänk om det skulle hända lite då och då, det vore så himla schysst.) Och tydligen beror det på att våra förfäder troligen hade större chans att överleva om dom var lite skeptiska, försiktiga och rädda, så därför var det dom som släpptes fram under evolutionens gång. Men med den vetskapen kanske man kan börja anstränga sig lite mer och inte tycka så himla synd om sig själv varje gång det gnager lite. Det kanske inte är helt befogat, det kanske bara ligger i våra gener. Då får vi helt enkelt leva med det, och försöka hitta lyckan ändå.
"Lyckan kommer inifrån och inte genom att få världen att vara anpassad till våra önskningar."
Jag känner för övrigt ett litet lyckorus för att jag vet att jag ska få böcker skickade till mig. Jag gillar verkligen att äga böcker. På tal om det så läser jag Cujo nu, som jag äger! Så nu är jag lite smått paranoid, jag blev t.o.m. nervös när jag träffade mellanpudeln som bor här. Inte okej.
Jag har för övrigt suttit vid datorn i princip hela dan. Nu skulle jag kunna tycka att det inte är okej, men som tur är har jag börjat läsa världens bästa kurs nuförtiden. Jag har precis lyssnat klart på en föreläsning om lycka, evolutionen och meningen med livet, och mot slutet pratade föreläsaren om att nånting som ger tillfredsställelse också borde ge mening till livet även fast det verkar helt meningslöst i sig. Om jag har gått omkring och varit nöjd hela dagen så är det väl det som spelar roll, och inte det faktum att jag inte har uträttat nåt särskilt viktigt, inte för resten av världen i alla fall. En man vid namn Richard Taylor skrev en artikel där han pratade om myten om Sisyfos, som fick som straff av gudarna att rulla en sten upp för ett berg, för att sedan låta den rulla ner, och sen rulla upp den igen, i all evighet. Låter ju rätt värdelöst, och rent spontant kanske man tänker att det borde vara ett synnerligen meningslöst liv. Men tänk om Sisyfos ÄLSKADE att rulla sten? Då kanske det inte skulle vara så värdelöst.
För övrigt så är det här med Menigen Med Livet (stoora ord) så sjukt intressant. Är det lycka som är meningen med livet? Får den kosta vad som helst? Typ Hitler, var hans liv meningsfullt bara han var lycklig när han begick folkmord? Eller är det att utveckla färdigheter, vara intelligent och framgångsrik? Är det kanske så att det är den bästa formen av lycka, framför kortvariga"luster"? VEM VET. Men tydligen så är det så att vi människor ofta har en tendens att vara mer negativa än positiva, vilket kanske gör det hela lite svårare. Det är lättare hänt att man får ångest än att man hamnar i ett vansinnigt lyckorus som man bara inte kan ta sig ur. (Tänk om det skulle hända lite då och då, det vore så himla schysst.) Och tydligen beror det på att våra förfäder troligen hade större chans att överleva om dom var lite skeptiska, försiktiga och rädda, så därför var det dom som släpptes fram under evolutionens gång. Men med den vetskapen kanske man kan börja anstränga sig lite mer och inte tycka så himla synd om sig själv varje gång det gnager lite. Det kanske inte är helt befogat, det kanske bara ligger i våra gener. Då får vi helt enkelt leva med det, och försöka hitta lyckan ändå.
"Lyckan kommer inifrån och inte genom att få världen att vara anpassad till våra önskningar."
Jag känner för övrigt ett litet lyckorus för att jag vet att jag ska få böcker skickade till mig. Jag gillar verkligen att äga böcker. På tal om det så läser jag Cujo nu, som jag äger! Så nu är jag lite smått paranoid, jag blev t.o.m. nervös när jag träffade mellanpudeln som bor här. Inte okej.
torsdag 25 augusti 2011
Livets mening
Yes, registrerad på kursen Livets mening! Jag förväntar mig att veta svaret på den frågan om ett halvår. Då är det bara att fråga mig om ni undrar.
Skål för kontrollbehov
Ibland är det så skönt att bara göra små saker i några dar. Istället för att tänka på stora frågor som framtiden, skola, jobb och allt i den stilen så har hela mitt liv kretsat kring mitt rum den här veckan. Det finns inget jag inte har ordning på. Alla papper ligger på rätt ställe, jag har slängt mina äckliga gamla utdragna tänder, jag har rensat bland högarna med grafiska tryck och akvareller från gymnasiet och jag har rensat garderoben, ett par gånger. Jag känner mig som världens tönt och kanske som ett maniskt kontrollfreak för att jag känner en sån oerhörd tillfredsställelse, men nu är det som jag om att jag kan gå vidare till det lite tyngre, och åtminstone ha koll på det jag kan ha koll på när jag bestämmer mig för vad jag ska göra av mitt liv.
Typ att jobba i Norge, för där har jag ju varit och tänkt så klart, ska man tjäna snabba pengar så är det tydligen det som gäller. Alla (alla som jag avundas för att dom verkar så sjukt initiativtagande och världsvana) ger mig intrycket av att det inte är nån big deal men för mig känns det som en riktig djungel! Vart ska man börja? Folk verkar veta det. Vet folk det? Jag känner att jag liksom inte vet nånting. Kanske för att jag inte tar reda på så mycket. Jag har ju fullt upp med att städa, och äta godis på kvällarna. Och idag pommes och Trocadero, det är nämligen möte med DFK på Sibylla. Fantastiskt!
Och för övrigt, är det bara jag som älskar regnet? Vilken befrielse, inga krav på att göra nåt särskilt vettigt alls, och vad härligt blöt man blir när man går ut.
Typ att jobba i Norge, för där har jag ju varit och tänkt så klart, ska man tjäna snabba pengar så är det tydligen det som gäller. Alla (alla som jag avundas för att dom verkar så sjukt initiativtagande och världsvana) ger mig intrycket av att det inte är nån big deal men för mig känns det som en riktig djungel! Vart ska man börja? Folk verkar veta det. Vet folk det? Jag känner att jag liksom inte vet nånting. Kanske för att jag inte tar reda på så mycket. Jag har ju fullt upp med att städa, och äta godis på kvällarna. Och idag pommes och Trocadero, det är nämligen möte med DFK på Sibylla. Fantastiskt!
Och för övrigt, är det bara jag som älskar regnet? Vilken befrielse, inga krav på att göra nåt särskilt vettigt alls, och vad härligt blöt man blir när man går ut.
onsdag 24 augusti 2011
Wormship forever
We met in high school oh yeah
None of us were cool oh no
But together we were strong, and our dreams came true
The first one was the pretty one, she had all the guys in school
The second one was the bright one, she was better than anyone else, at math
Oh, we can fly so high, we can touch the sky, wormship forever
Oh, we can make it right, if we hold on tight to wormship forever
The third one was the crazy one, she had more energy than anyone else
The fourth one was the cool one, her laugh would make anyone smile
We used to rock the nights in our town
We watched to many horror movies, now we're scarred for life
But we had eachother and a lot of candy, and we used to laugh ourselves to sleep
Oh, we can fly so high, we can touch the sky, wormship forever
Oh, we can make it right, if we hold on tight to wormship forever
(Av respekt för vissa tänker jag inte ta med rapen. Men den är sjukt fet. Den här låten är för övrigt ett ostigt resultat av flummiga hemmakvällar och en hyllning till det inte helt sorglösa högstadiet och vänskapen mellan fyra individer som inte kunde vara mer olika varann.)
None of us were cool oh no
But together we were strong, and our dreams came true
The first one was the pretty one, she had all the guys in school
The second one was the bright one, she was better than anyone else, at math
Oh, we can fly so high, we can touch the sky, wormship forever
Oh, we can make it right, if we hold on tight to wormship forever
The third one was the crazy one, she had more energy than anyone else
The fourth one was the cool one, her laugh would make anyone smile
We used to rock the nights in our town
We watched to many horror movies, now we're scarred for life
But we had eachother and a lot of candy, and we used to laugh ourselves to sleep
Oh, we can fly so high, we can touch the sky, wormship forever
Oh, we can make it right, if we hold on tight to wormship forever
(Av respekt för vissa tänker jag inte ta med rapen. Men den är sjukt fet. Den här låten är för övrigt ett ostigt resultat av flummiga hemmakvällar och en hyllning till det inte helt sorglösa högstadiet och vänskapen mellan fyra individer som inte kunde vara mer olika varann.)
70-talet äger
Ibland tror jag att det aldrig kommer att se ut som att jag är lycklig på facebook för att jag inte har nån cool polaroideffekt på min iPhone, som jag inte ens har. Istället för att se ut som en lyckad blandning av världsvan bohem och city chic så ser jag helt vanlig ut. Vad göra?
tisdag 23 augusti 2011
Mitt i allt tråk
Härom dagen skulle jag åka hem från Övik, med buss, och med stort självförtroende åkte jag raka vägen till helt fel busshållsplats och missade bussen, jättemycket. Det var lite misär, det regnade, det var söndag, allt var stängt och jag blev tvungen att vänta i två och en halv timme på nästa buss. Så jag traskade in på den NYA busstationen (som för övrigt har gate A-H nu för tiden, vad är det om!) och roade mig med ingenting, tills jag hittade en tidning. Det var en typisk lokalblaska som man får gratis på stationer av olika slag men jag bestämde mig för att ge den en chans och sträckläste den. Och den var så bra! Den hette 7. Storslaget. Och den innehöll artikeln Vem skulle trivas i Paradiset? som handlade om att människan aldrig kommer att nå paradiset nu för tiden för vi nöjer oss inte med att överleva, vara friska och ha kläder på kroppen. Vi söker bara, hela tiden, nånting som vi tror är bättre fast vi egentligen inte vet. Och så går vi runt och är missnöjda och otaggade, för att vi har en dålig hårdag eller för att det regnar PRECIS när vi ska grilla.
Och allt var så fint sagt av den där anonyma skribenten, som jag inte vet vad han heter men som såg ut som en typisk ung och driven pingstpredikant, att jag plötsligt blev alldeles glad och tacksam över att jag dagen innan inte hade haft ett öre på kontot men att jag ändå satt där och var mätt. Och jag undrade varför vi ofta bestämmer oss för att hellre vara besvikna på de människor vi tycker om, för att de inte uppfyller våra skyhöga krav, istället för att vara nöjda över att vi är omtyckta. Ingenting kommer någonsin kunna vara perfekt i vår värld, det verkar som att betydelsen av det ordet bara finns i våra förväntingar. Jag tror jag ska sänka mina krav på livet, det kanske blir mer njutbart då. Idag åt jag blodpudding t ex. Så himla gott.
Och allt var så fint sagt av den där anonyma skribenten, som jag inte vet vad han heter men som såg ut som en typisk ung och driven pingstpredikant, att jag plötsligt blev alldeles glad och tacksam över att jag dagen innan inte hade haft ett öre på kontot men att jag ändå satt där och var mätt. Och jag undrade varför vi ofta bestämmer oss för att hellre vara besvikna på de människor vi tycker om, för att de inte uppfyller våra skyhöga krav, istället för att vara nöjda över att vi är omtyckta. Ingenting kommer någonsin kunna vara perfekt i vår värld, det verkar som att betydelsen av det ordet bara finns i våra förväntingar. Jag tror jag ska sänka mina krav på livet, det kanske blir mer njutbart då. Idag åt jag blodpudding t ex. Så himla gott.
måndag 22 augusti 2011
Korsordsafton i Umeå
Skön ordföljd: plask, plöja, plage, plugg, plocka, plus, pålägg
söndag 21 augusti 2011
Vem skulle trivas i Paradiset?
"Det enda skälet att kärleksparet i paradiset verkar ha trivts bättre med sina liv än vad vi gör nu är att de nöjde sig mer än väl med att bara leva. Och det är kanske den mest skrämmande insikten av alla? Att allt som håller oss åtskilda från paradiset är våra egna tankar - men att den flortunna barriären ändå är omöjlig för oss att bryta igenom. Det gränslandet, med klar utsikt över ett låst paradis, utgör kanske vårt verkliga helvete."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)