Igår var jag i storstan Örebro och kollade på Sex and the City-avsnitt en hel kväll och åt massa godis, helt underbart! Men nu sitter jag här, med en massa godis, och har precis läst om Hälsans Arkeologi. (Arkeologi i Norden volym 1 har blivit lite som en extra kroppsdel...) Det är ganska deprimerande att läsa om hälsans arkeologi. Det står t ex. att hjärt- och kärlsjukdomar, högt blodtryck, diabetes, magsår, stroke och tydligen vissa former av cancer inte hade funnits om vi bara hade hållit oss till att jaga hjortar och plocka nötter. Nu äter vi typ fem gånger så mycket salt per dag som våra kroppar egentligen klarar av och det gör oss tydligen bensköra, och allt sädesmål vi trycker i oss, med början för 10 000 år sedan, skjutsar ut alldeles för mycket mineraler ur kroppen så att vi inte kan tillgodogöra oss det. Dessutom innehåller tamboskap typ 30 procent fett, jämfört med vilt som innehåller fyra procent, och odlade växter har ett mycket sämre näringsvärde än vilda. Dom som har studerat traditionella nutida samhällen (alltså typ stenålderskulturer), t ex. ett gäng i Papa Nya Guinea, har upptäckt att dom nästan helt saknar hjärt- och kärlsjukdomar och aldrig blir överviktiga. Dom kan dessutom bli riktiga gamlingar, bara dom klarar sig från infektioner (vilket inte är lika lätt när man fortfarande hackar verktyg av flintasten).
Men jag blir galen av att veta sånt här! Det är inte så jättemycket att göra, om man inte vill satsa sjukt mycket förstås, men jag tål inte att tänka på allt salt i min kropp som inte ska vara där. Och äter jag mindre salt för det? Nej, absolut nej. Chips överallt, örtsalt på allt. Feta kossor och innehållsfattigt, massodlat skräp.
Imorgon kommer jag säkert inte tänka på det här längre så jag kan ju passa på att vara upprörd nu. Och titta på chipsen som står där borta.
Men det är så fin höst nuförtiden! Igår tog jag en promenad längs med ån, efter att ha ringt alla jobbiga samtal, och det var låg höstsol och gula löv och en superstilla sjö, och det låg massa fina änder överallt och chillade bara något steg ifrån gångvägen. Jag kände mig som någon slags Snövit I Höstlandskap. För det var verkligen sjukt mycket änder. Och höstsol på änderna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar