Plugga och dyka och genus

Men vad är detta, klockan är halv nio bara och jag är klar med dagens mål! Egentligen måste inte jag fortsätta plugga nu. Bara den tanken är ju trevlig. Men jag kommer nog fortsätta, det känns mycket roligare när man vet att man inte måste.

Och idag fick jag min premie från ELLE; alltid lika kul att få post, särskilt när det är små paket! Som en mycket, mycket liten julafton, rätt ifrån lådan. Jag övervägar att skaffa alla julklappar och framtida prylar och kläder via postorder bara så att jag kan få små paket i postlådan.

OCH, att vi var och simmade. Jag kan tydligen dyka, vilket jag verkligen inte trodde om mig själv. Vad galet det kan bli när man bara aldrig vågar. Dock så var det en liten kille där, typ sju bast, som hela tiden överträffade mig och dök från högre hjöder än vad jag vågade. Och när hans pappa sa att han borde lära sig dyka, så sa killen: JAG KAN REDAN DYKA! och mitt självförtroende sjönk i botten. Jag kan knappt dyka och jag är 20 år. Fast tydligen kan jag ju dyka nu då, men bara från absoluta lägsta kanten som går, så att tårna doppar i vattnet, och med lite, lite fjärilar i magen alldeles innan. Den där lill-killen verkade inte ha fjärilar i magen alls. Och på tal om lill-killar: när jag var på toan i omklädningsrummet hörde jag två ganska små tjejer (små som i tioårsåldern) prata om killar. Den ena tjejen sa: Det måste faktiskt inte vara så att dom vågar mer bara för att dom är killar... (You go girl!) Och då säger den andra (med en något överlägsen ton): Men joo, alltså vissa killar vågar faktiskt mer än tjejer!

Jahapp, och så var det med det. Vissa killar vågar faktiskt mer än tjejer. Ska vi ha det så?