Livet i Kollektivet Grottan

Saker som är bra med att jobba som brevbärare här:

• Man börjar inte förrän halv tio på morgonen. 
• Man får vara ute och promenera. 
• Man får en käck väst att lägga breven i, på magen liksom. 
• Man får sköta sig själv.
• Man får dricka hur mycket varm choklad som helst när man kommer tillbaka från turen.
• Man får pizza av chefen. 
• Det är fint väder ibland. 
• Man får gå med en grej som ser ut som en barnvagn. 

Saker som inte är så bra:

• Man fryser om händerna.
• Vissa tanter står och väntar och andas i ens nacke när man försöker hitta rätt låda till rätt brev.
• Vissa tanter klagar på att man lägger fel, när de har tagit brev ur fel låda.  
• Man fattar inte vad folk säger när de försöker skämta om att man skulle kunna stjäla deras post. 
• Allt tar liksom så lång tid. 
• Man blir trött i ryggen. 
• Man är svettig inomhus och fryser utomhus. 

Därför skulle jag säga att det är övervägande bra att jobba som brevbärare i Oslo, väldigt bra till och med, och det tycker jag efter tre dagar. Vilket är sensationellt för min del, för efter tre dagar på ett nytt jobb brukar jag bara ha ångest och galna humörsvängningar. Nu var jag knappt nervös när jag gick dit första dan, jag vet inte riktigt hur det gick till. 

Och nu är det mer saker som är bra dessutom, nämligen att vårt kära Kollektivet Grottan har blivit befolkat av ännu fler Clemensmedlemmar och att det äntligen studsar riktig balkan mellan dessa väggar! Imorgon har vi en sjukt seriös repdag, med inplanerade kafferaster och allt möjligt, precis som på konferens. Förutom att det sker i ett femton kvadratmeters vardagsrum, där det alltid ligger en pilatesboll och slänger av nån anledning. (Rättstavningsprogrammet föreslog Laholmsbukten istället för pilatesboll, vad hände där?) 

Så just nu funderar jag på varför jag skulle spara alla mina pengar och åka på mitt livs resa när jag redan är på den. Men det kommer senare, nu är det dags för Norwegian Wood och kanske sex och en halv goa timmars sömn. Och så tänkte jag bjuda på en bild av snäckorna från Paradisbukten, där allt var så oändligt vackert.