Så måste det få vara ibland. Och idag är det tydligen så. Skrev en sida om nyttan i att ställa frågan om vad som är meningen med livet, det är allt. Nu ska jag tydligen behöva läsa lite mer arkeologi, men det känns nästan mysigt och lite lättsamt nu för att jag slipper grunna på frågor som döden, livet efter detta och universums skapelse. Så det får det bli nu. Nu har det dessutom kommit in lite musik i mitt liv i form av en caféspelning nästa vecka, så det är ju bra.
Och imorrn ska jag simma igen. Jag vet inte riktigt vad jag utsätter mig för eftersom att jag i princip däckade, på riktigt, sist. Men det känns så festligt med badhus, tar tillbaka barndomsminnen och allt möjligt, så jag känner mig mot alla odds sugen på att gå dit igen. Det luktar så gott. Det luktar kort skoldag som man får spendera i bastu, det luktar prestationsångest vid trampolinen. Det luktar lördag vintern -96 på Alnöbadet, lianen och klätterväggen och alla skrikande barn. Ah, extra tidig uppstigning och simning med en massa tanter, det är vad det luktar. Det luktar redan utanför huset och det luktar så mycket höst, för vem går dit på sommaren? Då ska man nämligen bada i hav, även fast det är för kallt. Nu ska man bada i bassäng, tät på hudflagor och svett som man lyckligtvis inte tror är där.
Hejdå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar