Temporary Dive

Anstränger mig hårt för att hitta inspiration till att skriva ett vettigt personligt brev, det går sådär. Men ingenting händer om man inte börjar där, och häromdan höll jag en proppig predikan om just det så det är bara att köra. Jag har t.o.m. skrivit på en lista att jag ska göra det så nu är det lite no return. Men varför ska det vara så svårt att ta sig ut i verkliga livet? Det är så trevligt att intala sig att man är en sån där person som bara hamnar på ställen helt random och med en liten klackspark hänger på och blir nånting stort, typ folkmusiker i nåt exotiskt land eller professor. Men här sitter jag mitt i Sverige och är ingetdera. Jag får bara skriva mitt himla personliga brev. (Nu luktar det nybakat bröd. Wow vilken livskraft jag fick av det.)