lördag 29 juni 2013

Däckad

Tänk att när man behöver sova som allra mest, och man till och med har sett fram emot det hela dagen, då är man plötsligt oerhört vaken. Efter att ha tagit fram lite chips och läst Borta med vinden länge och väl igår slog jag vid tvåtiden på ett sommarprat med Rikard Wolff i förhoppningen om att somna till den burriga lejonstämman, men inte ens det fungerade. Jag låg som i ett töcken och hörde honom berätta om kärleken till teatern, hans lilla etta i Zinkensdamm, hans pojkvänner och festerna han varit med på, men när han var klar märkte jag till mitt stora förtret att jag fortfarande var vaken. Sen började min säng plötsligt vibrera, som om den satts i gungning som en fjäder, och jag blev tvungen att gå upp och ställa till den mot väggen. Vad overkligt det känns nu. Drömde jag? Nej, jag var vaken, och jag kollade faktiskt en snabbis efter monster under sängen. Efter det lyssnade jag igenom två album med José Gonzales och sen kändes det som om det var morgon på ett ögonblick. Mycket underligt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar