Gruskaos

Jasså, är man officiellt sämst kanske? Jag trodde inte att 20-åringar ramlade och slog sig och fick skrubbsår, jag tänkte att det hörde till barndomens vilda år. Men här går jag, eller lunkar snarare, fram på jobbet, fixar med post, styr stegen från bagaget mot framdörren och halkar helt random i gruset och dunkar i huvudet i asfalten. Omtumlad sitter jag där och spottar grus och blöder om händerna och tror att jag är död, i någon minut eller två, mitt på någons innergård i strålande sol. Och här sitter jag nu efter en ledig eftermiddag (och ett samtal till chefen med min allra ynkligaste skrubbsårsröst) med en svällande bula i pannan och sandiga sår i händerna. Vad hände? Jag känner mig förvirrad.

Men på ett sätt var det ju ganska trevligt att slå sig, jag fick läsa bok och tröstäta choklad i flera timmar. Det kallar jag en dag. Och här bjuder jag på en liten bild på min lön från vårt framgångsrika spelande på stan i helgen - 260 spänn var för två timmars glatt jam var faktiskt långt mer än jag hade anat. Välkommet!