Kommer in från ett svinkallt Oslo, med en ny ost från Euro Shopper och spruckna knogar. Igår var det ett barn som ville se hur jag gjorde när jag delade ut post, och blev jätteglad när han såg att jag la i hans låda. Och idag kom det också ett barn som ville kolla på när jag la brev, och när jag sa vad jag höll på med och han förstod att han kanske hade fått post så sprang han iväg och skrek på sin mamma och var lycklig. Det var även en tjej med sjuk feeling som sjöng inne i sin lägenhet, superhögt och superfalskt, om någon som visste att han älskade henne. Det var väldigt fint sådär mitt i en lång arbetsdag. Senare den kvällen, i går alltså, tog vi båten till en fest i ett underbart brokigt hus med en rädd tax, en slug katt och en massa trevliga norrmän.
Pallrade mig dock upp idag också och slängde omkring brev och jag fick en ny liten snutt att dela ut på, så det var en stor dag. Det var dessutom en dag då jag upplevde den mest tryckta stämningen på länge på tal om det... Det är nämligen så att det tar lite tid att gå på ett nytt ställe för att lådorna i ett hyreshus är samlade på bottenvåningen, och om det är typ tjugo lådor hittar man inte alltid namnen som står på breven på en gång. Och idag, precis när jag kom in i en portuppgång, så kom det nån man och bestämde sig för att ställa sig och vänta på mig så han kunde ta sin post på en gång, något som händer ganska ofta. Jag kände pressen och letade febrilt bland alla främmande namn, när det kom en till man och skulle vänta. Alla tre stod vi tysta, och vi stod där så himla länge. Det var verkligen sjukt tyst. Tills jag upptäckte att jag letade efter namn som bodde i nästa trappuppgång, och fick stänga alla lådor och gå.
Vi har sångtvång i duschen, och jag har även infört låtskrivartvång tror jag. Jag skrev nyss en låt som gick så här:
Fötterna mina är ju så fina
Fast att dom luktar svett
Fötterna mina är ju så fina
Så nu får dom en tvätt
Och nu ser jag fram emot den första sovmorgonen på två veckor, sweet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar