God jul!

Åh yes! Nu är det nog dags att typ stänga av datorn och låta sig fyllas av julefrid, hur man nu lyckas med det. Kanske rensa nånstans, det brukar kännas bra. Jag har bestämt mig för att ignorera det faktum att vädret plötsligt gick från 7 minusgrader och julidyll till några plusgrader och regn, och för att unna mig att sätta på elementet här inne. Kan vara dags.

Idag skulle jag plugga. Vad gjorde jag? Kollade på makeup tutorials på youtube, igen. Vilken tur att det blir julafton även fast man ligger sjukt efter. God jul!

Godisäventyr

Idag köpte jag jättelite godis i en superstor påse. Jag fick sträcka ner hela armen för att nå ner typ, och det kändes av någon anledning ganska lustigt, som om påsen typ var bottenlös och jag var en liten hob.

Nu sitter jag och lyssnar på en skiva som jag hittade på marken idag. Vilken liten promenadbonus!

Nu har jag bestämt mig för att vara ledig tydligen

Vad gjorde jag igår? Jag la halmtak i tre timmar.
Nämnde jag förresten att första gången den magiska stunden kom då vill skulle lägga på taket på huset så passade det inte ens? Jag var nära att kasta allt i golvet. Som tur var gjorde jag inte det och nu är allt färdigt, efter många, många timmars pyssel. Jag är så less på pepparkaka och kristyr att jag kanske inte klarar mig genom julen. Men huset blev fint, och det har en liten runsten. Inte riktigt tidsenligt, men det gör inget. (Hålet är till för att man ska se in. Som det ser ut i böckerna, inte för att man alltid hade hål i taket på järnåldern.)

Idag har jag skrivit en låt om Voldemort med Dennan, och drömt om Ryssland och exotiska djungelturer i Nepal. Snälla ge mig bara en exotisk djungeltur i Nepal!

Nu är det jul igen.

Inga mer gravskick och näringsfång

Det här är helt otroligt, arkeologitentan är inlämnad och kursen är slut! NO MORE pilspetsar i flinta och kökkenmöddingar. Det är lite konstigt att det känns så skönt, jag ville ju verkligen göra det här och det var typ intressant egentligen, men jag tycker liksom alltid att det är skönt att bli klar med saker, oavsett vad det är. Dessutom kommer jag bara plugga på halvfart från och med nu, sjukt slappt.

Åh, ingen mer dator nu.

Tema Träd

"Om jag vore ett träd bland träden, ett djur bland djuren skulle livet ha en mening eller rättare sagt: problemet skulle inte ha någon mening, eftersom jag skulle vara en del av världen. Jag skulle vara den värld, som nu hela mitt medvetande och hela mitt krav på förtrogenhet ställer mig i motsats till. Det är det löjliga förnuftet, som ställer mig emot hela skapelsen."

"Trees are massacred, houses go up - faces, faces everywhere. Man is spreading. Man is the cancer of earth."

Carola

Äntligen, håller på att bygga ett pepparkakshus i form av ett långhus ifrån järnåldern! Kommer bli succé. Framför allt för att det görs till tonerna av allas vår egen Carola, drottningen av julbak i det här huset. Ingen kan väsa fram Stilla Natt som hon.

Det senaste dygnet har jag promenerat lite för mycket i allmänt slask och lite för lite i knarrande snö. Vad är det som pågår? När Carolas julskivor kommer fram ska hennes oerhörda stämma ackompanjeras av fallande snö, inte av plaskigt regn. Men nu, back to work.

(Och som en liten parentes, gårdagen slutade med att jag sminkade mig istället för att skriva klart tentan. Moget.)

Tutorial

Jag sitter och kollar på sminkvideos på youtube med massa fjortisar som sminkar sig. Jag skulle ju kunna göra bättre saker, typ skriva klart tentan. (Eller sminka mig själv?)

Aj

Ett ord: träningsvärk. Jag hade nästan glömt hur det kändes. Inte för att jag är oerhört vältränad och kaxig, utan  för att jag helt enkelt låter bli att träna nu för tiden, vilket tydligen får konsekvenser. Men igår blev jag bjuden på ett gammalt hederligt medelpass på Friskis och det var faktiskt så skönt att göra nånting igen att jag nästan blev rörd, jättefånigt. Det väcktes många fina nostalgikänslor från mina tider på det där stället, bland annat känslan av att stoppa ner sina svettiga fötter i ytterskorna och gå ut i vinterkylan och känslan av ånger 30 minuter in i passet då man bara längtar efter avslappningen och vill gå hem. Och ändå kommer man tillbaka hela tiden, och blir så trött att man bara vill banka på ledaren som alltid är så sjukt pigg och muskulös och kan stå i plankan hur länge som helst.

Nu är det så mycket snöstorm att det skallrar i fönsterna.

Snön

Nu sitter man äntligen mitt i ett vinterlandskap.
Och jag som lovade mig själv att inte skriva ett ord om SNÖ, för den senaste tiden har det verkligen varit ett outtröttligt tjat om det. Jag får känslan av att folk har förträngt alla tidigare vintrar som varit dåliga, typ den där gången för några år sen då jag spelade fotboll med mina syskon i tio plusgrader och mjukisdress på självaste julafton. Det här var inte särskilt exceptionellt i mina ögon. Men jag får nog bara erkänna vår besatthet av vädret för mig själv, och det faktum att jag mös i hela kroppen igår när jag gick och la mig till snöstorm.

Sen ska jag ska avslöja att är det något som jag å andra sidan hatar så är det att söka jobb. Jag känner mig dum och okvalificerad och så föreställer jag mig alla möjliga sorters skräckscenarion om första dan. Jag HATAR den där första dan. Eller kanske allra mest den andra dan, när man förväntas ta åtminstone ett eget initiativ. Så det här med att söka det där jobbet i Oslo går mycket sakta framåt. Jag försöker intala mig att "det löser sig på plats". Det tror jag på. Och nu ska jag angripa essän om existentialism vs. pessimism en sista gång. 

Goder afton

Och härliga tider, ikväll ska jag slå in julklappar! Kanske det roligaste som händer på hela året. Papper och tejp och rim, tre väldigt bra saker på en och samma gång. Sen är jag lite extra exalterad för att jag nyss blev klar med en uppgift en dag för tidigt. Plötsligt känns det som att jag har vunnit ny tid till mitt liv, som om jag vore odödlig typ. Dessutom har jag kollat på Sagan om de två tornen, vilket man väldigt lätt kan bli på bra humör av. OCH, sa jag att vi var på Spectra med Samuel Ljungblad i helgen? Vilken lycka!

En liten julkyrka för att dra upp stämningen. Som jag glittrade själv tills det blev glitterkaos här.

Cioran

”When I happen to be busy, I never give a moment’s thought to the ’meaning’ of anything, particularly of whatever it is I am doing. A proof that the secret of everything is in action and not in abstention, that fatal cause of consciousness.” 

Lista 3

Men katastrof! När man har haft en lite för bra helg så är det svårt att komma igång ibland. Måndagssyndromet. Bara det att jag har bloggat två gånger idag är ju helt fel. Förutom det har jag vinkat av min hjärtevän på stationen, gått hem, städat supernoga, rivit ur hela sängen bland annat, gått igenom hela facebook och betalat saker. Inte läst eller så. Vilken tur då att jag har bestämt mig för att göra precis det jag vill och inte bli stressad, för nu tänkte jag skriva en lista. Igår bytte jag soppåse, så den får handla om saker som är allmänt tillfredsställande:

• När det rasslar när man dammsugar
• Sätta i en ny soppåse
• Riva bort tejpen från en akvarell som har torkat
• Rensa mappar
• Döpa filer med konstiga namn ordentligt
• Sätta bilder i album och veta att dom aldrig kommer försvinna, inte ens om hårddisken skulle krascha
• Få en julklapp överstökad
• Få en julklapp 
• Blir klar
• Äta sushi istället för hamburgare
• Plugga jättelänge en dag så att man på kvällen inte ens behöver fortsätta om man inte vill 
• Bli av med saker 

Måndag

VA

Nu sitter jag här med glasögon och det känns helt vansinnigt. Om det ska fortsätta kännas så här så kastar jag dom nånstans och lägger mig och blundar, jättelänge. Jag som trodde att det skulle kännas som världens lättnad.

Glasögonorm

"When we perceive the end in the beginning, we move faster than time."

Det har hänt nånting helt sjukt. För några dagar sen fick jag galet ont i huvudet, och det satt i dygnet runt. Ingenting gjorde det bättre, bara att sova. Och sova kan man ju liksom inte göra jämt. Jag orkade inte plugga, inte sitta vid datorn, inte läsa, ingenting. Det enda jag lyckades med på dagarna var att kolla igenom extramaterialet i våra Sagan Om Ringenboxar och dricka supermycket vatten för att försöka bota det. Men idag var jag hos optikern och JAG SKA SKAFFA GLASÖGON. På fredag kommer dom! Vilket känns helt sjukt.

Jag har levt i en värld där jag har varit ett sånt lyckligt barn för att jag alltid har klarat mig hur bra som helst på alla synundersökningar och kunnat läsa det allra minsta på reklamskyltar när ingen annan har kunnat det, och sånt där. Och nu sitter jag här och är översynt och har spänningshuvudvärk. Jag är dock, trots att det här betyder att min kropp fungerar lite sämre än vanligt, lite lite glad. Det här betyder ju nämligen att jag får ha på mig skitsnygga glasögon! För det är ju så himla snyggt ibland, men jag är inte typen som skulle gå in på HM och köpa låtsasglas bara för att se kultursmart ut. Nejnejnej. Nu kan jag däremot se kultursmart ut, på riktigt. Eller hur blir det? Man kanske måste bli dramalärare eller konstkritiker först för att bli det på riktigt.

Hur som helst så sitter jag nu med mycket mer plugg än vad som var beräknat. Tiden går tydligen även fast man kollar på extramaterial till Sagan Om Ringen. Skiiit.

OCH som ett litet tillägg: jag har köpt en chokladkalender och är sååå glad!

Är det städlyckan?

Jag har kommit på en sak! Från och med nu ska jag göra det jag känner för. Jag har aldrig haft så här mycket tid i hela mitt liv, och ändå känner jag mig stressad. Och det är bara för att jag aldrig kan sluta tänka på vad jag borde göra i stället. När jag pluggar borde jag spela cello, när jag städar borde jag plugga, och så där håller det på och hur effektiv jag än är så tror jag inte på det själv. Och så åldras man typ i förtid och ser härjad ut, eller vad det nu är dom säger i The Holiday. Så nu ska jag rensa garderoben. Det blir nice.

En sak som jag har gjort utan att berömma mig själv särskilt mycket är att läsa ut Myten Om Sisyfos. Det var svårt, jag kände mig nöjd varje gång jag kunde läsa en mening utan att traska tillbaka och fundera på vad den betydde. En mening som jag i princip hoppade bock över och som dessutom var ganska roande var följande:

"Nästan alla tror att de kan täkna, och i viss utsträckning tänker de också, med eller utan framgång."

Tänk på det. Det är så kul att en så pass seriös människa säger så.

Ge mig mer jul

Häromdan hörde jag för första gången i år julmusik på Åhléns. Det kändes helt fantastiskt, nästan så att jag blev förvånad över mig själv. Det är som att nåt litet juldjur väcks till liv och börjar dansa hambo i hela ens mage varje gång man hör den där envisa bjällerklockan igen. Och sen såg jag The Holiday och idag ska jag sätta upp julgardiner. Jag fattar knappt själv att det är lika exalterande varje år, men woho!

Återigen, vad gör jag här när jag har böcker att läsa? Och varför satte jag mig precis och kollade på Sagan Om Konungens Återkomst? Utöver all jul, ge mig lite DISCIPLIN. Och tända ljus.

Ojdå, tiden försvann.

Här går jag runt i min lilla bubbla, iförd pyjamasbyxor och tofflor mitt på dan. Jag är ful i håret, gör inget annat än att läsa, slurpar te och kan inte sluta tänka på att ta lite fika. Det kanske låter som en sån där skön dag då man är lite sjuk och får gnola på hemma, men så är tyvärr inte fallet. Det är bara så att jag till slut har fått ta den rediga smällen av att ta lite ledigt i en vecka och lattja i Stockholm och tänka på annat, när jag fortfarande visste någonstans att jag faktiskt går i skolan, på heltid. Det är bara det att man till slut tappar all form av rutin och disciplin när man har sovmorgon hela veckan och en oändlig ledighet framför sig, hela tiden. Så nu har jag plötsligt gruvligt mycket att göra, och lite ont i huvudet på det, och det är så himla sunkigt väder, och redan mörkt. Jag måste stänga av kontakten med omvärlden nu tror jag, och helhjärtat ägna mig åt existensialistiska frågor och en massa annat obegripligt. Alltså inte sitta här, vilket jag tydligen gör. Jag ska bara bjuda på ett kraftfullt citat (som innehåller ordet hjärta, vilket jag alltid tycker låter så fint) från vår vän Albert Camus:

"Kampen för att uppnå topparna räcker ensam till för att fylla ett människohjärta."

Dålig inspiration

Idag sov jag till två, bra jobbat. Jag tycker alltid att det känns lite konstigt, att gå upp när solen går ner. Och när man precis har gjort sig anständig och dagen ska börja så ska man äta middag, och efter middagen är ju dagen typ slut. Jag kanske ska rensa nånstans, typ i garderoben. Och rita klart mina träd.

Skogspromenad

Häromdan var jag på en så deprimerande promenad. Jag vet inte varför, men den kändes så olycksbådande. Det började med att jag tog en liten skogsstig som jag inte har gått på sen jag var liten, och tänkte glad i hågen att det skulle bli så mysigt. Men plötsligt så öppnade sig den så himla mysiga skogen i kalhygge i det oändliga. Det såg så himla dött och förfärligt ut och solen hade gått ner bakom skogen så det var bara grått och sjukt kallt. Och istället för att lyssna till den skogiga tystnaden så fick jag lyssna på bom, krasch och motorer från ett grustag som visst låg precis där. Och så hörde jag något som lät som ett skrik. Men det kanske bara var en väldigt liten hund nånstans. Hur som helst så var det jobbigt, som att gå in i Isengard efter att Saruman har bestämt sig för att hugga ner alla träd och släppa in massa orcher som bygger svärd och odlar uruk-hais, när man trodde att det fortfarande skulle vara lika fint.

Jag gillar inte alltid det människan gör med naturen faktiskt, även fast det resulterar i bilar med AC och scampi. Särskilt inte när man inte ens kan ta en himla promenad i skogen.

Home Sweet Home

Hemma igen, i mitt fullproppade lilla rum och doften av nån slags exotisk fruktblandning från mitt gamla Ikealjus. Bachs cellosviter, mysbelysning och böcker på hög överallt. Jag har trasslat upp massa garn, organiserat om mitt badrumsförråd och testat en parfym som jag mådde lite illa av. Nu är det bara att invänta julpysslet! Och göra mig lite mos.

Jag håller på att läsa en bok som heter I tacksamhetens tecken. Jag ska inte säga för mycket om den än, men en sak lät så himla bra och det var så här:

"Stackars oss vilsna homo sapiens som är så ofattbart mycket rikare än de allra flesta här på jorden, men som mitt i vårt välstånd lider brist på det som vi inte kan köpa: själsfrid."

Word. Idag känner jag dock att jag har ganska mycket själsfrid.

Snipp snapp slut

Det första som hände i Stockholm var att jag fick ett gratis tunnelbanekort av nån backpacker på tågstationen. Tack snälla backpacker! Sedan följde några dagar med mycket musik, gnek från cellon som hängde och guppade på ryggen och fnitter med gamla kära och det var minst sagt uppfriskande. Och, en gång när jag gick in på tunnelbanan var det en kille som sa till sin vän att han kände en som var klarittist. Jag tror inte det finns något som heter så, däremot känner jag en som är klarinettist. Hon spelar klarinett.

Och idag tog jag en promenad och sa hejdå till änderna (som flockades runt mig, dom var helt galna!) och jag har ätit amerikansk buffé.

För någon timme sen tänkte jag att jag skulle skriva så himla långt idag men jag är så trött och på väg typ att jag inte kan tänka. Så nu ska jag sova, och imorgon blir det roadtrip med blandskiva och macka.

Hejdå huset

Drar ut på dagen

Ska nu sova till ljudet ett droppande element och längta lite till alla kommande äventyr och samtidigt vilja att tiden skulle kunna stanna lite ibland. När saker aldrig kommer bli på samma sätt igen är det lätt att få lite panik, även fast man själv vill ha en förändring. Men nu blir det Norah Jones på minimivolym och godnatt. Välkommen tisdag och Stockholm!

Information

• Byxan kom till mansdräkten först när män började rida i krig under bronsåldern. 
• Den dåliga jämställdheten kom till världen när man började kriga.
• Kriget kom till världen när man började odla istället för att vara nomader i skogen och äta rådjur och inte ha något territorium att kriga om. 
• Odla gjorde man för att det blev dåligt väder, så det var i och för sig ingens fel.  
• På stenåldern gjorde man hål i folks skallar för att lätta på huvudvärk! Uh. 
• Livet kom till för sjutton sekunder sedan om jorden har funnits i 24 timmar. 
• Har ni tänkt på "Baltisk issjö"? Låter det inte lite deppigt? 

Hejdå fina höst och välkommen dassiga förvintertid. 

Helgslut och lite slut

Mina glansiga nylonstrumpbyxor för hundra kronor gick sönder första gången jag drog på mig dom. Det var sista gången! Hundra kronor för att se lite trashig ut när det inte alls var meningen, klart ovärt. Nu är det söndag kväll och inte särskilt mycket action (förutom alla excentriska licks från Ole Børud), efter en helg med massa "den lilla svarta", gevär, medaljer, renässansmålningar och sen mat och bubbelpool i Klockrike sommarland. Ah. Och snart blir det Stockholm igen för en hög dos musikalisk inspiration, och sen flyttar jag hem till Norrlandstrakterna och bygger pepparkakshus och lyssnar på Jul i Betlehem med Carola, hundra gånger om minst. Nånstans där emellan ska jag läsa om bronssköldar och meningen med livet.

Slott och grejer

Igår spenderade vi kvällen med att tillverka masker till den tydligen superadliga festen vi ska på och om en timme är det avfärd mot storstaden! Tjingaling.

Turkost

I morse såg jag en sån lustig tjej på stan. Hon var typ tolv år, helt klädd i knallturkos från topp till tå och hoppsade fram längs gatan och studsade med en studsboll. När den flög iväg och träffade mig på fötterna så fnittrade hon lite lätt galet och sprang för att hämta den, sen fortsatte hon att hoppsa och studsa, och fnittra. I allt det turkosa. Det var väldigt lustigt, särskilt eftersom att hon inte direkt passade ihop med vädret.

Efter den otroliga upplevelsen köpte jag en klänning, mmh. Jag upplever dock mer köpglädje när det jag har skaffat inte var lite för dyrt. Jag köpte även rätt ovärda nylonstrumpbyxor, på värsta seriösa affären, när jag hade kunnat skaffa dom på ICA. Men nu är det så här, och imorgon blir det tillställning i jättefin klänning och seriösa nylonisar. Och om några timmar blir det spelning!

Music

Åh, nu har vi spelat och spelat  och spelat och haft genrep i vardagsrummet och imorgon gäller det på Café Kingsgården. Mm. Kaffe, bullar och musik. Nu ska jag återgå till mina träd. Gonatt!

Nakenfis och snickarglädje

Åh hjälp, jag svettas av all kreativitet och allt oplugg! Jag har ritat en skog och övat på en helt vansinnig låt som jag fick i celloläxa i flera timmar, och jag bara glömmer och glömmer att jag borde sätta mig med arkeologin. Men det är så fantastiskt med flow. Dessutom har jag nog inget val, om jag inte vill se ut som ett fån på lektionen.

Och idag var jag på Erikshjälpen för att leta efter en klänning. Det var galet mycket folk, det var som en scen som hade kunnat vara med i nåt Suneavsnitt. Typ julbordet, fast i en second hand-butik som bara har öppet två gånger i veckan. Jag tror att hela stan var där, och alla var blodtörstiga. Jag hittade ingen klänning, men alldeles för mycket annat! Jag borde förbjudas att gå in på såna där affärer, allt är så billigt och originellt. Väsksektionen var helt galen idag, bland annat såg jag en sån där gammal barnresväska med Björne på och en ryggsäck med broderier. Pain! Det är ju julklappstider, då kan man inte hålla på och hitta saker åt sig själv. Och alla kanske inte vill ha en Björneväska i julklapp och se ut som en femåring på stan. Vad jag till slut köpte var ett litet fodral från Indiska, ett sånt där som man köper en stor med massa små inuti. Yey, jag blir alldeles till mig när jag håller i den, den är ju lila och guldig hallå!

Så det var dagens köpglädje. Och just det, tråd. Så nu kan jag ju laga saker, vilket jag fick för mig när jag stod där i affären att jag gör väldigt ofta.

Och nu håller jag på att läsa Världens Dåligaste Språk av Fredrik Lindström. Den borde alla läsa, det är allt jag har att säga. Jag kom på att mina favoritord är nakenfis och snickarglädje.

Paris BBF och krig

Åh, man somnar aldrig så gott som när man har fått en massa saker gjorda! Och med det vill jag ha sagt att jag har fått massa saker gjorda. Massa kryssade lådor, det måste vara det bästa jag vet. Och jag måste bara berätta om en till TV-upplevelse, innan jag sätter mig med mina krusiduller till träd tills jag däckar. Det verkar kanske som att jag upplever väldigt mycket när jag tittar på TV, men det är för att det händer så sällan att jag liksom blir förvånad över vad det går för konstigt. Lite som en tant.

Hur som helst så heter det Paris BBF, och det är lite som Top Model förutom att det är Paris Hilton som ska kora sin "best british friend". URSÄKTA? Det var kanske den sämsta idé jag nånsin har hört. Det går ut på att massa britter fjäskar för henne och att hon beter sig som en bitch. (Verkar det som, jag orkade inte kolla så länge.) Inför utslagningen, då en person skulle åka ut, gick snacket typ: "Alltså jag vet att alla här är bra människor, men jag vet inte vem som kan bli hennes bästa vän..." Sen satt dom där på rad, och Paris hade en superlång entré då hon svassade fram i röd kortkort, och det var glitter överallt, och musik som talade om att nu kommer typ den Vita Drottningen som alla hatälskar (men framför allt älskar *hosthatar*). Det tyckte jag var ett galet koncept. Så istället såg jag lite av en dokumentär om första världskriget. Den handlade om krypskyttar som fröjdade sig mellan anfallen, hoppade bock och spelade piano och grejer. Det såg väldigt festligt ut. Och det handlade om hur dom knappt ens ville anfalla varandra, för den oskrivna regeln var "skjuter ni på oss skjuter vi på er". Så dom anföll för det mesta inte, utan fröjdade sig och åt mat tillsammans. Och då tänkte jag: varför gör vi inte så på en gång? Om du attackerar Polen attackerar dom dig. Eller USA eller några, dom gillar väl att attackera. Så enkelt är det ju. Blä, sluta kriga.

Teen Moms

Jag har kollat på Teen Moms och känt mig glad för att jag varken är mamma, oerhört bortskämd eller tillsammans med en knarkare. Gör det mig till en bra eller dålig människa? Nu ska jag gå och ta mig an min celloläxa (yeah, läxa!) innan jag blir för självgod. Och innan jag börjar leta upp fler avsnitt på youtube.

Lista 2

Uh. Idag går saker oerhört långsamt. Jag har inte riktigt tid med att allt ska gå så långsamt. Men förutom det och att jag har ont i magen är det många saker som är bra, så jag skriver en lista:

• Jag ska på nån slags Allhelgonafest med klädkod, så jag MÅSTE köpa en cocktail-klänning. 
• Vi har snart spelning.
• Jag ska på cellolektion i hufvudstaden och har en riktig läxa att öva på. Det var alldeles för längesen!
• Jag har en liten hög med saker på skrivbordet som jag tycker är så fin, allt matchar.
• Underst i den högen finns en burk, som jag aldrig ska göra mig av med. För så fin är den. 
• Jag har lärt mig att leva i stök utan att tappa fokus. 
• Det var fint väder idag, halleluja. Efter dagar av inkapsling i ett grått ingenting.
• Det börjar bli mörkt. Det skulle kunna vara deprimerande, men det är även mysigt. 
• Jag har varit ute och sprungit idag. Woho.  
• Jag är klar för tidigt med en uppgift. 
• Vilket leder till att jag helhjärtat kan ägna mig åt äldre bronsåldern. Från och med NU!
  

(Men det där med cocktail-klänningen är ändå bäst...) 

Dire Straits

Åh härliga tider, inget mer plugg idag! Jag har läst så intensivt dom senaste timmarna att jag knappt vet vad jag ska tänka på... Hur som helst ska vi istället på restaurang och äta plankor av olika slag och sen lyssna på ett tributband till Dire Straits. På affischen har dom citerat självaste Jojje Wadenius, som tydligen tyckte att dom höll måttet. Hoppas bara att folk vet men Jojje Wadenius är, annars blir det lite konstig reklam. Det känns hur som helst bra. Särskilt eftersom att vi vaknade till världens dassigaste, mjölkigaste väder idag. Så här ser vädret ut när ett gäng ungdomar åker till någons stuga i skogen i skräckfilmer. Olycksbådande. Så här ser vädret ut i The Ring, filmen som har gett mig värst men i hela mitt liv. Vilken tur att livet i övrigt är ganska trevligt just nu.

Igår var det chokladbollar och film, åh vad bra. Jag blev dock lite rädd för döden när jag såg den, men det fixade vi genom att läsa lite statistik på vilka som lever längst. Jag borde leva tills jag är typ hundra, så det är ju lugnt.

Mörka dagar

Mörkare dagar och inga tider att passa är en dålig kombination. Särskilt om man vill kliva upp på morgonen. Jag kommer faktiskt inte upp nuförtiden, jag har nog aldrig i hela mitt liv varit så här morgontrött. Men vad ska inspirationen komma ifrån när man vaknar, är så där mosigt trött och behaglig, ser att det är mörkt och dimmigt ute, känner att det är kallt och otrevligt utanför täcket och dessutom inte har någon brådska alls egentligen? Då går man ju inte upp. När det väl blir ljust sen så blir det knappt ljust heller, bara toapappersfärgat. Idag gjorde jag ett tappert försök men jag somnade om när jag började plugga. (Läsa arkeologi är kanske inte världens bästa sätt att vakna till på, men ändå.)

Så nu har jag varit på långpromenad, gått lite vilse och trängt mig fram i blöt snårskog. Det var nog bra, men det har fortfarande knappt blivit ljust på hela dan. Vilken tur att man har en anledning att känna sig lite trött och bedrövlig. Det är ju faktiskt en sak som är väldigt skönt med hösten.

Plugga och dyka och genus

Men vad är detta, klockan är halv nio bara och jag är klar med dagens mål! Egentligen måste inte jag fortsätta plugga nu. Bara den tanken är ju trevlig. Men jag kommer nog fortsätta, det känns mycket roligare när man vet att man inte måste.

Och idag fick jag min premie från ELLE; alltid lika kul att få post, särskilt när det är små paket! Som en mycket, mycket liten julafton, rätt ifrån lådan. Jag övervägar att skaffa alla julklappar och framtida prylar och kläder via postorder bara så att jag kan få små paket i postlådan.

OCH, att vi var och simmade. Jag kan tydligen dyka, vilket jag verkligen inte trodde om mig själv. Vad galet det kan bli när man bara aldrig vågar. Dock så var det en liten kille där, typ sju bast, som hela tiden överträffade mig och dök från högre hjöder än vad jag vågade. Och när hans pappa sa att han borde lära sig dyka, så sa killen: JAG KAN REDAN DYKA! och mitt självförtroende sjönk i botten. Jag kan knappt dyka och jag är 20 år. Fast tydligen kan jag ju dyka nu då, men bara från absoluta lägsta kanten som går, så att tårna doppar i vattnet, och med lite, lite fjärilar i magen alldeles innan. Den där lill-killen verkade inte ha fjärilar i magen alls. Och på tal om lill-killar: när jag var på toan i omklädningsrummet hörde jag två ganska små tjejer (små som i tioårsåldern) prata om killar. Den ena tjejen sa: Det måste faktiskt inte vara så att dom vågar mer bara för att dom är killar... (You go girl!) Och då säger den andra (med en något överlägsen ton): Men joo, alltså vissa killar vågar faktiskt mer än tjejer!

Jahapp, och så var det med det. Vissa killar vågar faktiskt mer än tjejer. Ska vi ha det så?

Omotivation och badhustankar

Så måste det få vara ibland. Och idag är det tydligen så. Skrev en sida om nyttan i att ställa frågan om vad som är meningen med livet, det är allt. Nu ska jag tydligen behöva läsa lite mer arkeologi, men det känns nästan mysigt och lite lättsamt nu för att jag slipper grunna på frågor som döden, livet efter detta och universums skapelse. Så det får det bli nu. Nu har det dessutom kommit in lite musik i mitt liv i form av en caféspelning nästa vecka, så det är ju bra.

Och imorrn ska jag simma igen. Jag vet inte riktigt vad jag utsätter mig för eftersom att jag i princip däckade, på riktigt, sist. Men det känns så festligt med badhus, tar tillbaka barndomsminnen och allt möjligt, så jag känner mig mot alla odds sugen på att gå dit igen. Det luktar så gott. Det luktar kort skoldag som man får spendera i bastu, det luktar prestationsångest vid trampolinen. Det luktar lördag vintern -96 på Alnöbadet, lianen och klätterväggen och alla skrikande barn. Ah, extra tidig uppstigning och simning med en massa tanter, det är vad det luktar. Det luktar redan utanför huset och det luktar så mycket höst, för vem går dit på sommaren? Då ska man nämligen bada i hav, även fast det är för kallt. Nu ska man bada i bassäng, tät på hudflagor och svett som man lyckligtvis inte tror är där.

Hejdå.

Konsert Otrolig Bottenlöst hål

Arkeologi har aldrig varit så tråkigt. Jag läser sida efter sida om olika typer av kärl och yxor under vissa perioder, bondesamfundens utbredning samt regression i Sydsverige, almskogens fall och jag går seriöst UNDER av tråk. Jag borde inte sitta här nu, jag borde stänga av datorn och trycka in kunskap i huvudet med våld, men det är ju så tråkigt..! Och det är dimmigt. 

Jag har för övrigt sett 2 Fast 2 Furious. Det var ju en upplevelse. Eller nåt i den stilen. Det var mest bara att sitta och titta och supa in alla glansiga bilar och snygga tjejer och lyssna på alla motorer. Helt okej kul, om man inte bryr sig så mycket. Nu måste jag dock kolla upp hur snabbt 100 miles per hour är översatt till km, för det zoomade dom hela tiden in på när det var viktigt att förstå att det gick riktigt, riktigt snabbt. FÖR snabbt. 

Och igår blev en kladdig tågskiss äntligen verklighet. 

Knark Blåsig Bondgård

Igår satt vi hela kvällen och ritade och lyssnade på musik. Verkligen jättelänge satt vi, det blev lite varmt och så men det gjorde liksom ingenting för det var bara kreativitet som svettades ut. Det började med att jag fick knark, blåsig och bondgård från inspirationshjulet. Och idag är jag så inspirerad att jag är sugen på att göra det igen. Och jag har promenerat jättelångt, och satt alla låtar på iPoden på shuffle. Det är intressant, man kastas mellan olika modes och hinner liksom tänka på väldigt mycket. Nu måste jag nog tänka på min inlämningsuppgift dock, det känns lite drygt. 

Jag tror att frågan om Meningen Med Livet börjar klarna för mig (fast det har inget att göra med knark).

Barn

Idag har jag lekt med massa små leksaker och hållit i en varm liten bebis. Det är så härligt för själen. Jag saknar fantasin man hade när man var barn.

Drömmar från svunna tider

Jag tror jag saknade i sömnen i natt. Jag drömde om gamla vänner och speciella stunder som liksom passerade samtidigt som man visste att man skulle komma ihåg det och sakna det. Det var så väldigt känslosamt alltihop. Och jag vaknade med en låt i huvudet, någon slags tonårsmelankoli-låt. Nu ska jag äta, innan jag sugs in i det svarta hålet som är min mage, och sen gå i frosten. Det finns en viss solighet på morgonen, som inte finns någon annan gång, så det får man ta vara på.

Godnatt

Åh, inatt sover jag alldeles ensammen. Såna gånger, när man inte kan lägga fötterna på ett annat par varma fötter, kan det bli så kallt att man måste ha på sig strumpor. Och så kan det blir så tyst att man måste lyssna på musik tills man somnar, och så tomt att man måste sova med Soft toys Mellanhästen Kluck.

Andspecial

Jag kan inte låta bli, men änderna måste få en egen sida. För dom är så fantastiska. Idag när jag kom dit och stannade upp lite så vände sig alla om som på given signal och började vanka mot mig. Jag vet inte om dom ville skydda sitt fina, fina revir eller tigga brödsmulor, men hur som helst kände jag mig jättelustig. Sen var det ett par som vaggade längs med strandpromenaden och i mitt huvud så var det något slags skådespel som spelades upp framför mig. Han ser efter henne, bestämmer sig för att närma sig, hon försvinner därifrån. Dom märker mig och smyger iväg under ett staket, och fnissar tillsammans.

          

Bildspecial

Idag kommer en liten bildspecial, helt enkelt för att det var så rysligt vackert i morse när jag klev utanför dörren. Tänk om man kunde kliva ut i sånt här varje morgon när man skulle till biblioteket.

         

            

            

 

Ensam vaken

Och lyssnar på en föreläsning om det absurda i mörkret. Imorgon ska jag gömma mig på biblioteket.

En promenad kan förändra allt

Nu är det slut på tankar om döden. Den här dan tog jag en promenad, och följande hände:

• Jag såg en trebent hund, som sprang och var lycklig. 
• Jag såg en kråk- och andfest. Det var verkligen jättemånga kråkor och änder, och en fralla.
• Jag gick fram och tillbaka på samma väg för att få passera den höstruskiga sjön igen.
• När jag passerade kyrkan och klockorna slog tolv så slog de i samma tonart som låten jag lyssnade på.
• Jag lyssnade på Jazzen med Nina Ramsby och Martin Hederos och det visade sig att det passade perfekt till en höstruskig sjö och trötta, blöta höstlöv. 
• Jag klättrade i nån slags modern klätterställning helt själv. Det kändes så rebelliskt. 
• Jag mötte två kvinnor med barnvagnar och då kom jag att tänka på att jag drömde att jag hade fått barn inatt. Det var lite jobbigt, jag kände på mig att det hade förstört mitt liv. Och bebisen var liten som en tumme typ. Och jag visste inte vad han hette. 
• Jag läste på en skylt på ett hus, som en liten turist. 
• Jag kände någon slags känsla av seger. 
• Jag stod ute på en brygga mitt i sjön och njöt av att det var så rått och grått.
  

Och nu är jag inomhus och tycker att det är riktigt mysigt att plugga, och jag har läst en fantastisk Manga (mitt livs första Manga!) som handlar om olika människor som dricker kaffe och samtidigt druckit en fantastiskt kaffedrink som jag gjorde åt mig själv. Och jag har läst i ELLE, för ja, min första ELLE har kommit och jag är så lycklig. Dessutom har aftonen ackompanjerats av diverse bas- och mandolinchops. Nu är det ganska tyst dock. Jag kanske ska läsa lite om stenåldern. 

Jag tycker verkligen om att se vilda djur, totalt sorglösa och harmoniska. Änder som vaggar omkring, eller simmar i sakta mak, pickar i sig nånting eller ligger och myser med sig själva. Jag tror inte att dom tänker så mycket på döden, eller ens morgondagen. Tänk om vi kunde nöja oss med att bara vagga omkring, eller simma eller picka. 

Små reflektioner

Smyg-ecosiar lite på Moskva. Nyser, dricker Oboy. Det känns helt okej, bara jag inte hade varit så himla rädd för döden. Jag tror jämt att jag ska råka ut för nånting, eller att det är helt ovärt att göra nånting bara för att allt ska följa med mig i graven sen. Det känns inte som att det ska vara så. Jag tror verkligen att jag har läst för mycket filosofi på senaste tiden, man blir knäpp av det faktiskt. Jag tror att Moskva behöver mig. Fast jag har redan hunnit föreställa mig väldigt många sätt som planet kommer kunna störta på, det är ju lite synd. Jag tror jag får vattna blommorna igen och stänga av Spotify så att jag inte slår sönder nånting nästa gång det kommer reklam. Det är sällan radioreklam inte låter krystad.

Kom igen

Jag kollar på bloggar och uppdaterar startsidan på facebook, tvångsmässigt, jag har gjort det alldeles för många gånger. Tänk att det skulle vara så svårt att börja med saker idag. Typ borsta tänderna.

Det kan vara för att det är så sjukt anonymt väder ute. När jag var liten skrev jag en saga om ett land där vädret försvann när det blev nollgradigt, och då fick man absolut inte gå ut för då försvann man själv.

Och sen dess har jag funderat på hur det skulle vara utan väder. Idag tänker jag att det kanske skulle vara typ så här, intetsägande och energilöst. Det regnar inte ens, ingen energi i omlopp nånstans.

Jag kanske slår på lite Balkan Brass Band, det kan ju alltid liva upp. Och vattna blommor, det kan också liva upp faktiskt. Kan man inte liva upp sig själv kan man i alla fall alltid liva upp blommor.

Mitt i naturen

Ah, idag har jag varit ute i skog och mark! Jag har gått genom trollskogar och plockat fram mina gamla scout-skills och huggit med yxa. Det är så välgörande för själen det där, nästan så att man känner att man är en människa som kommer direkt från naturen, egentligen. Inte från stål och betong och iPads. Och segways.

Men, för ett tag sen lagade jag mat, jättelänge, i typ tre timmar faktiskt. Och vad lagade vi? Jo, en variant på nånting som tydligen har vunnit pris för världens bästa chili, och det gick ut på att man kokade kött i en liter öl i två timmar, och sen hällde man i typ tre kilo chili, jalapenos och piri-piri. Jag behöver kanske inte nämna att det var fruktansvärt starkt. Den kvällen glömmer jag aldrig.

Läskeblask är party

Tänk vad festligt det kan kännas med läsk! Jag har druckit massa Cocacola, och det kändes så festligt, som när man var barn. Jag dricker nästan aldrig det längre, men det kanske är lika bra med tanke på allt jag nyss läste om stenåldersmänniskan.

Och nu sitter vi här och lyssnar på orgelmusik, en lördagkväll. Det känns också härligt på nåt sätt, och orgel är så fantastiskt underskattat. Livet blir väldigt dramatiskt med orgel, särskilt när det går i moll.

Någon slags utmärkelse

Jag fattar inte riktigt vad det här är, bara att det är nåt slags award och att jag plötsligt fick det från Poppelin som ett oerhört trevligt litet brev på posten. Men jag ska svara på frågor, så det gör jag nu.

1. Varför började du blogga?
Första gången jag bloggade var när jag var i Québec som utbytesstudent, och då blev jag helt berusad av hur många läsare jag hade att jag nog aldrig kunde glömma det sen. Och för några månader satt jag och skrev dagbok och var så nöjd över mina ord att jag ville att nån skulle se det. Det är kanske fånigt att säga att man är nöjd över sina ord, men precis så var det.

2. Vilka bloggar följer du?
Bara friends n family, som man ju säger. Ett tag läste jag en blogg om en bitter tjej som festade i typ Australien.

3. Vilken favoritfärg har du?
Jag säger lite som Poppelin, att nu när jag är äldre och något mer sofistikerad (eller nyanserad) så kan jag inte längre stolt trumpeta "GRÖNT"! För det var verkligen min grej. Men nu (när jag har läst på en chic hemsida om smink att jag är en typisk höst som därför passar bäst i höstfärger och smink som är lila eller grönt) så gillar jag plötsligt höstfärger. Men faktum är att jag gillar att överraska mig själv ibland och köpa nåt som är rosa, bara för att jag känner mig lite som en ny människa varje gång det händer.

4. Vilken favoritfilm har du?
Den film som jag har sett flest gånger i hela mitt liv (utan att tycka om den mindre nån gång) är Napoleon Dynamite. Den är så himla, himla konstig. Och bra. Man får lust att rita och äta nachos, och man känner ingen prestationsångest. Annars så är Svart Katt Vit Katt, Amélie de Montmartre, Bon Cop Bad Cop och SAGAN OM RINGEN YEAH, också ruggigt bra. En gång när jag var i Québec och hade hemlängtan, så längtade jag efter att se Sagan om de Två Tornen, i vår lilla gillestuga, på vår lilla TV. Då har man sett den där lite för många gånger. Jag tänkte särskilt på scenen när Aragorn, Legolas och Gimli tror att hobbitarna är döda och Aragorn sparkar iväg ett urukhai-huvud och skriker skithögt för att han faktiskt bryter tån, på riktigt.

5. Vilket land drömmer du om att besöka?
Det land som jag mest verkligen drömmer om att besöka är Indien. För det har jag drömt om så himla länge men jag ser inte framför mig när och hur. Nåt som ligger lite närmre är Ryssland, det känns både möjligt och exotiskt. Om jag skulle bildgoogla (eller bildecosia!) på Ryssland vet jag knappt vad jag skulle få fram förutom Stalin och vintrig misär. Men en höstig weekend i Moskva? Lätt.

Jag fattar inte riktigt den här grejen, men nu vips skickar jag vidare det här: Ge mig lite frisk luft tack.

Hälsans Arkeologi

Igår var jag i storstan Örebro och kollade på Sex and the City-avsnitt en hel kväll och åt massa godis, helt underbart! Men nu sitter jag här, med en massa godis, och har precis läst om Hälsans Arkeologi. (Arkeologi i Norden volym 1 har blivit lite som en extra kroppsdel...) Det är ganska deprimerande att läsa om hälsans arkeologi. Det står t ex. att hjärt- och kärlsjukdomar, högt blodtryck, diabetes, magsår, stroke och tydligen vissa former av cancer inte hade funnits om vi bara hade hållit oss till att jaga hjortar och plocka nötter. Nu äter vi typ fem gånger så mycket salt per dag som våra kroppar egentligen klarar av och det gör oss tydligen bensköra, och allt sädesmål vi trycker i oss, med början för 10 000 år sedan, skjutsar ut alldeles för mycket mineraler ur kroppen så att vi inte kan tillgodogöra oss det. Dessutom innehåller tamboskap typ 30 procent fett, jämfört med vilt som innehåller fyra procent, och odlade växter har ett mycket sämre näringsvärde än vilda. Dom som har studerat traditionella nutida samhällen (alltså typ stenålderskulturer), t ex. ett gäng i Papa Nya Guinea, har upptäckt att dom nästan helt saknar hjärt- och kärlsjukdomar och aldrig blir överviktiga. Dom kan dessutom bli riktiga gamlingar, bara dom klarar sig från infektioner (vilket inte är lika lätt när man fortfarande hackar verktyg av flintasten).

Men jag blir galen av att veta sånt här! Det är inte så jättemycket att göra, om man inte vill satsa sjukt mycket förstås, men jag tål inte att tänka på allt salt i min kropp som inte ska vara där. Och äter jag mindre salt för det? Nej, absolut nej. Chips överallt, örtsalt på allt. Feta kossor och innehållsfattigt, massodlat skräp.

Imorgon kommer jag säkert inte tänka på det här längre så jag kan ju passa på att vara upprörd nu. Och titta på chipsen som står där borta.

Men det är så fin höst nuförtiden! Igår tog jag en promenad längs med ån, efter att ha ringt alla jobbiga samtal, och det var låg höstsol och gula löv och en superstilla sjö, och det låg massa fina änder överallt och chillade bara något steg ifrån gångvägen. Jag kände mig som någon slags Snövit I Höstlandskap. För det var verkligen sjukt mycket änder. Och höstsol på änderna.

Framtidsvisioner

Ohh, jag har ringt viktiga samtal..! Och jag har pratat med norrmän! Det var inte så katastrofalt som jag hade väntat mig. Jag kan ju säga att jag är ganska lättad, är det nåt jag är bra på så är det att blåsa upp hela grejen med att ringa (särskilt om man ska lyssna på ett annat språk, herregud). Jag måste börja med att ringa på en gång lite mer.

Nu ska jag gå och posta ett brev för att fira min triumf, för nu är det ju faktiskt ganska spikat att jag flyttar till Norge efter jul. Crazy! Jag ska bo i en jättestor stad i ett jättemysigt musikkollektiv och slita på nåt jobb nånstans, med norrmän. Kempegrejt, eller vad dom nu säger.
Och sen ska jag åka till storstan och fira min triumf ännu mer, förhoppningsvis.

Mästerskapen i uppskjutning

Mitt liv består av att plöja arkeologi och inte ringa viktiga samtal.
Imorgon ska jag ringa alla samtal, det har jag bestämt nu. Det finns ingen återvändo när det finns bevisat i skrift. Imorgon it is. Då är det dessutom fredag så då kan jag helt enkelt inte skjuta upp det mer.

Idag ska jag dessutom skicka brev och göra massa roliga saker, då hinner man inte hålla på med sånt där.

Dagdrömmer

Hahaa, jag har överlistat systemet och skickat mejl..! Nu kan jag fortsätta som vanligt. 

Alltså, jag lyssnar på en skiva med Nina Ramsby som är helt galen.
Visste ni att jag hyser en stor passion för Belleville? Man kan faktiskt leka i alla åldrar, det har jag nämligen gjort hela sommaren. 

Jobbiga samtal

Men, vad är det för fel på mig? Jag längtar förbi alla äventyr till plugget och stabiliteten på högskolan, hur mycket som helst! Jag vill kanske bli psykolog. Jag vill bo i en lägenhet och veta att jag ska bo där i typ fem år och ha mitt plugg och ett liv som jag inte ska slitas ifrån. Jag vill köpa friskis-kort och spela i en orkester! Gah. Det låter nästan som att jag längtar tillbaka till gymnasiet. Men jag har upptäckt att jag har svårt för all osäkerhet, inte p.g.a. osäkerheten i sig men p.g.a. allt jag måste ta tag i jämt för att det ska bli nånting med mitt liv. Jag kan inte bara hänga på, då blir det inga pengar eller utlandsresor. Man kunde tyckt att jag skulle ta vara på det här och vara nöjd, men det går tydligen aldrig att vara det. Eller jo ibland, när man inte tänker på allt man behöver ta tag i. Typ alla jobbiga samtal man måste ringa, till Norge. Hur ska jag kunna prata med en norrman över telefon? Tala om det för mig.

Nu ska jag läsa om meningen med livet igen, bla bla. Och glömma att jag måste ringa till himla Norge.

Arkeologi i Norden is life

Idag har jag lärt mig om slutna och hopade fynd samt etnoarkeologi. Jag har dessutom förstått att alla arkeologer föraktar alla historiker och gör allt för att försöka framställa arkeologin i god dager. Lyssna bara på det här:

"De allra äldsta skriftliga källorna till människans historia är 5 000 år gamla. Men de redskap, konstverk och anläggningar, som är arkeologiens källor, spänner över två miljoner år, och följaktligen har arkeologien fått 99 procent av den skapande och redskapsanvändande människans tid på sin lott, medan historievetenskapen inskränker sig till knappt 1 procent."

Löjliga historiker. Vi läser om mycket äldre, coolare saker. Vi läser om tunnbladiga flintyxor, och sånt.
Idag är det oerhört fint väder. Allt fint väder är extra fint på hösten på nåt vis. Nu måste jag dock återgå till min feta volym om världens bästa tvärvetenskap, som faktiskt går tillbaka två miljoner år i den mänskliga historien!

Universum

Jag håller på att läsa om universum. Universum och filosofi är en galen kombination för den tvingar en att tänka på såna där saker som man typ kan må dåligt av att tänka på för att det är alldeles för stort och svårt att hantera. Man pratar inte om stjärnor och planeter eller om hur långt det är mellan den och den galaxen, utan om hur det kan komma sig att något har funnits i all evighet, eller hur det kan komma sig att något plötsligt skapas från ingenting. Har ni tänkt på det här?

"That creation out of nothing is not a clarification of notion becomes obvious when we learn that 'in the philosophical case' it does not imply creation at a particular time. The universe could be regarded as a creation out of nothing even if it had no beginning."

Jag tycker det är helt vansinnigt att tänka på. Hur sjukt är det inte att det faktiskt måste vara på det ena eller andra sättet? Antingen har universum funnits i all evighet, vilket jag absolut inte kan föreställa mig. Det går kanske att föreställa sig att något håller på i en evighet, att det aldrig tar slut, men man tycker liksom att något som håller på i en evighet åtminstone måste ha haft en början. Eller så skapades universum vid nåt tillfälle, men det går knappt att kalla det för ett tillfälle för om det inte fanns nånting så fanns ju inte ens tiden. Tänk er då tiden började gå. Vad hände egentligen?

Tillbaka till verkligheten

Hur är det tänkt att man ska kunna sätta sig ner och läsa filosofi efter två festivalnätter och när allt är så här oerhört kallt och grått? Och det dessutom är söndag? Min hjärna registrerar inte ord i det här tillståndet.

Men vilken oerhörd lycka det var att spela! Den här euforin kommer jag att kunna leva på ett tag nu. Det jag kommer ihåg är en massa svett, en galen publik, känslan av lättnad varje gång en låt bara satt som en smäck, kramp i händerna och hur mycket spelglädje som helst. Och sen var ju resten av festivalen bara en fröjd! När vi hade spelat och jag gick och lyssnade på Nordic var allt så himla bra att jag slutade tänka på meningen med livet.

Höstfredag

Idag är det riktig, riktig höst. När jag satt och åt frukost ven det på riktigt i knutarna, och regn och gula löv flög spikrakt åt höger. Och jag kan inte låta bli att tycka om det så himla mycket, jag satt bara och mös. Smatter smatter. Det ska jag fira med att packa cellon och sovsäcken och åka till Linköping och spela så mycket som jag bara kan. I finskjortan.

Och nu var det meningen att jag skulle sätta mig och träna, och det får man kanske lite mindre inspiration till en sån här dag. Jag har dock märkt att om man kollar på How I Met Yout Mother samtidigt blir det väldigt mycket lättare.

Röriga tider

Plötsligt har det hänt väldigt mycket på kort tid. Jag har åkt till Stockholm utan någon plan, sett en utställning om grekiska gudar, hängt, spelat musik, ätit linsgryta tre gånger, jag har fått en ny cellomick, jag har lånat Arkeologi i Norden (tungt på alla sätt men positivt också), försökt läsa Arkeologi i Norden (också tungt), pysslat, packat, testat cellomick och jublat inombords och utombords och nu verkar det som att jag är redo att åka PÅ FESTIVAL! Det är glada dagar när dom innehåller musik. Så det var det om det, man blir så trött ibland att man bara kan gå och lägga sig.

CLEMENS; Linköpings folkmusikfestival 8/10-11

American Soldier

Mmh, härligt med lite patriotisk country en fredagskväll.

Åh min skapare, jag ska till Québec igen! Visserligen nästa sommar, men jag ska dit! Det är stora nyheter för alla som är lite insatta, jag bodde nämligen där i min ungdom. Ja, jag var faktiskt bara 16. Jag fattade inte då att jag någonsin skulle se det som en ung ålder.

Nu ligger det massa planer i luften, det känns så spännande. Jag älskar att ha så lite att göra att det inte riktigt spelar någon roll när jag tar tåget. Så på söndag ska jag ta tåget, men jag vet inte vilken tid. Jag känner att det är ett avgörande steg i mitt liv, när jag inte har allt planerat in i minsta detalj. Det känns bra. Så länge pengarna räcker kommer det i alla fall kännas bra.

Och idag läste jag ut Naiv. Super., och det var så fint. Nu ska jag börja läsa The Meaning Of Life. Så storslaget. Jag har dessutom beställt Arkeologi i Norden som kostade ALLDELES FÖR MYCKET, men som kommer på posten om några dagar vilket alltid är så himla, himla kul att det nästan är värt alla pengar.

Men nu måste jag bara citera två gånger till, två saker som jag tycker är så härliga att bara läsa:

"Jag tänker att jag tror på själens rening genom skoj och lek."

"Alla har vi våra svåra stunder. Dagar när meningslösheten kommer krypande och vi sjunker in i cynism och ironi. Dagar då vi slutar tro på kärleken och på att allt kommer att bli bra till slut. 
I såna ögonblick kommer det vara en välsignelse att höra en tunn och ostadig barnastämma sjunga en trevlig sång." 

Jag är så glad att jag äger den, det är verkligen visdom i ett miniformat, som dessutom inte är så pretentiöst. Mer sånt.

Långsam fredagmorgon

Igår köpte jag något helt otroligt - keso med hallonsmak. Man borde alltid äta rosa saker till frukost, allt blir så fullt av girlpower då. Något annat man alltid borde göra är att läsa NAIV. SUPER! Igår kväll läste jag följande:

"Vatten är en god sak.
Om jag var tvungen att välja mellan alla saker som finns, skulle jag ganska säkert ha valt vatten." 

Då kan jag ju tillägga att det finns väldigt många saker.
Sen läste jag nåt om reklam som jag kan hålla med om så himla mycket.

"Men jag blir aggressiv av animerade småsaker och animerad mat. Kex som hoppar ut ur sin ask och dansar på köksbänken medan de ropar på örtosten i kylskåpet, och när örtosten kommer, hoppar kexen ner i osten och breder sig själva. 
Det är påfrestande att se det."

Word.
Utöver det så sitter jag här och har komplex p.g.a. den brutalt stora, skinande, stationära Macdatorn som står lite för nära min skruttiga PC. Den är så... silvrig.

Ge mig klor

Om ni vill bli så trötta att ni knappt orkar sitta vid datorn så vet jag precis vad ni ska göra. Ni ska gå till närmsta badhus, simma så mycket ni orkar i en timme och gå hem. Då blir man skittrött, om man är som jag. Jag känner mig ofantligt komig just nu, jag tror inte jag orkar skriva mer.

Naiv. Super.

Jag tror att jag läser världens bästa bok. Den heter Naiv. Super. och den är verkligen exakt det. Man kan tillåta sig att leva för små saker ibland när man läser den.

"Finne tänkte sig för att bra tag, och så svarade han att han inte för så länge sedan hade börjat lägga märke till att livet på sätt och vis var lite som en resa. 
Jag hoppas att det är sant. Att jag har fått det korrekt återberättat. Att Ferdinand Finne verkligen sa det. Det är otroligt fint."

Och då måste jag i samma veva erkänna något. Jag vet inte om jag har gjort riktigt rätt, men förra hösten fick jag ett supererbjudande från ELLE att köpa fem tidningar plus en film för 99 kr och jag slog till hur mycket som helst och spenderade otaliga mörka höstkvällar med att sukta efter kläder jag aldrig skulle få. Nu fick jag nåt liknande,  nämligen SEX tidningar OCH en film för 149 kr och jag slog till jättemycket igen, utan att tänka det minsta. Men det känns helt fantastiskt och jag ser hur mycket som helst fram emot den 17 oktober! När ordet "höstmörkret" kommer in i bilden vill man liksom ha nånting att fylla det med, och varför inte lite käckt höstmode?

"Jag lägger mig på soffan igen. Något måste hända. Inte nödvändigtvis något stort. Bara nånting. Vad som helst. Jag bestämmer mig för att gå ut och köpa något som kan få mig att tänka något fint, eller helst småle."

Ge mig dinosaurier!

Anmäld till Orienteringskurs i Arkeologi, check! Jag vet inte riktigt vad jag håller på med eller varför jag fick för mig att jag skulle bli arkeolog mitt i alltihop, men nu börjar det på måndag i alla fall. Håll tummarna, jag kanske går under av all vetenskap. Jag är bara van vid musik och bild och sånt.

Nu lyssnar jag på Väsen i kombination med nån som är aschopsig på mandolin och en annan som är lika chopsig på fiol. Och tända ljus. Ah. Det regnar inte men det får gå ändå. Och jag har skickat ett brev med mitt nya, fina brevpapper som luktar obehagligt mycket rökelse och har nån random kvinna i lila på framsidan! Och och och, jag har beställt nya böcker från Bokus, och jag ska snart börja läsa nästa bok i kursen, som heter THE MEANING OF LIFE! Fattar ni, nu närmar sig det stora svaret med stormsteg! Det finns ingen hejd på allt som är bra just nu. Dessutom är jag mätt.

Lista 1

Saker jag älskar att göra:

• Tejpa in saker i böcker
• Skriva listor
• Bocka av saker på listor
• Lägga på efter ett viktigt och nervöst samtal som man har bävat inför att ringa
• Tända ljus när det regnar
• Plugga när jag vet att jag ska se på film när jag är klar
• Sortera saker i små fodral
• Slänga papper från en pärm som är lite för full
• Bli av med kläder
• Upptäcka det första andetaget som syns i luften på hösten
• Köpa böcker
• Trumma med fingrarna på en bok med hård pärm
• Ha ryggsäck
• Återanvända gamla kläder
• Lyssna på band man lyssnade på som barn

Åh, facebook bryter ner mig.

Det Ultimata Inspirationshjulet!

Bioafton

Hur kan så mycket gå fel när man bara vill ladda upp sitt CV på några ställen? Jag var så himla nära att komma ett steg närmare att få jobb i Norge men det var bara systemfel hit och dit. Så nu får jag gå och kolla på Iron Man lite mindre tillfredsställd. Jag har dock ätit en bulle, det var ganska festligt. Och jag har tränat två dar i rad nu, det håller också modet uppe lite grann. Idag hade jag tänkt ta med nåt episkt citat men jag hittade bara nåt som var så himla lustigt. Det kändes plötsligt så bra att äta bulle då.

"And even as people choose of food not merely and simply the larger portion, but the more pleasant, so the wise seek to enjoy the time which is most pleasant and not merely that which is longest."

Oljeriggen Melankolin Bråten:

Baschops i bakgrunden

Den där trenden att skriva varje dag höll visst inte i sig särskilt länge. Som tur är med datorer så kan man alltid skylla på att man har ett liv när man inte har tid för dom, så himla praktiskt. Jag hoppas att den lilla gyllene regeln gäller för plugg på datorn också. Vi säger det.

Den här helgen har varit helt makalös. Musik, musik, musik och lite rödvin. Jag har spelat armen gul och blå men om två veckor blir det Linköpings folkmusikfestival med CLEMENS! There or square. Och nu är vi tajtare än någonsin efter helgens maratonrep. Jag lider av klezmerfeber. Nu måste jag dock hitta inspiration till att plugga mitt i alltihopa. I såna stunder kan man försöka koncentrera sig på studiebidraget man faktiskt drar in, då blir det plötsligt lite mer motiverande.

Pluggstuga

Man borde alltid plugga tillsammans! Särskilt när man inte behöver samarbeta, då kan man bara sitta på varsin sida av ett köksbord och vara moraliskt stöd till varandra. Vår lilla studieafton har resulterat i en färdig essä, tjoho! Nu har jag nästa vecka på mig att trixa med FOTNOTER, min största mardröm i livet. Men det ska väl gå bra. Och på tal om saker som är bra så köpte jag nya skor idag. Vilken köplycka, den sitter i fortfarande! Imorgon ska jag gå till Erikshjälpen och sukta med två rabattkuponger, det kan också bli lyckosamt. Oh jag älskar att ha nya saker, farligt mycket. Idag t ex. var det rea på Indiska, jag fick typ springa ut för att inte göra något dumt. Se där, vad duktig man är.

Jag känner att jag måste tillägga nu att jag köpte en luddig, vinröd hatt på Erikshjälpen. Wow vilken tanthatt.

Oljerigg Melankolisk Bråte

Idag fattade jag ett moget beslut. Jag gick ut och tog en promenad, rensade tankarna, och bestämde mig för att göra mig av med Sims-appen på facebook. Sen gick jag hem och gjorde det, fort fort. Och jag känner mig så lättad att jag inte vet vad jag ska göra av mig själv. Jag har dessutom ritat en oljerigg, vilket jag troligen inte hade gjort annars, för då hade jag spelat Sims nu. Droppen var faktiskt när jag gick ifrån spelet ett tag och såg att det dök upp ett fönster efter ett tag där det stod: Please come back, your sim needs you! Alltså herreguuud, det är som gjort för att man ska bli beroende och förstöra sitt liv. Från och med nu ska jag bara göra vettiga saker, typ. Tack och adjö.

Däckdrama

Jag känner mig alltid så oerhört främmande när jag kommer in på en bilverkstad. Man kommer in, kollar runt lite, knackar lite och så sitter det nån nånstans i ett hörn och så vet man inte vad man ska säga för man vet ingenting om däck men sen kommer det nån lärling med snus och byter dom där himla däcken, i tystnad, så man inte alls vet vart man ska ta vägen eller vad man ska säga. Helt galen social situation, jag vet aldrig hur jag ska bete mig. Men det gick bra idag i alla fall. Nu måste jag verkligen plugga, nu.

Gråväder och Jack Johnson

Gah, det regnar så mycket att det är alldeles mörkt. Totalt oinspirerande miljö när man ska skriva essä om lycka. Lycka, lycka, lycka. Ju mer jag tänker på det desto olyckligare blir jag. Och vad hände med alla mina kunskaper? Jag vet knappt hur man ska skriva en akademisk text längre, och det var bara ett år sen jag gick i skolan. Jag söker min tillflykt till bloggen, här får jag minsann skriva hur jag vill, UTAN FOTNOTER.

Men förutom det så skrev jag faktiskt mitt personliga brev, på en kvart. Och det hade jag ångest för i flera veckor. Inte så mycket att vara orolig för alltså, men det ligger väl i vår natur att vara livrädda för motgångar antar jag. Eller ja, i min natur. Men då, kära vänner, ska ja be om att få citera Shakespeare, för det måste man göra nån gång i livet:

Sweet are the uses of adversity
Which like the toad, ugly and venomous
Wears yet a precious jewel in his head

Men det är ganska mysigt med regn ändå. Och nu har jag precis smygkollat på Amélie från Montmartre och ätit en överbliven krabbulin, vilket inte kan vara annat än inspirerande. Måste nog ta fram lite färger snart. Ah. 

Temporary Dive

Anstränger mig hårt för att hitta inspiration till att skriva ett vettigt personligt brev, det går sådär. Men ingenting händer om man inte börjar där, och häromdan höll jag en proppig predikan om just det så det är bara att köra. Jag har t.o.m. skrivit på en lista att jag ska göra det så nu är det lite no return. Men varför ska det vara så svårt att ta sig ut i verkliga livet? Det är så trevligt att intala sig att man är en sån där person som bara hamnar på ställen helt random och med en liten klackspark hänger på och blir nånting stort, typ folkmusiker i nåt exotiskt land eller professor. Men här sitter jag mitt i Sverige och är ingetdera. Jag får bara skriva mitt himla personliga brev. (Nu luktar det nybakat bröd. Wow vilken livskraft jag fick av det.)

Humming One Of Your Songs

Åh, trött. Jag tror jag hade glömt hur det kändes att vara riktigt, riktigt trött. Nu är jag så trött. Och jag borde läsa, men jag är rädd att jag bara somnar då. Vad pinsamt det känns, som att jag inte kan tygla mig. Så nu är det Ane Brun och tjocksockar och ikväll vankas det tydligen krabbuliner! Wonderful.

Igår gjorde jag ett smyckesträd av en gren i en vas. Det var min bästa idé sen konfirmationen! Kostade ca 0 kronor att tillverka. För att kompensera för min lilla aktion mot konsumtionen så såg jag på Sex And The City The Movie på natten och dreglade på alla skor och underbara klänningar som säkert kostar en miljon var och blev så galet sugen på att vara lite fashion! Jag vill också köpa saker som är alldeles för dyra och som är gjorda i fina material som får en att se oerhört fit ut! Av någon anledning älskar jag plötsligt sånt som är glittrigt och rosa och högklackat och sjukt feminint! Men häromdan så skrev jag en lista på saker som jag inte får köpa just nu, så det går tyvärr inte, kläder är nämligen med på den listan. (Och allt som finns i listform är ju LAG!) Och jag kanske mer hör hemma på Erikshjälpen när jag tänker efter. Dessutom har jag ju nyss läst allt om hur flyktigt det är med materiell lycka, vilket faktiskt är mer än sant. Idag t ex. var världens finaste skrivbok på rea, och jag led oerhörda kval i några minuter, men nu mår jag bra igen. Utan bok.

The Sims Social

Jag måste erkänna något som är lite, lite pinsamt. Mitt liv förändrades när jag hittade The Sims Social på facebook. Jag har lagt ner lite för mycket tid på det den senaste veckan. Och igår barkade det när jag och en viss vän hade Sims-lan på mitt rum. Det var komplett med dämpad belysning, diverse energirika produkter från Citygross, två bleka ansikten som lyses upp av datorskärmarna, vildsinta utrop till långt in på småtimmarna... Jag har aldrig lanat, men det kändes rätt och det var NICE. Och idag är jag lite chipsbakis.

Idag ger jag Blindside en chans. Jag är mycket tveksam. Något som jag dock har upptäckt är världens bästa metod mot fett hår om man försöker vänja sig av vid att tvätta det för ofta! Det stora svaret är: mazenamjöl. Jag fick ett litet anonymt tips och det funkar hur bra som helst, det kändes typ som ett skämt. Inga dyra torrschampon, bara mat! Det syns ingenting, inget strip. Halleluja! Och idag ska jag kolla på skor, kan det bli bättre?

Hett tips: ECOSIA.

LÄS DEN:

Höst

Idag fick jag svar från främlingen jag skickade brev till, det var helt fantastiskt! Jag har bestämt mig för att börja skicka lite mer brev. Jag tror att det kan bli värt det. Det är ju så ruskigt kul om inte annat att få ett brev! Ett riktigt, handskrivet brev som inte har med pengar eller något annat vuxet att göra. Typ beslut, och sånt.

Idag var vi ute och gick i blåsten. Och jag kom fram till att jag gillar blåst, nästan ännu mer än regn. (Men igår var vi ute och gick i regnet, när det var mörkt, och det var himla najs.) Särskilt höstblåst, för är det något jag gillar så är det hösten. Av alla årstider har den nog högst mysfaktor. På vintern har man ju hunnit bli less på mörkret, då är det inte lika tilltalande längre, men nu! Nu kan man kolla på film utan dåligt samvete och dricka te för att man faktiskt behöver värma sig. Och promera i blåst, och cykla så att man blir kall om knogarna, och ha på sig alla fina halsdukar som man inte kan ha annars. Varje gång hösten kommer är jag glad att jag bor Sverige. Nu kanske man skulle ta och hoppa lite studsmatta i blåsten, eller skicka några brev.

Igår läste jag om vad som händer med människor när man kapar hjärnbalken. Det är helt sjuukt.

Peace of mind

Planer för dagen:
Ta bort nagellack.
...

Nä inte riktigt sant. Jag hade tänkt gå ut och springa, ve och fasa! Jag kan nämligen inte hoppa mer studsmatta för att jag är en tant och får ont i ryggen av det. Det kanske är dags att börja lägga upp någon slags träning? Allting känns väldigt sporadiskt nu. Eller ja, ingentinget känns väldigt sporadiskt snarare.

Igår hände något galet. Jag satt och läste ett brev av Seneca, en gubbe som tyckte att livet går ut på att finna total frid i sinnet, att bli av med alla sina begär och rädslor och att hitta all lycka inom sig själv. Hans skrev typ "when once we have driven away all that excites or affrights us, there ensues unbroken tranquillity and enduring freedom." Och när jag läser som bäst så ser jag att Pink Floyd uppdaterar på facebook med en liten textrad som lyder: "Is your conscince at rest if once put to the test?" Jag vet inte vad dom menar det men det kändes mäktigt av någon anledning. Nu skulle jag kunna säga "allt hänger ihop!" med stora ögon. Det låter förresten ganska skönt, det där han säger, om att ha ro i själen och allt. Han tycker även att massan bara är ett stort pack som inte vet vad som är bäst för dom, därför ska man gå sin egen väg och inte bry som om vad som går hem hos andra. Ju fler beundrare man har desto fler fiender har man, tycker han (om jag kan lita på mina kunskaper i engelska, som är skriven för en miljon år sen). Det låter kanske lite cyniskt, men tänk om man kunde sluta leva utefter vad som verkar "lyckat" utifrån? Börja meditera eller nåt. Skaffa lite peace of mind. Dricka grönt te. Eller vad man nu gör.

På tal om livet: Hur kan ett stort ingenting vara en enda röra? När man inte har något att hänga upp livet på känns allt kaotiskt, i alla fall i min värld. Jag har inte så mycket att hålla reda på, men ändå har jag ingen koll. What? Lite frid, tack.

No title

"Av alla medel som visdom anskaffar för att garantera lycka hela livet igenom, är den klart viktigaste vänskap."

Cowboys and Aliens

Jag har sett Cowboys and Aliens på bio. Det trodde jag inte om mig själv! Jag störde mig lite på att tjejen hade en perfekt kajallinje runt hela ögat under filmen, och på att "hjälten" var typ en skitstövel och bröt fingrar och slog ut tänder på helt oskyldiga små människor, men det är ju alltid så barnsligt kul med bio. Popcorn, förväntningar och en jättejättestor skärm. Det var förresten najs att tjejen för en gångs skull fick säga till killen att "jag sa ju att du inte skulle...". Det ligger ju i tiden så att säga.

Jag har dessutom lärt mig att sätta mig i farten på en studsmatta. Det trodde jag inte heller om mig själv. Och då regnade det, och det var bäst! Jag säger ju att det är bra med regn. Det känns att man har varit ute. Det känns lite som när man var liten och fick tycka lite, lite synd om sig själv när man kom in, så att man blev bjuden på varm choklad. Det blev jag inte nu i och för sig, jag fick helt själv gå upp på rummet och byta om, men det var mysigt i vilket fall som helst.

Och nu ska jag skicka ett personligt brev till en totalfrämling. Vad spännande det känns.

"Om vi aldrig ansattes av oro för hur fenomenen i himlen eller atmosfären angick oss, eller av fruktan för döden eller av osäkerheten rörande gränserna för våra smärtor och begär, då skulle vi inte ha någon anledning att studera naturen och dess fenomen."

Epikuros

"Death, therefore, the most awful of evils, is nothing to us, seeing that when we are, death is not come, and when death is come, we are not."
"But in the world, at one time people shun death as the greatest of all evils, and at another time choose it as a respite from the evils in life." 

Klezmer Music - A marriage of heaven and earth

Igår var jag på biblioteket och lånade en obskyr liten skiva, som är hur bra som helst! Jag vill slå ett slag för klezmer, det är så himla najs! Och varför är jag inte tillräckligt upplyst för att ha förstått lite tidigare hur värt det är med bibliotek? Helt gratis musik, och en hel folkmusiksektion med massa udda små saker som man aldrig skulle hitta på mainstream-Spotify (typ Sabbath Hela Veckan). Wonderful!

Jag har för övrigt suttit vid datorn i princip hela dan. Nu skulle jag kunna tycka att det inte är okej, men som tur är har jag börjat läsa världens bästa kurs nuförtiden. Jag har precis lyssnat klart på en föreläsning om lycka, evolutionen och meningen med livet, och mot slutet pratade föreläsaren om att nånting som ger tillfredsställelse också borde ge mening till livet även fast det verkar helt meningslöst i sig. Om jag har gått omkring och varit nöjd hela dagen så är det väl det som spelar roll, och inte det faktum att jag inte har uträttat nåt särskilt viktigt, inte för resten av världen i alla fall. En man vid namn Richard Taylor skrev en artikel där han pratade om myten om Sisyfos, som fick som straff av gudarna att rulla en sten upp för ett berg, för att sedan låta den rulla ner, och sen rulla upp den igen, i all evighet. Låter ju rätt värdelöst, och rent spontant kanske man tänker att det borde vara ett synnerligen meningslöst liv. Men tänk om Sisyfos ÄLSKADE att rulla sten? Då kanske det inte skulle vara så värdelöst.

För övrigt så är det här med Menigen Med Livet (stoora ord) så sjukt intressant. Är det lycka som är meningen med livet? Får den kosta vad som helst? Typ Hitler, var hans liv meningsfullt bara han var lycklig när han begick folkmord? Eller är det att utveckla färdigheter, vara intelligent och framgångsrik? Är det kanske så att det är den bästa formen av lycka, framför kortvariga"luster"? VEM VET. Men tydligen så är det så att vi människor ofta har en tendens att vara mer negativa än positiva, vilket kanske gör det hela lite svårare. Det är lättare hänt att man får ångest än att man hamnar i ett vansinnigt lyckorus som man bara inte kan ta sig ur. (Tänk om det skulle hända lite då och då, det vore så himla schysst.) Och tydligen beror det på att våra förfäder troligen hade större chans att överleva om dom var lite skeptiska, försiktiga och rädda, så därför var det dom som släpptes fram under evolutionens gång. Men med den vetskapen kanske man kan börja anstränga sig lite mer och inte tycka så himla synd om sig själv varje gång det gnager lite. Det kanske inte är helt befogat, det kanske bara ligger i våra gener. Då får vi helt enkelt leva med det, och försöka hitta lyckan ändå.

"Lyckan kommer inifrån och inte genom att få världen att vara anpassad till våra önskningar." 


Jag känner för övrigt ett litet lyckorus för att jag vet att jag ska få böcker skickade till mig. Jag gillar verkligen att äga böcker. På tal om det så läser jag Cujo nu, som jag äger! Så nu är jag lite smått paranoid, jag blev t.o.m. nervös när jag träffade mellanpudeln som bor här. Inte okej.

Livets mening

Yes, registrerad på kursen Livets mening! Jag förväntar mig att veta svaret på den frågan om ett halvår. Då är det bara att fråga mig om ni undrar.

Skål för kontrollbehov

Ibland är det så skönt att bara göra små saker i några dar. Istället för att tänka på stora frågor som framtiden, skola, jobb och allt i den stilen så har hela mitt liv kretsat kring mitt rum den här veckan. Det finns inget jag inte har ordning på. Alla papper ligger på rätt ställe, jag har slängt mina äckliga gamla utdragna tänder, jag har rensat bland högarna med grafiska tryck och akvareller från gymnasiet och jag har rensat garderoben, ett par gånger. Jag känner mig som världens tönt och kanske som ett maniskt kontrollfreak för att jag känner en sån oerhörd tillfredsställelse, men nu är det som jag om att jag kan gå vidare till det lite tyngre, och åtminstone ha koll på det jag kan ha koll på när jag bestämmer mig för vad jag ska göra av mitt liv.

Typ att jobba i Norge, för där har jag ju varit och tänkt så klart, ska man tjäna snabba pengar så är det tydligen det som gäller. Alla (alla som jag avundas för att dom verkar så sjukt initiativtagande och världsvana) ger mig intrycket av att det inte är nån big deal men för mig känns det som en riktig djungel! Vart ska man börja? Folk verkar veta det. Vet folk det? Jag känner att jag liksom inte vet nånting. Kanske för att jag inte tar reda på så mycket. Jag har ju fullt upp med att städa, och äta godis på kvällarna. Och idag pommes och Trocadero, det är nämligen möte med DFK på Sibylla. Fantastiskt!

Och för övrigt, är det bara jag som älskar regnet? Vilken befrielse, inga krav på att göra nåt särskilt vettigt alls, och vad härligt blöt man blir när man går ut.

Wormship forever

We met in high school oh yeah
None of us were cool oh no
But together we were strong, and our dreams came true
The first one was the pretty one, she had all the guys in school
The second one was the bright one, she was better than anyone else, at math

Oh, we can fly so high, we can touch the sky, wormship forever
Oh, we can make it right, if we hold on tight to wormship forever

The third one was the crazy one, she had more energy than anyone else
The fourth one was the cool one, her laugh would make anyone smile
We used to rock the nights in our town
We watched to many horror movies, now we're scarred for life
But we had eachother and a lot of candy, and we used to laugh ourselves to sleep

Oh, we can fly so high, we can touch the sky, wormship forever
Oh, we can make it right, if we hold on tight to wormship forever

(Av respekt för vissa tänker jag inte ta med rapen. Men den är sjukt fet. Den här låten är för övrigt ett ostigt resultat av flummiga hemmakvällar och en hyllning till det inte helt sorglösa högstadiet och vänskapen mellan fyra individer som inte kunde vara mer olika varann.)

70-talet äger

Ibland tror jag att det aldrig kommer att se ut som att jag är lycklig på facebook för att jag inte har nån  cool polaroideffekt på min iPhone, som jag inte ens har. Istället för att se ut som en lyckad blandning av världsvan bohem och city chic så ser jag helt vanlig ut. Vad göra?

Mitt i allt tråk

Härom dagen skulle jag åka hem från Övik, med buss, och med stort självförtroende åkte jag raka vägen till helt fel busshållsplats och missade bussen, jättemycket. Det var lite misär, det regnade, det var söndag, allt var stängt och jag blev tvungen att vänta i två och en halv timme på nästa buss. Så jag traskade in på den NYA busstationen (som för övrigt har gate A-H nu för tiden, vad är det om!) och roade mig med ingenting, tills jag hittade en tidning. Det var en typisk lokalblaska som man får gratis på stationer av olika slag men jag bestämde mig för att ge den en chans och sträckläste den. Och den var så bra! Den hette 7. Storslaget. Och den innehöll artikeln Vem skulle trivas i Paradiset? som handlade om att människan aldrig kommer att nå paradiset nu för tiden för vi nöjer oss inte med att överleva, vara friska och ha kläder på kroppen. Vi söker bara, hela tiden, nånting som vi tror är bättre fast vi egentligen inte vet. Och så går vi runt och är missnöjda och otaggade, för att vi har en dålig hårdag eller för att det regnar PRECIS när vi ska grilla.

Och allt var så fint sagt av den där anonyma skribenten, som jag inte vet vad han heter men som såg ut som en typisk ung och driven pingstpredikant, att jag plötsligt blev alldeles glad och tacksam över att jag dagen innan inte hade haft ett öre på kontot men att jag ändå satt där och var mätt. Och jag undrade varför vi ofta bestämmer oss för att hellre vara besvikna på de människor vi tycker om, för att de inte uppfyller våra skyhöga krav, istället för att vara nöjda över att vi är omtyckta. Ingenting kommer någonsin kunna vara perfekt i vår värld, det verkar som att betydelsen av det ordet bara finns i våra förväntingar. Jag tror jag ska sänka mina krav på livet, det kanske blir mer njutbart då. Idag åt jag blodpudding t ex. Så himla gott.

Korsordsafton i Umeå

Synonym för påvlig: påvliig, ppåvlig, påvligg, påwlig...
Skön ordföljd: plask, plöja, plage, plugg, plocka, plus, pålägg

Vem skulle trivas i Paradiset?

"Det enda skälet att kärleksparet i paradiset verkar ha trivts bättre med sina liv än vad vi gör nu är att de nöjde sig mer än väl med att bara leva. Och det är kanske den mest skrämmande insikten av alla? Att allt som håller oss åtskilda från paradiset är våra egna tankar - men att den flortunna barriären ändå är omöjlig för oss att bryta igenom. Det gränslandet, med klar utsikt över ett låst paradis, utgör kanske vårt verkliga helvete."