Long time no see

Wow, att besöka bloggen igen känns lite som att dimpa ner i en spökstad vi såg på håll när vi var på semester på Cypern. Men nu sitter jag här i mitt alldeles egna hem och inväntar nervöst skolstarten på måndag, och bloggar tydligen. Ska jag vara helt ärlig så skulle jag ganska lätt stå ut med en vecka till av planlöst hängande med mig själv, men efter en hel sommar av just det så kanske det är dags att rycka upp sig. Precis när jag kom hit dock så kände jag inte alls så. Jag som hade längtat så oändligt mycket efter att hamna i mitt nya korridorsrum, inreda det precis som jag ville och sitta och dricka te i det och bara mysa, fick panik över att bli lämnad ensam. Det var så konstigt, plötsligt kände jag mig helt handfallen när jag satt där i mitt rum som jag hade gjort så fint, och ingen såg hur fint det var förutom jag. Den stunden skulle vara så magisk men det blev bara ett gigantiskt antiklimax. Ett antiklimax jag dock har börjat komma över, för nu sitter jag ju här helt själv och tycker att det är fantastiskt, särskilt eftersom att just mitt rum är en godluktande oas i en korridor som av någon anledning luktar mus. Som tur är bor det en snäll österrikare här som älskar att städa, så vi har tagit oss an köket lite grann, som var ruggigt ofräscht vid min ankomst, något den lilla pedanten i mig inte tyckte om. Så ja, jag längtar redan efter en lägenhet, men nu måste jag lugna ner mig och lära mig att älska alla, även stropparna som tycker att städning är någon annans problem. För det finns såna också.

Och på tal om österrikaren, som är en utbytesstudent som precis kom till Sverige, så sa han idag att svenskar är världens mest motsägelsefulla folk. Vi älskar att festa ("vi" som i dagens dekadenta ungdom, särskilt såna som precis har flyttat hemifrån för att plugga), och hypar gärna nollningen till max för att det är så vansinnigt trevligt att lära känna nya människor och nätverka, särskilt när man får supa och ha på sig massa sjuka utklädnader. Men på riktigt är vi så himla blyga att ingen utifrån egentligen lyckas ta sig in. Det sa han, och jag sa att "ja vi bor ju i ett kallt land", sen flydde jag in på mitt rum och bekräftade sanningen. Jag är innerst inne en ensamvarg, som kanske blev lite stött för att han skrev det på min näsa. Och för att det verkligen inte var första gången jag fick höra exakt detta om svenskar. Jag kanske börjar bli trött på att det inte är okej att vara blyg, okej?

Och på tal om dekadens så håller jag på att läsa The Dirt, Mötley Crües biografi, och jag känner mig plötsligt så fysiskt och psykiskt ren, och lyckad för att jag varken är drog- eller sexberoende. Jag fick låna den för två dagar sen, och trots att jag ibland mår lite illa av den så har jag snart läst halva. Kanske är det en kombination av att det är sjukt intressant att se bakom kulisserna hos ett band som har gjort så mycket sjuka grejer, och att jag känner mig nöjd över mig själv för att jag har mer självrespekt än vad dom hade. Tips i alla fall. Nu ska jag plocka med mitt nya skolmaterial som jag precis har inhandlat på Akademibokhandeln. Känner mig sjukt lyxig som har köpt en anteckningsbok med hård pärm till skolarbetet! Det kommer bli så mycket roligare att plugga, det är jag helt säker på, särskilt eftersom att jag har skaffat ett nytt pennfodral med tillhörande pennor också. Yey. Jag återkommer med nyheter om nollningskaoset som snart kommer att råda i mitt liv. Godnatt! 

Installation med gitarr, cello, blomman-från-IKEA-som-alla-har, björkskog och vinylklocka.

Malar

Malar verkar vara så väldigt sköra djur. Så fort dom landar på tyg av något slag så dör dom, i alla fall i mitt rum. Jag har för närvande en död mal i mattan och en i gardinen. Det är tuffa tider för malar.

Skapar ordning

Sitter fortfarande i pyjamasbyxor och ägnar mig åt att flytta över filer hit och dit. Det känns alltid bra att organisera, och att återse gamla bilder från högstadiet. Åt en bit choklad till lunch, tänkte gå ut och springa men kom på att min sport-BH luktar illa och blev plötsligt väldigt, väldigt otaggad på det. Så jag packar en kasse inför flytten istället, och längtar tills om två veckor.

Lån och livet

Oh my god. Jag var precis inne på CSN:s hemsida och kollade in deras snabbguide över hur man söker studiemedel och sedan betalar tillbaka det, och det stod att man måste betala tillbaka lånen senast innan man fyller 60 år och att man måste göra det på minst 25 år. Och då kändes allt helt plötsligt så himla sjukt. Här sitter jag och planerar för något som jag inte blir av med på 25 år. 25 år! Det är så länge! Jag vill inte ens tänka på att 25 år av mitt liv kommer att passera, eller på det faktum att jag en dag kommer att fylla 60. Men CSN påminde mig om det, you bastards. Mitt liv känns plötsligt så kort. När jag har betalat tillbaka det här fördömda lånet kommer jag snart dö, känns det som nu i alla fall, och nu påbörjar jag processen. Nu blir jag gammal. Jag hoppas att den här känslan av annalkande undergång rinner av mig snart.

Något som är bra dock är att jag har simmat i en sjö rakt mot månen, fått lite fräknar och börjat samla ihop inredning till mitt nya rum, ett stort glädjeämne i mitt liv. Har bland annat fyndat en persisk matta på Erikshjälpen, en kaffeburk (även fast jag inte dricker kaffe) och en bok om bröstens historia.

Sommarlov

Idag under min totala ledighet har jag:

• Solat
• Börjat på en ny Stephen King som handlar om kungar och drakar
• Spelat cello
• Spelat cajun
• Spelat ägg
• Spelat näsflöjt (i brist på annat)
• Sprungit några kilometer
• Styrketränat till Arctic Monkeys
• Gjort ett halvhjärtat försök till att skaffa ett fotoredigeringsprogram
• Gjort lite andra halvhjärtade försök

Nu lyssnar jag på Beppes Sagostund och upplever gamla barndomsminnen, iförd klackskor. Och googlar blobfish.

Mot landet

Jag vet inte om det här är ett lyxproblem eller vad man ska kalla det, men jag försöker desperat hitta på något att göra framför datorn för att inte gå och lägga mig för tidigt. Och jag som har ägnat hela mitt liv åt att slita mig från datorn.

Det börjar kännas som att jag måste fylla den här sommaren med saker om jag inte ska bli galen av rastlöshet. Men imorgon ska jag i alla fall åka någonstans, det känns som en bra sak att göra. Till stugan dessutom, där man bara kan ägna sig åt total semester och typ läsa i timmar utan att känna att man borde göra något mer produktivt. I det här huset tror hela jag att jag borde fixa nånting, men det verkar faktiskt vara slut på saker att fixa. Så nu säger jag godnatt och hej stugan.

Shoe Mania

Vad det tar emot att sätta sig vid datorn mitt på dan när det är soligt ute. Men jag lovar, jag gick ut och kände och det var fortfarande svinkallt, så det är ingen idé att låtsas att det är skönt, något vi har en tendens att göra i det här landet.

Hur som helst så sitter jag här i ett lyckorus efter att ha köpt mitt livs högsta skor! Det vankas nämligen bröllop snart, och jag bestämde mig för att för en gång skull inte vara så himla feg utan satsa lite mer helhjärtat. Och det känns bra! Det är kanske så här det är att vara Carrie. Fast jag gissar att hon inte är en tönt som får ont i fötterna efter två minuters promenad i huset. Fram med skavsårstejp, woho.