Jag håller på att läsa om universum. Universum och filosofi är en galen kombination för den tvingar en att tänka på såna där saker som man typ kan må dåligt av att tänka på för att det är alldeles för stort och svårt att hantera. Man pratar inte om stjärnor och planeter eller om hur långt det är mellan den och den galaxen, utan om hur det kan komma sig att något har funnits i all evighet, eller hur det kan komma sig att något plötsligt skapas från ingenting. Har ni tänkt på det här?
"That creation out of nothing is not a clarification of notion becomes obvious when we learn that 'in the philosophical case' it does not imply creation at a particular time. The universe could be regarded as a creation out of nothing even if it had no beginning."
Jag tycker det är helt vansinnigt att tänka på. Hur sjukt är det inte att det faktiskt måste vara på det ena eller andra sättet? Antingen har universum funnits i all evighet, vilket jag absolut inte kan föreställa mig. Det går kanske att föreställa sig att något håller på i en evighet, att det aldrig tar slut, men man tycker liksom att något som håller på i en evighet åtminstone måste ha haft en början. Eller så skapades universum vid nåt tillfälle, men det går knappt att kalla det för ett tillfälle för om det inte fanns nånting så fanns ju inte ens tiden. Tänk er då tiden började gå. Vad hände egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar