Gråväder och Jack Johnson

Gah, det regnar så mycket att det är alldeles mörkt. Totalt oinspirerande miljö när man ska skriva essä om lycka. Lycka, lycka, lycka. Ju mer jag tänker på det desto olyckligare blir jag. Och vad hände med alla mina kunskaper? Jag vet knappt hur man ska skriva en akademisk text längre, och det var bara ett år sen jag gick i skolan. Jag söker min tillflykt till bloggen, här får jag minsann skriva hur jag vill, UTAN FOTNOTER.

Men förutom det så skrev jag faktiskt mitt personliga brev, på en kvart. Och det hade jag ångest för i flera veckor. Inte så mycket att vara orolig för alltså, men det ligger väl i vår natur att vara livrädda för motgångar antar jag. Eller ja, i min natur. Men då, kära vänner, ska ja be om att få citera Shakespeare, för det måste man göra nån gång i livet:

Sweet are the uses of adversity
Which like the toad, ugly and venomous
Wears yet a precious jewel in his head

Men det är ganska mysigt med regn ändå. Och nu har jag precis smygkollat på Amélie från Montmartre och ätit en överbliven krabbulin, vilket inte kan vara annat än inspirerande. Måste nog ta fram lite färger snart. Ah.