Ojdå, tiden försvann.

Här går jag runt i min lilla bubbla, iförd pyjamasbyxor och tofflor mitt på dan. Jag är ful i håret, gör inget annat än att läsa, slurpar te och kan inte sluta tänka på att ta lite fika. Det kanske låter som en sån där skön dag då man är lite sjuk och får gnola på hemma, men så är tyvärr inte fallet. Det är bara så att jag till slut har fått ta den rediga smällen av att ta lite ledigt i en vecka och lattja i Stockholm och tänka på annat, när jag fortfarande visste någonstans att jag faktiskt går i skolan, på heltid. Det är bara det att man till slut tappar all form av rutin och disciplin när man har sovmorgon hela veckan och en oändlig ledighet framför sig, hela tiden. Så nu har jag plötsligt gruvligt mycket att göra, och lite ont i huvudet på det, och det är så himla sunkigt väder, och redan mörkt. Jag måste stänga av kontakten med omvärlden nu tror jag, och helhjärtat ägna mig åt existensialistiska frågor och en massa annat obegripligt. Alltså inte sitta här, vilket jag tydligen gör. Jag ska bara bjuda på ett kraftfullt citat (som innehåller ordet hjärta, vilket jag alltid tycker låter så fint) från vår vän Albert Camus:

"Kampen för att uppnå topparna räcker ensam till för att fylla ett människohjärta."

Dålig inspiration

Idag sov jag till två, bra jobbat. Jag tycker alltid att det känns lite konstigt, att gå upp när solen går ner. Och när man precis har gjort sig anständig och dagen ska börja så ska man äta middag, och efter middagen är ju dagen typ slut. Jag kanske ska rensa nånstans, typ i garderoben. Och rita klart mina träd.

Skogspromenad

Häromdan var jag på en så deprimerande promenad. Jag vet inte varför, men den kändes så olycksbådande. Det började med att jag tog en liten skogsstig som jag inte har gått på sen jag var liten, och tänkte glad i hågen att det skulle bli så mysigt. Men plötsligt så öppnade sig den så himla mysiga skogen i kalhygge i det oändliga. Det såg så himla dött och förfärligt ut och solen hade gått ner bakom skogen så det var bara grått och sjukt kallt. Och istället för att lyssna till den skogiga tystnaden så fick jag lyssna på bom, krasch och motorer från ett grustag som visst låg precis där. Och så hörde jag något som lät som ett skrik. Men det kanske bara var en väldigt liten hund nånstans. Hur som helst så var det jobbigt, som att gå in i Isengard efter att Saruman har bestämt sig för att hugga ner alla träd och släppa in massa orcher som bygger svärd och odlar uruk-hais, när man trodde att det fortfarande skulle vara lika fint.

Jag gillar inte alltid det människan gör med naturen faktiskt, även fast det resulterar i bilar med AC och scampi. Särskilt inte när man inte ens kan ta en himla promenad i skogen.

Home Sweet Home

Hemma igen, i mitt fullproppade lilla rum och doften av nån slags exotisk fruktblandning från mitt gamla Ikealjus. Bachs cellosviter, mysbelysning och böcker på hög överallt. Jag har trasslat upp massa garn, organiserat om mitt badrumsförråd och testat en parfym som jag mådde lite illa av. Nu är det bara att invänta julpysslet! Och göra mig lite mos.

Jag håller på att läsa en bok som heter I tacksamhetens tecken. Jag ska inte säga för mycket om den än, men en sak lät så himla bra och det var så här:

"Stackars oss vilsna homo sapiens som är så ofattbart mycket rikare än de allra flesta här på jorden, men som mitt i vårt välstånd lider brist på det som vi inte kan köpa: själsfrid."

Word. Idag känner jag dock att jag har ganska mycket själsfrid.

Snipp snapp slut

Det första som hände i Stockholm var att jag fick ett gratis tunnelbanekort av nån backpacker på tågstationen. Tack snälla backpacker! Sedan följde några dagar med mycket musik, gnek från cellon som hängde och guppade på ryggen och fnitter med gamla kära och det var minst sagt uppfriskande. Och, en gång när jag gick in på tunnelbanan var det en kille som sa till sin vän att han kände en som var klarittist. Jag tror inte det finns något som heter så, däremot känner jag en som är klarinettist. Hon spelar klarinett.

Och idag tog jag en promenad och sa hejdå till änderna (som flockades runt mig, dom var helt galna!) och jag har ätit amerikansk buffé.

För någon timme sen tänkte jag att jag skulle skriva så himla långt idag men jag är så trött och på väg typ att jag inte kan tänka. Så nu ska jag sova, och imorgon blir det roadtrip med blandskiva och macka.

Hejdå huset

Drar ut på dagen

Ska nu sova till ljudet ett droppande element och längta lite till alla kommande äventyr och samtidigt vilja att tiden skulle kunna stanna lite ibland. När saker aldrig kommer bli på samma sätt igen är det lätt att få lite panik, även fast man själv vill ha en förändring. Men nu blir det Norah Jones på minimivolym och godnatt. Välkommen tisdag och Stockholm!

Information

• Byxan kom till mansdräkten först när män började rida i krig under bronsåldern. 
• Den dåliga jämställdheten kom till världen när man började kriga.
• Kriget kom till världen när man började odla istället för att vara nomader i skogen och äta rådjur och inte ha något territorium att kriga om. 
• Odla gjorde man för att det blev dåligt väder, så det var i och för sig ingens fel.  
• På stenåldern gjorde man hål i folks skallar för att lätta på huvudvärk! Uh. 
• Livet kom till för sjutton sekunder sedan om jorden har funnits i 24 timmar. 
• Har ni tänkt på "Baltisk issjö"? Låter det inte lite deppigt? 

Hejdå fina höst och välkommen dassiga förvintertid.