Ett ord: träningsvärk. Jag hade nästan glömt hur det kändes. Inte för att jag är oerhört vältränad och kaxig, utan för att jag helt enkelt låter bli att träna nu för tiden, vilket tydligen får konsekvenser. Men igår blev jag bjuden på ett gammalt hederligt medelpass på Friskis och det var faktiskt så skönt att göra nånting igen att jag nästan blev rörd, jättefånigt. Det väcktes många fina nostalgikänslor från mina tider på det där stället, bland annat känslan av att stoppa ner sina svettiga fötter i ytterskorna och gå ut i vinterkylan och känslan av ånger 30 minuter in i passet då man bara längtar efter avslappningen och vill gå hem. Och ändå kommer man tillbaka hela tiden, och blir så trött att man bara vill banka på ledaren som alltid är så sjukt pigg och muskulös och kan stå i plankan hur länge som helst.
Nu är det så mycket snöstorm att det skallrar i fönsterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar