Natt

Här går man alltså och städar klockan ett på natten. Kanske av nervositet för att jag i nuläget står först på en lägenhet.

Imorgon kommer jag att vakna till min första sommarlovsmorgon och förhoppningsvis till nyheten om att jag slipper korridor till hösten.

Jag kommer aldrig kunna somna! Godnatt.

Nu är det slut

Wow, imorse skickade jag in mina sista uppgifter. Kände mig lite tom efteråt. Vad gör man när man inte behöver tänka på att plugga längre? Det har jag nog glömt bort är jag rädd. Inte för att jag har behövt plugga särskilt mycket egentligen, men för att hela mitt liv det senaste året ändå har haft en underton av plugghets. Nu är det ingenting kvar. Och trots att jag jag valde psykologi av en anledning ska det bli välsignat skönt att få tänka på något annat ett tag! Halleluja!

Vi firade med en riktig picknick, med filtar, solkräm, jordgubbar och allt. Och sällskap av fulla människor med bollar, smått oroväckande. Sen var vi på IKEA, och jag drömde om min framtida, fortfarande helt imaginära, lägenhet och planerade bokhyllor, korgar och diskhanddukar.

Idag pratade vi om listor, listor på listor och listor i listor. I sommar ska jag skriva listor, och ta uti med projekt. Projekt i största allmänhet. Därför ska jag skriva en lista med projekt för dom närmsta dagarna nu:

• Fixa bland filer på datorn.
• Lägga över bilder på hårddisken.
• Spela in lite med min loop station. 
• Skaffa en cykel.
• Skaffa en lägenhet. 
• Och förhoppningsvis få packa ihop mina saker, i följande ordning: ta ner saker från väggarna, packa ihop böcker i bokhyllan, tömma lådorna under skrivbordet, tömma garderoberna, tömma badrummet.
• Skriva budget. 
• Läsa Sofies värld, även fast den är töntig. 
• Äta musslor. 
• Fira och vara glad. 

Sommarreflektioner och framtiden

Tänk vad sjukt svårt det ska vara att koncentrera sig tillräckligt för att knåpa ihop två, ynka sidor med text bara för att det är sista veckan i skolan. Det var knappt så att jag lyckades pressa mig själv tillräckligt för att läsa klart de sista tre sidorna i en artikel, när jag liksom har läst hundratals sidor tidigare under året. Tre sidor hit eller dit borde inte leda till min akuta död, men lite så kändes det nyss. Den här sista tiden är en ruggig uppförsbacke, men väldigt trevlig i sitt slag ändå. Idag satt jag ute i den varma, varma solen på en filt och vågade till och med somna lite på den. Det kändes maxat på alla sätt. Sen blev jag dessutom väckt och fick världens bästa sällskap, och vi åt massa chips. Sen drunknade en liten myra i min chokladkaka. 

Idag har jag fönstret öppet och mina blommor lever och frodas. Så gör även krypen i köket och mössen i taket, så nu håller jag tummarna för att jag äntligen ska få det där magiska samtalet med erbjudande om en lägenhet, den sjätte juni. Trots att mina korridorsgrannar och trevliga om än lite anonyma fortfarande så vill jag hellre ha ett kök där jag kan ha min ståtliga pepparkvarn framme och inte behöver oroa mig för att folk ska ställa in odiskade stekpannor i skåpen. Vem i hela världen gör sånt?

Nu är det dessutom äntligen säsong för att oroa sig över bränna och bikinimage, ett problem som jag har löst genom att köpa badbyxor som går över naveln - vilken blessing, mer chips till mig! Tack HM för den. Detta underverk matchar jag med min svindyra BH från Twilfit, som jag köpte i vredesmod över alla små gulliga trekanter och fladdriga lappar som dominerar i alla andra, vanliga affärer. Man måste tydligen vara tolv år gammal för att få handla bikini för normalpris.

På tal om saker som lever och frodas så har plötsligt alla spanjorer i huset framför mig vaknat till liv ur vinterns dvala. Nu är det sommarparty dygnet runt här, så himla trevligt faktiskt! Jag deltar i tysthet från mitt rum när dom slår på sin spanska sommarhits och sjunger i kör. Mycket, mycket trevligt.

Och på tal om kläder och sånt, så vill jag bara skryta en smula med att jag gick med dessa en
hel kväll. Lite nöjd är jag faktiskt. Men det finns saker som jag är mer nöjd med.

Skolavslutning i kroppen

Hej bloggen.
Nu sitter jag här, bara några dagar ifrån att vara klar med första året på psykologprogrammet. Förutom att ha blivit en femtedels psykolog så har jag äntligen vågat klippa håret kort, upplevt friheten i Alperna, sprungit en mil, bekämpat möss i min kära, illaluktande korridor i Ryd, lyssnat på vinyler, druckit vin, upptäckt Woody Allen, bränt vaderna på en strand i Barcelona, fått fantastiska vänner, diskuterat de stora frågorna, somnat över diverse böcker i skolbiblioteket, spelat i ett orkesterdike tre meter ifrån Jan Björklund och dansat mig yr.

Den här sommaren kommer jag att flyga med cellon för första gången och besöka Slovenien, förhoppningsvis äntligen våga tatuera mig igen och kanske få en och annan fräkne.

Istället för att försöka sammanfatta hela min tillvaro och året som har gått med någon episk line så bjuder jag på en liten bildserie och hälsar mig själv välkommen tillbaka till min blogg. Välkommen!

               

 

Det blev visst lite sent

Två saker har hänt. Det första var att jag fick för mig att jag har järnbrist för att jag inte kan läsa en bok i mer än tio minuter utan att somna. Verkligen somna, det är kritiskt. Så jag gick och handlade alla mörkgröna grönsaker och baljväxter jag kunde hitta, och allt som skulle kunna tänkas innehålla C-vitamin. Jag undrar om kassörskan såg mönstret.

Dessutom har jag blivit beroende av Game of Thrones.

Kämpar på

Wow, har kört fast. Verkligen på riktigt den här gången. Var bara tvungen att säga det.

Hemtenta is nice

Nu är det dags att blogga igen. Tiden är inne så att säga.

Den här veckan är det hemtenta. Man lever ett konstigt liv när det är hemtenta. Man kliver upp, slår på datorn och fläker upp alla böcker, skriver lite lösa anteckningar för att känna att man gör något produktivt, man äter frukost i tre svep och smular ner tangentbordet, resten av dagen äter man mackor och godis, instängd på sitt rum med stängda persienner, brist på frisk luft och kontakt med människor. Nästa dag, tar en sväng till biblioteket för att hämta böcker och blir lite rädd av alla människor. Går in på facebook, läser all TENTAHETS på klassens facebook-sida och skyndar sig som attan att logga ut, något som kanske aldrig har hänt tidigare. Sen går man och lägger sig och är konstigt dåsig och tänker bara på referenser. Referenser, referenser. Och experiment! Jag vill inte veta hur många gånger jag har skrivit det ordet hittills, så många i alla fall att jag inte vill lägga ner med tid på att skriva det ordet här. Det är dessutom skitjobbigt att skriva på ett tangentbord, det ligger så avigt till.

Men av någon anledning gillar jag den här tillvaron. Ensamvargen i mig är lite nöjd. Dessutom är det första gången sen jag började här som jag i alla fall typ vet vad jag ska göra. För att uppdatera er lite sen sist så är det ju så att vi jobbar efter PBL (jag älskar den meningen, den låter så himla seriös) vilket betyder att vi får söka väldigt mycket information själv, vart vi vill typ. Till och med på tentan fick vi välja en frågeställning helt själv, från ingenting. Galet eller vad? Eller är det bara så högskolan är? Gud vad jag saknar att bli tvingad att plöja en bok, få lite sidanvisningar. Men nu är det slut på det, dags att bli en yrkeskvinna som klarar sig själv. Well well, det är väl bra.

Nollningen: episk och jobbig, så kan man säga. Det var kul men dessutom lite skönt när det var över. Nu ska jag fortsätta stirra mig blind på experiment, socialpsykologi och etiskt försvarbar forskning.