Hur är det tänkt att man ska kunna sätta sig ner och läsa filosofi efter två festivalnätter och när allt är så här oerhört kallt och grått? Och det dessutom är söndag? Min hjärna registrerar inte ord i det här tillståndet.
Men vilken oerhörd lycka det var att spela! Den här euforin kommer jag att kunna leva på ett tag nu. Det jag kommer ihåg är en massa svett, en galen publik, känslan av lättnad varje gång en låt bara satt som en smäck, kramp i händerna och hur mycket spelglädje som helst. Och sen var ju resten av festivalen bara en fröjd! När vi hade spelat och jag gick och lyssnade på Nordic var allt så himla bra att jag slutade tänka på meningen med livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar